Ordverkstaden

1 av 3 och jag med.

2011-01-30T00:22:00.002+01:00

Jag har länge saknat någon bra skrivsajt på svenska. Det är trots allt språket jag skriver på mest, och därför var jag själaglad när jag hörde talas om http://1av3.se/

Bloggande är kul men håller sällan mitt intresse, jag föredrar att skriva andra saker, och då känns det fint med ett ställe där man kan saml saker man kanske inte säljer men bara vill dela med världen.

Nu har jag lagt upp mig där, så välkommen ombord dom som vill.

Vid helvetets portar

2010-10-09T21:49:00.004+02:00

Jobbar på en ny Eskapix novell, rock och skräck och ond bråd död. Hittils älskar jag den passionerat, men vi får se om det håller i sig till imorgon. Här kommer början:

...............

Då.
1995.
Fred bryter ut i ett sargat Jugoslavien, för evigt styckat i sina beståndsdelar. Någonstans därborta brinner mina föräldrars hus, bebott av fel sorts människor på fel sorts plats. Min far var serb och min mor kroat, hon blev skjuten av en krypskytt, han togs av milisen och kom aldrig tillbaka. Jag hamnade på en flyktingförläggning i Sverige med mina kusiner och en bärbar cd spelare som enda sällskap. Hörlurarna höll världen på avstånd, förvandlade livets jävlighet till någonting man kunde uthärda så länge man hade rätt sorts soundtrack. Men skiva efter skiva förvreds av minnen jag helst ville glömma, manade fram bilder av lastbilsflak och containrar, av iskalla nätter och bilresan genom Tyskland insvept i avgaser och dödsskräck. Musiken höll på att överge mig, lämna mig vind för våg när jag behövde den som mest.

Jag minns inte vad han hette, han som gav mig skivan. En kille på förläggningen, några år äldre och med rysk brytning stack till mig en CD, och jag minns att jag stirrade stumt på omslaget, en förvriden rysk ikon i brunt och guld som stirrade på mig med döda ögon. Vid Helvetets Portar. Jag var inte säker på om det var namnet på bandet eller skivan, för jag förstod inte svenska särskilt bra på den tiden. Hade det varit ett halvår tidigare hade jag protesterat, men världen hade slutat lystna på mina protester så jag var tyst. Kvar fanns bara passiv acceptans av mitt eget öde. Så jag stoppade i den i spelaren, satte på mig hörlurarna och vred upp volymen. Högt.

När det regnat så skvalar det...

2010-10-01T14:47:00.006+02:00

För ett bra tag sen så skickade jag in en deckarnovell till en tävling i Året Runt. Eftersom ingenting hände så glömde jag nästan bort det, det är ju inte så att deckare är det jag oftast skriver. Men, till min förvåning så fick jag veta idag att även om jag inte vann så ville dom köpa in min novell till det facila priset av 3000kr. Och, dom ville gärna ha in fler noveller om jag skrev dom.

Augh, det finns nog inget val numera, jag måste börja skriva igen.

Ur Kvinnan under ytan:

Luften var fylld med ljudet av svärmande trollsländor. Vera tittade ner på sina gummistövlar där hon stod i strandkanten. Varje gång som vågorna gled in så sögs de lite djupare ner. Hur länge skulle sanden dölja gyttjan som låg därunder? Sommaren var långtifrån över, men insjön hade redan sugit med sig det mesta. Lind förde en ojämn kamp mot elementen när han körde dit lass efter lass med traktorn på vårkanten, allt för att kunna säga att här fanns minsann en sandstrand när han annonserade för sina stugor nere i Tyskland. Vera hade sett bilderna, sjön som glänste i solskenet, röda stugor med vita knutar, träbryggan med sina båtar och så möjligheten att få bo på en egen ö. Hon undrade vad som hände när turisterna kom och såg bilvraken och skrothögarna runt Linds gård? Mannen hade aldrig slängt någonting som kunde sparas. Kanske tyckte de bara att det var pittoreskt. Hon slet sig från utsikten och drog upp sina stövlar ur sanden. Någonting guppade ute vid bryggkanten och fångade hennes uppmärksamhet. Hade någon dumpat sopor i sjön igen? Det var inte första gången hon dragit upp gamla plastdunkar som blåst ut i sjön. Inte för att det var hennes jobb, men en gång mullefröken alltid mullefröken. Kanske borde hon börja med det igen nu när barnen flugit ut för gott. Kvällarna var hemska i sin ensamhet.

Bryggan gungade lätt under hennes vikt, pontonerna som höll den flytande var inte jämt fördelade så den lutade lite drucket åt ena sidan. Vera knäböjde försiktigt för att dra upp ryggsäcken som låg och guppade i vattnet. Ögonen som stirrade tillbaka på henne under vattenytan fick henne att dra tillbaka handen som om hon blivit biten av en orm. För ett ögonblick så trodde hon att hon sett sin egen spegelbild, men kvinnan under ytan var ung och död. Vera svalde och tittade ner på hennes långa hår som vaggade som sjögräs runt ansiktet. Händerna guppade som näckrosblad på vattenytan. Hon såg ut att ha rotat sig i bottnen, för trots att vågorna vaggade henne fram och tillbaka så flöt hon ingenstans. Hon bara hängde där, fångad mellan botten och yta.

Skräcken som paralyserat henne släppte och Vera böjde sig fram, greppade de kalla händerna och drog. Vattnet skvimpade över bryggkanten och vätte hennes knän. Kvinnan satt fast och händerna var iskalla. Lika kalla som Mikaels händer när han kastat snöboll utan vantar och hon hade tagit hans små händer mellan sina stora varma och andats på dem. Bryggan gungade och hennes byxor sög åt sig mer vatten. Solskenet kändes som ett hånleende i nacken när hon gjorde ett sista ryck, hårt och brutalt som om hon dragit upp ett ankare. Bottnen släppte greppet och den unga kvinnan hävdes upp på bryggan så häftigt att Vera nästan välte bakåt. Hon ville fråga hur det var med henne, men orden fastnade på hennes tunga. Svaret låg där framför henne, kallt och livlöst med brustna ögon. Det var för sent, hade nog varit för sent redan när hon gått ned till strandkanten för att lyssna på trollsländorna. Hennes händer darrade när hon drog upp mobilen och gjorde det enda hon kunde. Ringde 112.

En till!

2010-09-29T22:15:00.003+02:00

Jag hoppades inte på mycket när jag skickade iväg den, men min lilla novell "In i mörkret" har blivit antagen till Catahyas fjärde novellsamling med temat galenskap och förändring!

Ett litet utdrag:

Koloniskeppet gled ensamt vidare genom världsrymden. Solseglen hade sedan länge fällts in när solvinden falnat och nu färdades det genom tomheten med släckta lyktor. Marschhastighet hade uppnåtts och skeppet gick på tomgång och sparlåga. Bortom odlingsdäckens simulerade solsken sträckte sig en värld av skuggor, fylld av lågenergiglöd och det konstanta mullret från fläktarna som styrde luftcirkulationen. Ingen märkte längre rotationen som skapade känslan av tyngd, lika lite som någon saknade den sol de flesta aldrig sett. Ljuset dirigerade skeppslivet med fast hand, från de mörka sovkuberna till de gulskuggiga arbetsplatserna och djupröda rekreationsklubbarna. Man vandrade sin egen dag på skeppet, förflyttade sig mellan gryning och skymning med sina fötters hjälp. Tid var relativt och mätt med atomur, inte med himlakroppars gång över himlavalvet. Natten var personlig och behövde inte delas med andra.

bokutdrag (6)

2010-09-21T20:56:00.000+02:00

Det var inte förrän de närmade sig centrum igen som Alise stannade upp och sniffade lite i luften.
- Det luktar rök.
Lasse drog in ett djupt andetag.
- Jo det gör det... va fan nu då?
Rök hade hemsökt hans mardrömmar efter tågolyckan, och det tog ett ögonblick innan han insåg att sirenerna han hörde var verkliga och inte inbillade. Han ökade på steglängden och började nästan springa igen. Människor var inte lite galna, vilket annat djur som helst hade flytt för livet från olyckor och våld, men människor de sprang mot sirenerna för att titta. Kanske var det morbid nyfikenhet eller kanske var de lika övermodiga som igelkottar som blev överkörda. Taggar skyddade inte mot bilar, och civilisationens välsignelser sträckte sig inte hur långt som helst.
Alise ryckte Lasse i armen när de svängde runt hörnet till stortorget. Det brann där, brann i hotell och caféer, fönsterrutor hade slagits in och uteserveringarna som ockuperade torget så här års hade slagits till spillror. En hundrahövdad folkmassa vällde fram och tillbaka mellan byggnaderna som vågor i en bassäng. Ända härifrån kunde han se hur någon hade klättrat upp på Folke Filbyters staty och viftade med vad som såg ut att vara en tidning. Det tog ett ögonblick för honom att se lågan i hans hand när tidningen flammade upp och han tappade den rakt ner i fontänen. Istället för att slockna så slog ett hav av lågor upp och omfamnade man och staty. Någon hade fyllt fontänen med bensin och mannen störtade brinnande ner i den. Statyn stod ensam kvar i sin hemska brinnande majestät. Lasse kunde se den avtecknas inne i lågorna, en förvriden man på en folkilsken häst, ett ärgat bronsmonument över ett påhittat förflutet.

Äntligen Eskapix!

2010-09-20T22:51:00.001+02:00

Måste erkänna att jag längtat lite extra den här gången.

Trots allt så är min novell en av dom publicerade.

Nu skall jag bara hinna läsa den också.

Måndagshaiku

2010-09-13T20:56:00.003+02:00

Jag står parkerad
medan regnet öser ner.
Lugnet sprider sig.

...

Svarven snurrar på,
trött i sin kylvattendusch.
En måndagsmorgon.

...

Kaffedoften sprids
stilla bland maskinerna.
Verkstaden vaknar.

Åter till verkligheten

2010-09-13T20:39:00.004+02:00

Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen. Jag får skylla på livet, ibland så tar det över ens digitala värld. Så vad är anledningen?

För det första så gick mycket av sommaren åt till den skrivartävling jag var en del av under nästan ett år. Efter nästan ett femtiotal textstycken så hade jag gått till final, där jag och min motståndare slutligen möttes i envig. Efter en legendariskt jämn final så förlorade jag till slut med tre röster. Men, det är ju inte så illa att bli tvåa av 250 deltagare, speciellt eftersom engelska inte är mitt modersmål. Det var kul, men jag blev lite utbränd. Minst sagt.

För det andra så hade vi min blivande svärfar över på besök från USA och tillbringade ett par veckor med att kuska runt i Sverige.

För det tredje så har jag fått jobb, vilket innebär att jag fått vänja mig vid att gå upp 05.45 om morgnarna igen. Jag älskar mitt nya jobb, det verkar vara helt rätt för mig, och det känns som att jag faktiskt uppskattas för vad jag gör. Fantastiskt, men utmattade. Har jobbat i tre veckor nu, och min hjärna börjar sakta anpassa sig till det nya läget.

Bara den där halvförkylningen kunde lägga sig...

Allra helst skulle jag vilja dra en filt över mig och glömma världen fram till valet är över, utsikten att få fyra år till av borgerligt styre känns inget vidare, och mediekampanjen får mig att må illa.

Men livet är hårt mot dom hårda.

injustice absurdum

2010-05-31T23:57:00.002+02:00

April 5, 1930

A gaunt man stands on the seashore, watching the waves roll in. Behind him, the crowd has hushed in solemn anticipation as the moment approaches. The merciless sun has baked the sand dry; it is covered with a whitish, salty crust where the tide has retreated. There is no shade, both beach and crowd are painted with bold strokes of white and light brown, a monochrome sepia landscape as far as the eye can see. A seagull cries and the man bends down, picking up a tiny clump of salt.

The crime: Picking a handful of salt and dirt.
The punishment: Six months in jail.

This was eighty years ago on the shores of India, and the man was Mahatma Gandhi. The Salt March was the beginning of a non-violent revolution that ended the British colonization of India and showed the world that guns were not needed to win a war. The salt was a rallying symbol because it was something that bound everybody together, from the richest of the rich to the poorest of the poor. Everybody needed salt; this was something that people could understand. Every revolution needs an injustice so obvious that nobody can overlook it.

Let us go back a century. Britain is a world power when it comes to salt. When rock salt was discovered nearby, Liverpool Salt became famous. Like any industry it wanted to sell its products at a good price, and India was a colony and thus a huge market for British goods. The problem was that India had a thriving salt production of its own. The hot marshy shores of the subcontinent were perfect for evaporating sea-salt, and so the Brits set about demolishing that industry. Formerly wealthy local communities turned poor overnight. At first some local production was allowed, but it went too well and produced salt too cheaply, so the factories were soon closed and most of the salt had to be imported from abroad. This imported salt was already expensive, but on top of it a tax was added; the infamous salt tax.

Today, when some politicians speak of wanting a flat taxation rate, this is exactly what they are talking about. The reason salt was chosen to tax was because it was reasoned that everybody ate salt, and that the rich and the poor ate about the same amount so the tax would be “fair”. Of course the burden of this expensive salt rested heavily on the poor, but when protests were raised, the reply was quite revealing; “Paying the salt tax is the only good the poor ever do for their country.” So no change came about despite the protests. Unlike taxing imported luxury products, salt was something readily available if you lived near the sea. Thus it became illegal to collect sea salt and to evaporate sea water. The more people smuggled, the more draconian the countermeasures became.

In the end this could not last. The absurdity of being forbidden to utilize something that Mother Nature provided for free eventually led to revolution and freedom. Salt became a symbol of civil disobedience, and a rallying point for an otherwise splintered and diverse people.

But this is all ancient history, right?

We would like to think so. Let’s jump 70 years in the future.

Early January, 2000

Anger is brewing in the city center. From the countryside peasant irrigators trickle in, armed with angry banners. They are joined by the retired and the organized, unions as ever a focal point for unrest. The young and unemployed begin to build barricades in the streets. The crowds grow as street vendors and sweatshop employees abandon their jobs to rub shoulders with middleclass anarchists. The homeless and the street children join in, and the anger culminates in a massive strike that shuts the city down for four whole days.

This is the beginning of the Cochabamba Water Wars.

Most people have never heard of this event, though it changed the course of a country. In the early eighties Bolivia had managed to throw off its military dictatorship and was struggling to build a civilian administration. Weighted down by debt, the country turned unstable, and after a bout of hyperinflation that nearly wiped out the entire economy, the country turned to the World Bank for help. For the next 20 years they dutifully privatized everything that was not nailed down, since the World Bank had the view that governments were inefficient, and private (American) companies could do much better. In this they were as efficient as the rest of the third world, so come 1999, not much is left to sell.

In order to receive a much needed loan, the World Bank finally demands that Bolivia privatize its water supply. No bidding took place; a new consortium was created which was owned by 6 corporations, most of them foreign, the most powerful one being the American company Bechtel. This consortium, run by foreigners, quickly raised prices, and suddenly a normal water bill could be a fifth or more of an average person’s income. This was more than people spent on food. And what was even more infuriating, it was suddenly a crime to collect rainwater.

For the poor, collecting rainwater from roofs was common practice. But since all water resources in Bolivia had been sold, this was now something that you needed a license for. People could only be pushed so far until the anger over this absurd state of affairs would lead to protest. One of the people involved in these Water Wars was Evo Morales, an Aymara Indian who would eventually end up being the President of Bolivia. In the past, the socialist wave of south/central America was attributed to Soviet propaganda, and these days it is blamed on terrorist dictators like Chavez. But the truth is; it is events like these that spur the socialist movements. When confronted with the insanity of rampant neo-liberalism, people can only take so much before they strike back.

Now

The American Midwest. Birds are soaring in the blue sky, and irrigated circles shine green in the otherwise dry landscape. Bees shuttle pollen back and forth, busy preparing their hives for the coming winter. But not all is idyllic. The farm is bankrupt and about to go out of business, and the birds and the bees are to blame. They have no concept of boundaries and have flown to a neighboring farm, where a new crop is grown. When they return, they carry seeds and pollen that pollutes the farmer’s fields, and they are now facing million dollar charges of theft and patent infringement.

The crop is genetically modified, owned by Monsanto who has a staff of spies trawling the fields of America taking samples to see if someone is growing something that they are not supposed to. GM crops are everywhere these days, and the genes are not staying put. Plants pollinate each other, and crops miles and miles away can be contaminated. To the naked eye, nothing separates a GM seed from a normal one. Farmers won’t know the difference, and neither will people who deal in seeds. A spill there, a mix-up there, and people can be ruined without ever having meant to do anything wrong.

The only way to be sure is to buy your seeds from Monsanto, but be ready to provide proof of purchase if asked for it. The ancient practice of saving part of your crop to plant next year is suddenly illegal. Farmers have to sign a contract with Monsanto where they promise not to. Their crop is leased on a one year basis, and thus they will be tied up to their corporate sugar-daddy year after year, because if you have grown a GM crop once, there is no turning back. Traces of those genes will always be there.

However, in less civilized places it might not be as easy to inspect farms. Thus the Terminator Gene was introduced. It guarantees that no seed will grow to be a new plant, they are sterile and lifeless. Though this practice gives most people pause, it is already approved on a case by case basis, and in countries such as Iraq the farmers have no choice. Big business decides.

It does not end there, people and companies patent seeds and plants that have been in use for centuries, and it only seems to be a matter of time until we wake up and find out that a specific genetic sequence have been patented, and we all will have to pay a license since it is in our bodies.

The future turns darker and more frightening by the year.

But, there is hope. If there is anything we can learn from the past, it is that the harder the people in power suppress something, the more likely the people are to push back. Most people just want to get along, live their lives, raise their families and have what little happiness they can. People accept being stepped on, we all do. Life might be unjust and our boss might be a bastard, but as long as things do not get completely out of hand, we can justify our inaction. Things are not too bad after all.

And then comes the tipping point. The moment when someone proclaims that the Emperor is naked and everybody realize just how absurd our accepted oppression really is. How can people be put in jail for picking up salt that just lies there on the ground? How can it be illegal to collect rainwater? How could someone be run out of business because bees have no concept of ownership? There is an old saying here in Sweden, that it is useless to make any law that goes against the common conception of what is right. The law will not be enforceable. Perhaps that’s why we’ve become the poster-country for computer piracy despite our government making more and more draconian measures to enforce their laws.

I was already writing this for my English blog, and after the events yesterday where Israel soldiers rappelled down from helicopters to board the convoy 'Ship to Gaza' in international waters, it feels more important than ever. This six ship convoy was organized in part by swedes, and carried humanitarian aid to the Gaza strip. Nobody knows how many are dead yet, there is talk of 19 dead, and 60 injured. The convoy was unarmed, and strict security measures had been enforced to make sure that they carried nothing that could be perceived as weapons. Politicians, authors and others were on the ships to try to deter Israel from attacking them. It didn't help. We don't know if any swedes are dead yet. The political scandal here is huge, and people are out in the street demonstrating, but I'm having a hard time finding any english-speaking links that doesn't just spout the Israeli party line. Amongst the things blockaded from bringing into the Gaza strip is: pasta, notebooks, school supplies, shoes, clothes, cement, building materials, medical supplies and so on. In no way do I condone Hamas views on many things, but the Israeli response is nothing short of a warcrime.

I end this entry with some words by Oscar Olivera, one of the leaders in the Water War:

"I believe we live in a world of fear. People are afraid of everything; they're afraid of the dark, they're afraid of losing their jobs, afraid to speak, afraid to give their opinion, afraid to act. I think that it's important for us to lose our fear. We're going to lose that fear once we have the capacity to be united, to be organized; once we regain the confidence in ourselves and in other people, then we can open our hearts to those feelings of solidarity of brotherhood to all, thinking that globalization is uniting everyone. We all have the same problems, but we all have the same dreams; it's important to lose the fear."

deviantart

2010-05-23T14:23:00.003+02:00

Jag har nog glömt att nämna att jag har skaffat mig ett deviantart konto. Nu när jag börjat rita lite mer så kändes det som en ide:

Om någon annan har ett konto, här är mitt!

mad scientists

2010-05-22T01:44:00.000+02:00

The world might end this afternoon.

It might be partly my fault.

How am I supposed to feel about that?

I suppose I ought to ask myself why. I do that sometimes. But there is never a simple answer. There is never a simple why. Today I don’t really bother with philosophical quandaries, the wind from the lake is too cold, and my thin coat does little to stop it. The Chicago Southside is an inhospitable place, run by gangs and filled with derelict buildings. I’ve long since stopped wearing my good coat when I go to work; instead I hunch my shoulders and lean into the wind like everybody else.

The derelict stadium looms against the grey heavens covered in a light dusting of early December snow, like an aging prostitute trying to put on her best face for her customers. It used to be the home of the university football team but was closed down years ago, as part of one man’s crusade against the philistine sports culture that had no place in the hallowed halls of learning. Now its bowels house death instead of sweaty young men, and I wonder whether bombs are preferable to football in the eyes of the university?

Not that they know we’re here. Not that anybody knows.

We’re all shadows, burying like rats under a major city, hiding like criminals. We were supposed to be based deep inside the forest, in a purpose-built facility with white walls and air conditioning. Instead we are huddled together under the west grandstand of the stadium, in the old rackets court. Things did not work out as planned. I don’t know the details, but from what I heard there was a strike amongst the workers that were supposed to build our base. The project would be delayed. And that was something we couldn’t afford.

At least not my boss. He’s a driven man. A genius, of course, we’re the finest collection of minds in this state, but he outshines us all. Terribly nervous though. I would be too. We all know he’s being followed. I suppose he knows too. He’s not to be trusted. He only works for us. Never one of us. At least that’s what they think. How much loyalty can a man have to a country he was not born in? I don’t know. They say he had to flee his home because of his wife. But who trusts a deserter, even if he’s deserted to your side? The clock is ticking, and results are needed, or that elusive green card will be nothing but a dream. There is a war going on after all. And we aim to win it.

That’s why we’re here. Inside a major city. The stadium was empty. It had room to spare. They say the project is perfectly safe. We all know it’s not. I asked my boss how far up this went, because sometimes you just want to know. He shrugged and said that it hadn’t gone very far. The director of the project had never bothered to ask permission. "Nobody knows how to evaluate the risks", he shrugged. "So if we ask, there is only one answer they can give us for the sake of the university and the city. No. And that would have been wrong."

The wrong answer. I pray that they are right in that.

I make my way through corridors and checkpoints, and shed my damp wool overcoat to pull on my lab coat instead.

It is time to break the world.

The tent inside the rackets court looks strangely sinister as I join the crowd of fellow scientists. We all know what’s inside; we have watched the pile grow daily. 400 tons of uranium charged graphite bricks are piled in a flattened sphere, each of them put there by hand. It was decided we couldn’t spare the manpower to do it ourselves, so a gang of locals were employed to. High school dropouts, a street gang called the Back of the Yards Boys. I wonder what they thought. Did they wonder sometimes, why a team of scientists wanted them to build a monument of shiny smooth black bricks in an abandoned stadium?

I would have. This is a monument to darker gods than mine.

The tent seems to be placed there more for our peace of mind than protecting the pile. Like a tabernacle it shields the arch of the covenant from unworthy eyes. Will we be struck down for daring to meddle with the powers of creation? I nod to the people I pass, but I don’t really see them. There are instruments to check, preparations to make. I am reminded of my first dance, so very long ago. How it felt, standing there in front of the bathroom mirror, shaving my sparse facial hair. The choices were between doom and triumph, back then it felt as if the world literally would have ended had I been spurned by the girl I had my eyes on. But I lived to tell the tale.

Will I live to tell this tale?

Inside the pile, the uranium eggs rest in a carefully calculated lattice formation. The slow, steady ticking of the Geiger counters reminds us all that, so far, the control rods keep them in check. It’s amazing that our lives hinge on a couple of 13 ft long two-by-fours coated with cadmium, but that is another one of life’s little ironies. Sometimes you have to see the inherent joke of your own existence. Otherwise you can’t be working here. On the altar of science we are all willing sacrifices.

Nobody eats very much at lunchtime.

The clock keeps ticking, but the minutes crawl by with agonizing slowness. Today is the day. The end of one world, and the birth of another. Will it be heaven? Will it be hell? Nobody knows, even if we tell ourselves we do. I meet the gaze of one of the men in the suicide team. His eyes are blank and strangely colorless. Has he made his will? Did he kiss his wife goodbye? They are all volunteers. In case the experiment goes wrong they will run inside and throw buckets of cadmium solution on the pile in hope of slowing the reaction down. They won’t be needed, everybody says. Nothing will go wrong.

But sometimes…

I walk up the stairs to the viewing balcony. It is filled with people, while the floor below is slowly emptying as the hour approaches. The tent stands there, implacable and massive. The Geiger counters tick like a choir of insane clocks, counting down. My boss is up here with us, his slide-ruler clutched in his hand as if it was a crucifix. Someone hands me an axe. If feels heavy in my hands. It is a fireman’s axe, but the edge is sharp enough to shave with. Why a fireman’s axe? Why not? Perhaps someone thought it was poetic.

If I have to use it, it will be to put out the fire that might end the world.

Gripping the hilt tightly, I walk over to the thin manila rope and stand there. It is stretched tightly over the balcony railing, and a single chop can sever it. In case the mechanism that moves the control rods fails, cutting this rope will cause them to drop down into the pile and save us all. Theoretically. Everything here is just theory today. Tomorrow it will be practice. If there is a tomorrow.

I am the last line of defense. I am the axe man. I don’t think I’ve ever felt this foolish in my entire life.

Silence descends upon us all as the control rods are removed, one by one. The Geiger counters start ticking louder, their voices merging to a static roar as the last rod is pulled out and the reaction begins. The neutrons emitted by the uranium 235 cascade out into the pile at seven percent of the speed of light, continuing the reaction. The graphite bricks barely slow them down. The chain reaction has begun, the roar grows louder. My palms are sweaty now, and suddenly the axe feels less of a joke. We have released the beast.

The reactor has gone critical.

The next few minutes are the longest ones I’ve lived through. Inside the tent, atoms split and reform in an unholy dance of creation and destruction. The balcony is so cold our breath forms clouds in the air. The bottles of Chianti stand forgotten. We are frozen in awe. The eye of god has opened, and we are not destroyed. Not yet.

After four minutes, the control rods are reinserted. The machinery works, and I drop the axe to the floor, my hands suddenly numb. The unshielded pile is quiet once more, but the Geiger counters keeps on ticking. Slower now, marking the seconds taken from our lives.

The world did not end today.

At 3:25 P.M. on December 2, 1942, the Atomic Age began inside an enormous tent on a rackets court under the stands of the University of Chicago's Stagg Field. There, scientists headed by the Italian expatriate Enrico Fermi engineered the first controlled nuclear fission chain reaction inside Chicago Pile-1.

There was a crowd up there on the balcony, and then there were two:
Henri Fermi and Leo Szilard.
Szilard had started it all 1933 when he crossed Southampton road and the world cracked open and he realized how to make a nuclear reaction work on an industrial scale, and how to make a bomb. He knew then, in a flash of recognition that universal death might come to the world.

The remains of CP-1 is buried in a forest preserve not far from the Chicago airport. It is marked only by a square granite cube in a grassy field, marked: Caution: Do not dig.

CP-1 was a vital part of the Manhattan project; the aim was to find a way to produce the plutonium used inside the "Fat Man" bomb dropped over Nagasaki. People sometimes ask; why was not Hiroshima enough? Did the "Little Boy" not do the job? The debate rages on, but for me as a scientist the answer is a simple one:

Two cities. Two sites. Two kinds of bombs. Uranium and Plutonium. It would be a shame not to take the chance to test them both.

Sometimes the only answer to "why" is "why not?"

[To the best of my knowledge everything in this fiction entry is factual. I recommend listening to this radio documentary, where one will learn of such fascinating things as using nukes to build highways (project Ploughshare, and how one would possibly warn a culture 10 000 years in the future about the dangers of nuclear waste (hint: it ain't easy).]

jobba skift

2010-05-20T19:46:00.001+02:00

Dina fingeravtryck kryper upp längs spegeln
i ångan efter morgonduschen.
Du lämnar dem åt mig när du går till jobbet,
små labyrinter
som fångat mitt hjärta.
Plåster på sår jag inte visste att jag hade.
Smaken av din tandborste,
borsten fortfarande mjuka av saliv
en kyss på avstånd.

Doften av dig fångad i handduken

Vi lever våra liv i femskift,
älskar hett när våra scheman överlappar.
Sen är vi åter ensamma,
i vårt gemensamma liv
där minsta spår blir kärlekstecken.
Jag kysser en kopp te,
lämnar den med läppstift på kanten
ensam på köksbänken
i väntan på din nyckel i dörrlåset.

Jag kommer inte att vara hemma.

a history of war

2010-05-20T01:47:00.002+02:00

30 years ago they decided to go to war.

I can’t say we didn’t have it coming. There is only so far you can push someone before they strike back. We stole their land, we shot their children, and little by little they learned to hate us. But they didn’t strike back. Perhaps they were too afraid. Perhaps they didn’t think they stood a chance. Our weapons were better, we could kill them from afar, or at least that was true in theory. Sometimes they survived. Sometimes they fled to lick their wounds. It must have stung to back down. What instincts compel someone to live out their life in fear and slavery rather than strike back?

I can’t say I know. I never had to make that choice.

I guess it is the same reason we all suffer the indignities of life. Why we look the other way when someone is bullied. Why we accept the fact that our boss is paid ten times what we are, and yet doesn’t do that much more work. We all accept the injustices of the world, one barb at a time. Most of the time we don’t even realize it. Most of the time we don’t even think to question how things are.

Maybe that is true for them as well. Maybe they never questioned the status quo. Maybe they thought that the never ending cycle of violence and abuse was as much a part of nature as wildfires and droughts. Something you could avoid, but never fight. Anybody might rail against the universe, but in the end few of us have the option of doing more than accepting the way things are. Grieving for what was lost. Mourning the dead. How did it feel to stand there and look at the bones of someone that was your mother? Your grandmother? Your cousin? How did it feel to reach out and actually touch death? To have a physical reminder that they were gone forever, taken by malicious fates?

There were so many bones.

Too many bones.

And then, thirty years ago, we tried to put an end to it. We tried to make peace. We forbade the trading. We didn’t exactly forbid slavery, but we figured that if we banned what made it lucrative, things might work out in the end. Humanity’s better nature might have time to assert itself. A lot of people weren’t convinced that what was happening was wrong. They agreed to stop the killings, but what about the ones on our side? The ones that worked for us? Surely it was not all chains and shows of force that kept them in servitude? There was love. A partnership of sorts, one-sided as it might be. Even if they had to give up their old lives, even if they had lost the freedom to walk away, they still loved their owners.

Their masters.

Their handlers.

The acts of sudden revenge and violence against the system were flukes. Accidents. Instincts gone wrong. Maladjusted individuals. Some countries thought different and tried to ban the practice altogether, but most did not. It was not slavery. It had always been this way. For thousands of thousands of years. How could it be wrong then?

With time, everything becomes justified.

Our parents might be wrong, but our grandparents are right, and in the end tradition puts its heavy hand on all our shoulders. The hand of duty. The hand that tells you this is how it has always been. This is how it always will be. An individual might flinch from that burden, but a society perseveres.

So we banned the worst and allowed the rest.

Maybe that’s when we went wrong. When we tried to make things right. Because eventually, the fear of the guns faded. They came to realize that meeting one of us didn’t have to result in death. They could strike back. Finally. And they remembered. They live as long as we do, and they have the scars to prove it. Scars from dead mothers and matriarchs. Cousins. Uncles. Infested wounds. That fear in your stomach when you hear sounds that should not be there. When you feel eyes upon you. When you smell the enemy. When you meet them face to face.

The enemy.

Us.

Over the years they learned. Over the years they grew smart. It was no longer just angry loners with nothing to loose that struck back. It was not just hormones. They began to get organized. Whole clans would work together to raid villages and fields. They knew there would be no guns, and eventually the fear of fireworks faded too. And with the raids came a sense of power. That this was something that they could do. They could take back their land. They could steal what had been stolen from them. The attacks grew bolder, communicated over vast distances in a language we could neither hear nor understand. Decoy raids were mounted to draw off defenders, while the rest of the clan snuck past and ate their fill.

They learned to plan.

And then they learned to kill.

Perhaps the step was not a huge one.

They would come in small groups. Always the young males, the ones with the most anger. The ones with nothing to loose and everything to prove. It is almost impossible to imagine that they can move that quietly. That disciplined. They would travel in the dead of night. When clouds covered the moon. They would find the houses and reach in there. Yank people out. They could hear them. See them. Smell them. They would tear down the fragile walls and crush what they could find. And then, as the alarm was roused, as the screams came, then they would retreat.

Into the darkness.

Into the night.

More blood added to scales that will never be balanced.

And an elephant never forgets.

vågsvallsdrömmar

2010-05-16T19:10:00.012+02:00

Drömmen började alltid på samma sätt, oundvikligt, obönhörligt.

Sol. (Klargul morgonsol.)

Hav. (Klarblått tropikhav.)

Semestertid.( Semestertidigt.)

Den gula armbandsklockan av plast visade 10.25.

Skylten proklamerade Bang Niang Beach Road.

Mormors hand var skrynklig och lite torr som gamla människors händer alltid var. Fåglar lyfte i flock från träden. En sliten flakmoped pustade förbi med hönsburar på flaket. Hönsen kunde inte lyfta. De kacklade i burarna istället, små svarta desperata kornögon som sökte hennes, gula näbbar som drog i hönsnätet, vingar som var för sammanpressade för att kunna flaxa alls.

– Titta, sa Meja i drömmen till minnet av mormors hand. Titta på hönsen. Dom tycker inte om att åka moped.

Mormor skrattade, som hon alltid gjorde i drömmen, och rufsade Meja i håret som hon alltid hade gjort i livet. Hon hade inget ansikte som Meja mindes, bara doft och varma händer.

Sen kom skriken.

Vattnet.

Först förrädiskt långsamt, som en överfylld plastbassäng, den där första glipan när man lutar sig på kanten. Men gatan lutade sig inte tillbaka, så havet fortsatte att rinna över, och vattnet gick från rännil till knädjupt till bråddjupt. Det var en dröm och ingen sanning, Meja visste att de hade sprungit, att alla hade dragit efter andan med en kollektiv flämtning av fasa när asfalten blev vatten och bilarna flöt som vilsekomna roddbåtar.

Men i drömmen märkte folk ingenting. Hennes sandaler plaskade i de djupnande pölarna, Mormors kjol sög till sig vatten och mörknade kring hennes lår. Hönsen kacklade vilt och föraren på mopeden svor när motorn puttrade och dog under vattenytan. Hon ville skrika spring till dem, ryckte i Mormors hand och tittade sig omkring i panik.

Men hon var som hönsen. Ingen lyssnade. Ingen tog hennes skräck på allvar. Vattnet steg och bar iväg dem allihop, flicka och höns och mormor och flakmoped. Ja hela staden flöt, hus och träd och bilar och stenar och folk. Allt flöt och allt skrek, men ingen kunde höra någonting över vattnets hungervrål. Staden själv skrek, ett mullrande kvidande knastrande bullrande när trä slets i bitar, dörrar forcerades och fönsterrutor tuggades sönder.

Vattnet steg och steg, och Meja flöt och flöt, buren i brun sörja på hönsburen, upp och upp och upp. Noak var där, i sin ark, för att fiska upp hönsen, men hon var en flicka och fick inte åka med. Hon klamrade sig fast vid herdestaven i drömmen, och frågade Noak:

– Får jag inte komma ombord? Jag är liten och äter inte mycket, inte som alla lejon och giraffer.

Men Noak i drömmen skakade på huvudet, och hans vita patriarkskägg grimaserade i avsmak åt henne när det trodde att ingen såg. Noak var tyst, men skägget viskade:

– Vi har redan en liten flicka, men även om vi inte hade haft det så är du ond. Ond som de andra onda människorna som Gud dränkte för så länge sen.

Meja flöt och kände orden virvla. Ond som mamma. Ond som Mormor. Hon var ond och skulle dränkas för sina synder för så hade Gud sagt.

– Men, skrek Meja i drömmen. Jag har inte ju gjort nåt!

Och Noak hade dragit tillbaka sin herdestav med hönsen och tittat över relingen när hon sjönk.

– Än… sa han kryptiskt. Du har inte gjort nåt än.

har inte varit online mycket...

2010-05-14T23:43:00.001+02:00

För alla som vet, festfoton kommer snart. Måste bara göra dom snygga först.

Fick min första refusering i veckan, på en engelsk historia jag skickade iväg.

Dear Malin Ryden,
Thank you for sending us "Dreaming the Ice." We have reviewed the
story and decided not to purchase it. The prose is lovely, and the
imagery is marvelous, but there doesn't seem to be a strong narrative
thread holding it all together.
Thanks again for submitting, and we hope these comments have been helpful.

Jag kan inte annat än att hålla med, det finns bara allusioner av ett narrativ, men eftersom dom verkade gilla mitt språk trots att det inte är modersmålet kanske jag borde ta tjuren vid hornen och ge den en tydligare historia.

jag ritar fortfarande

2010-05-10T12:46:00.000+02:00

att rita är kul

2010-05-05T13:33:00.006+02:00

Jag har inte skrivit så mycket i den här bloggen på sistone, mest för att allergitiderna har börjat och min hjärna badar i björkpollen. Istället har jag researchat en ny bokidé, och lekt med grafik. Jag har publicerat några delar av mina experiment i superhjälte genren här, och resten finns på min engelska blogg, och här kommer några karaktärsillustrationer.

tjurarna i pamplona

2010-04-30T01:22:00.002+02:00

Gatorna kokar upprymt och husen kastar vakande skuggor över folkhavet där det väller fram mot de nyresta barrikaderna. Det tar en stund innan dyningarna lägger sig och allt blir stilla. Folk har hittat sina platser, somliga tryckta mot barriärerna för att känna lukten av mod och skräck, andra sträcker på halsen längre bak i skuggan av balkonger och portuppgångar. Och vissa, de utvalda, står och trängs på fel sida, mitt i rännan som skapats av hus, stål och trä. Jag står mitt ibland dem. Min vita skjorta klibbar fast mot ryggen, svetten avslöjar den rädsla som ansiktet döljer. Den verkliga hettan har inte lagt sig över staden ännu. Det är för tidigt, solen är för spröd, och himlen täckt med hudlösa molnfransar. Mina jeans sticker av från resten av löparna klädda i skinande vitt och blodrött, men runt midjan har jag i alla fall ett improviserat rött skärp, en sjal jag fått av en flicka vars namn redan hade bleknat när jag nyktrat till. Solen stiger sakta över Pamplonas tak och runt omkring mig höjer löparna sina röster och prisar San Fermín.

“A San Fermín pedimos”, skanderar de, “por ser nuestro patron”. Den spanska texten faller stumt mot mina öron, men jag rör mina läppar och låtsas jag förstår. Det är som kyrkan när jag var barn, där prästen vävde sina obegripliga gammalsvenska ord till scener som blandades med mina egna fantasier. “Nos guíe en el encierro, dándonos su bendición.” Sången återkommer för tredje gången och upprepningarna ger en mening åt dess innehåll, nu bekant som en till hälften bortglömd dröm. “Viva San Fermín!” Rösterna hurrar högt och skriker bort sin rädsla, och min röst är en i kören. “Gora San Fermín” ropar jag, och min hjärna pressar ner de obekanta orden i en mer begriplig engelsk form. Gore San Fermín? Är det vad vi ropar efter? Att tjurarna skall spetsa helgonet? Eller oss? Är det här ett gammalt blodsoffer klätt i nya kläder?

Bakfylleparanoian ligger tungt som billigt vin i magen, och runt omkring mig så är allas ögon fyllda med förtäckta hot och missuppfattningar. Vad vill de? Vad vill de mig? Är deras leenden sprungna ur hån eller kamratskap? Vad försöker de uppnå med att riskera sina liv så här? Vad är meningen med detta blodsoffer? Är det här en fälla? Har jag gått i den? Jag och alla andra? Den långe amerikanen bredvid mig är min bästa vän i hela världen när fyllan ligger på, men varför är han här? För att visa att han är en man? För att vi kan? Om det här är en fälla så är den agnad med ära. Om det här är ett offer så blottar vi våra strupar villigt. Offren rusar in i gudarnas armar fyllda med machismo och billigt vin.

Jag vill klättra över barriärerna och fly från den här mardrömmen, men den första raketen viner redan genom luften och tjurarna har släppts. Jag kan inte se dem ännu, men folk omkring mig har börjat springa så jag gör detsamma. Jag är en i flocken och instinkten att fly blandas med den hisnande känsla det är att springa skuldra vid skuldra med andra människor. Vi är inte ensamma. Bakom oss dånar hovarna och jag hör knappt den andra raketen som talar om att alla tjurarna är ute över folkmassans vrål. Nu är vi fångade, vi och tjurarna. Åttahundratjugofem meter mellan oss och arenans sand. Jag undrar hur många steg det är, men tankarna slits i bitar när dånet bakom oss ökar i styrka och jag inser hur smal gatan är. Ingenstans att fly annat än framåt. Ingen stans att gömma sig. Så vi springer för våra liv, för bakom oss stormar döden närmare på svarta hovar.

Ljuset träffar mig som en örfil när vi väller ut på plazan, och vi svänger som en skock fåglar sammanhållna av flockens tyranni. Mina gummisulor ger mig bra grepp på gatstenarna och skriken driver oss framåt. Har någon ramlat? Är det skrik av fasa eller uppmuntran? Jag har ingen aning längre, jag har tappat bort mig själv i massan. Dåtid läcker in i nutid och jag springer där fötter alltid har sprungit. Hur mycket blod har regnet tvättat från de här gatstenarna? Mina lungor brinner, det var år sen jag sprang så här fort, och jag halkar nästan när jag tar den ökända kurvan in på Estafeta. Tjurarna jagar oss inte längre, vi rusar tillsammans nu, man och tjur. Havet av vitt och rött delar sig framför svarta stävar, men hovarna har svårare att få grepp och en av tjurarna bredvid mig faller och glider rakt in i barriären. Folkmassan vrålar.

Vill de ta livet av oss? Av oss eller tjurarna? Gatan smalnar av, och tjuten kommer från ovan där folk hänger över kanten på sina balkonger. Om tjurarna rusat på rakt fram skulle vi ha varit säkra, men de är lika förvirrade som vi, skiljda från flocken och fångade i ett hörn. Det är vårt fel, och i den här kampen har vi inga vapen. Inga skynken. Inga svärd. Anar de vad som väntar dem i kvällningen? Vet de att det här är deras sista dag? Kan de känna doften av sanden som kommer att suga upp deras blod innan solen har gått ner? Deras öde är skrivet i sten, men vårt i vatten. De kommer oundvikligen att offras, men kommer de att vara ensamma om den äran? Jag kommer för nära en av tjurarna och hornet sliter sönder min skjorta tills den fladdrar som molntrasorna i skyn. Är det här anledningen till att vi bär vitt? Så blodet ska synas? Är det här vad det röda bältet och snusnäsduken symboliserar? Utslitna tarmar hängande längs marken. Punkterade strupar som pumpar blod över stenläggningen. Vi är alla symboliska slaktoffer.

Tjurarna har saktat ner nu, och vi svänger fram och tillbaka där vi försöker ta oss fram bredvid dem. Framför dem. Bakom dem. Tillsammans. Jag ser en löpare framför mig falla och trampas ner, men jag stannar inte för att hjälpa honom. Jag är bara tacksam att tjuren är distraherad och att det inte är så många meter kvar. Bakom mig så går tjuren bärsärk och försöker trycka sig ut genom barrikaden. Folk tjuter av förtjusning och knäpper bild på bild när hornen fångar in en man och kastar honom som en trasdocka längs gatan. Jag vill bara komma där ifrån, fly över barriärerna och krypa i säkerhet, men jag är snart framme nu. Att fega ur vore värre än att inte ha sprungit alls. Och hon finns kanske någonstans därute i folkmassan. Flickan som gav mig sjalen. Kanske ser hon mig. Kanske minns hon vad jag heter.

Jag kan se gatan smalna av där framme, och tunneln som leder in i arenan hägrar med sin skugga. Jag vet inte vad jag får krafterna från, men jag ökar takten. Inombords ber jag, till alla som vill lyssna. Snälla gud, gudar vad ni än är, ta någon annan än mig idag. Vi pressar på in i tunneln, in till arenan, men framför mig så faller någon och folkmassan tvingas bromsa. Folk ramlar över varandra när fler pressar på bakifrån, och jag kan känna kroppar under mina fötter. Jag kliver på någons ben men det finns ingen tid till ursäkter, jag skriker av skräck som alla andra när jag hör eftersläntrarna närma sig. Jag försöker vända mig om, men jag sitter fast i en bur av kroppar när tjuren brakar rakt in i oss. Jag får en skymt av en massiv svart gestalt som häver sig upp över folkmassan och pressar ner oss under sina hovar. Breda horn sveper fram och tillbaka, och precis bredvid mig får en man kinden uppsliten så blodet skvätter och blandas med min svett. Jag lyckas kravla mig upp och åla fram över folkmassan, en annan sorts konsert än jag är van vid. Men samma axlar och huvuden att kräla på, bara skrikande av skräck istället för extas. Ta nån annan. Inte mig. Låt de gamla gudarna få sitt blod, men lämna mig ifred och buren av andra människors skrik ramlar jag ut i solskenet.

Den öppna ytan lockar och förvirrar och jag vacklar ut på arenans sand, döpt i andra människors blod. Folk väller fram och tillbaka runt omkring mig, och luften är tung av vrål. Jag rätar på ryggen och stirrar mot läktarna. Är det här samma sand som romarna fläckade med blod en gång i tiden? Jag önskar att jag hade ett svärd, men allt jag har är en hoprullad tidning. Jag vet inte varför, men många av de andra deltagarna hade det, och jag ville låtsas vara en av dem. En i gänget. I gemenskapen. Vara någon. Jag viftar med min tidning i luften när jag insuper publikens vrål. Det är för mig de vrålar, jag har undkommit skräck och död och fötts på nytt. Jag är en av de välsignade. En av de utvalda. Och sen rammar någonting stort och varmt mig i ryggen och skickar mig i en båge över sanden. Luften slås ur mina lungor och jag rullar varv på varv innan jag stannar. Kippande efter andan försöker jag komma upp på fötter. En frustning förvarnar och jag vrider på huvudet snabbt nog för att hinna få ögonkontakt. Sekunderna sträcks ut som pärlor på ett gummiband när tjurskuggan blockerar solen och jag kan känna hettan av dess andedräkt.

Jag är en av de utvalda.

jag är publicerbar!

2010-04-28T20:26:00.006+02:00

Fick just reda på att min novell 'Snigelsommar' som jag publicerade början på för några månader sen har blivit antagen och skall nu bli publicerad i nästa nummer avEskapix!

Whohoo!

Svårt att veta hur det känns ännu. Min novell kommer att finnas bakom samma hårda pärmar där CJ Håkansson, Robert E. Howard, H.P. Lovecraft och Gunnar Blå huserar. Det som är lite ruggigt är att hittills har jag aldrig blivit refuserad. Jag har i och för sig bara skickat in två saker tidigare, en porrnovell på engelska och så den här. Båda blev publicerade.

Jag har dock en handfull ute i bedömningsprocessen nu, och flera av dom är jag säker på att jag kommer att få nej på, så snart kommer dom nog, refuseringarna.

Jag har ju vanan inne efter alla jobb jag sökt på sistone...

herr fisk

2010-04-28T18:55:00.003+02:00

Det finns en serie därute vid namn Manly Guys Doing Manly Things. Den kanske inte är jättebäst, men med dom två senaste stripparna om en halvt misslyckad pokemontränares öden och äventyr kan jag inte annat än älska.

Jag vill också ha en Herr Fisk att dräpa mina fiender med. Han kanske är helt värdelös med attacker som inte gör någonting, men han kan ju skvätta vatten. Man kan också se den som en metafor för att om man bara hänger i och står för våra hopplösa utgångslägen så kommer vi till slut att finna lyckan och evolvera till någonting bättre. Men å andra sidan är det kanske lite för mycket positivt tänkande där...

Klicka bilderna så blir dom stora nog att läsa.

valborg

2010-04-27T22:11:00.004+02:00

Jag suttar på mina våta lovikavantar.
Gruset knastrar under gummistövlarna.
Himlen droppar gråslask över byn,
och brasan fräser valborg.

Ett galet dragspel raglar över logen.
Pipröken ligger tung runt takbjälkarna.
Fjolårsagnar bildar moln runt fotknölarna,
när stövlar stampar takten.

Gorånjärnet pyser på sin kant.
Barnamunnar kladdiga av jordgubbssylt.
Bakom knuten pissas det och pluntan halsas,
i smyg, bland män.

Fiolen manar rösterna i sång.
Snöslasket tilltar över nejden.
Allt smälter i eldens omfamning,
när koltrasten sjunger skymning.

Vi bakar potatisar i askan medan mörkret faller.
Är det här mitt liv? Min mors liv? Min mormors liv?
Året vrider sig runt sin axel än en gång,
när våren tar oss i sin famn.

kate beaton serier

2010-04-24T11:55:00.002+02:00

Ibland finns det bara inte ord. Jag har alltid dyrkat Kate Beaton och hennes galna shetlands ponny. Hon gör historia till serier, och om man är det minsta intresserad av historien så finns det hut mycket som helst att lästa om på hennes sajt.

Men, mest av allt så älskar jag hennes superhjältehistorier. Det är inte många av dom, men det är bara någonting med teckningsstilen som gör det hela till guld.

Wonder Woman skisser
Wonder Woman räddar katter
Aquaman surar på stranden

en dag när man mår skit

2010-04-19T14:44:00.000+02:00

...så blir man äntligen så jävla glad när man läser att bananjätten Dole lade ner sin stämning mot lilla svenska dokumentärfilmen Bananas.

Ta chansen och se den på TV1, tisdag kl 22.00!

tar man chansen?

2010-04-19T12:55:00.002+02:00

På sistone så har man hört mycket gnäll från flyg- och resebranschen om att restriktionerna för flygning i vulkanaska är för hårda. Man undrar ju... minns folk inte varför dom en gång i tiden infördes? Hur plan fått motorstopp och börjat brinna? Eller blivit sandblästrade? Men det är klart, där uppe syns inte askan på samma sätt, och vad som inte syns måste ju vara ofarligt. Som handgranatsexplosioner. Blir man inte träffad av eldblixten så är man säker.

Och visst, kanske så är det 99.99% säkert att sätta sig i ett plan i det askmolnet. Men även om det vara är en på tiotusen att någonting går åt helvete så innebär det att det blir över 2 flyg per dag som får problem över Europa om man fortsatte som vanligt. Ven skulle vilja sätta sig ner och säga det högt? Att ett svinn på två plan får man ta om man vill leva som man brukar. Det finländska flygvapnet var uppe och provkörde lite, och motorerna ser verkligen inte snygga ut när dom var färdiga. Vem vill sitta på ett plan över Atlanten när maskinen korroderar runt en?

Kanske vi lär oss lite av det här nu. Vi är så vana att naturen fungerar runt omkring oss här i Europa, att plötsligt inse att saker som att kunna flyga till en annan världsdel när man vill om man bara har pengar är kanske inte naturligt. Vi tar så mycket för givet.

Såg förresten om Sånger från andra våningen igår. Det slår mig igen hur fantastisk den filmen är, och mer aktuell än någonsin. Den lyckades nästan lyfta mig ur den depressiva koma jag varit insjunken i de senaste dagarna. Satans hormoner, ibland hatar jag att vara kvinna.

a supervillain writing experiment (6)

2010-04-19T12:48:00.000+02:00

The can of beer greets me with a pleasant little pssht as I pop it open and slide down in front of the computer. Once again routine is a friend that I rely on, a safe port in an emotional storm. I should let out the frustration and rage I feel at being put in this position, but I can’t allow it. Rage is a dangerous thing for a telepath, it makes us lose control, makes our shields brittle, and it makes any man or woman a fool. You need a clear head, and I do not intend to mess this one up by being frustrated at life.

So, if I am not to be angry, what should I be then? Productive perhaps. Meeting Rick again has rattled me. I have no idea whether I can manage to keep up the mask of who I was long enough to do what they ask of me. I hardly remember what I talked like back in those days, let alone what I felt. What I thought. Did I trust Rick? I suppose I did. Did I like him? I surf the web, thinking back. I click through the fansites, and a mosaic of Static Discharge’s face stare back at me. Those impossibly blue eyes. The white and blue mask with tinted lenses that he used to wear before the Incursion hides nothing, so it only makes sense that he has removed it these days. Perhaps whatever private life he had protected back then fell apart as thoroughly as mine had. The thought is oddly pleasing. “What is your game old man” I whisper to myself, flipping through reports of his recent career and his mentorship to the Quartet. Somewhere in that myriad of datapoints are answers, but instead I find myself distracted by the link that leads to former associates, and as a result, to me.

No, I think as I sip my beer and watch myself on my profile page. This is not me anymore. I remember the day that picture was taken, me still out of breath and covered in debris after the FireTree invasion. I am talking to someone off screen, Ashfall, if I remember correctly. My smile is wide and God, did I use to be in that good a shape? My uniform, while being in no way as skin tight as Lady Argent’s is still showing off what it felt like being twenty, and the shaded pattern of white over grey to black is a haunting premonition of what is to come. From white to black, it would be almost poetic if I had planned it that way. Sidestep. Who I used to be. Thank God that I my mask covered my head and half my face, I would hate to have had groupies chase me down the street. The laugh takes me by surprise, how long has it been since I laughed? It’s a night of old memories to be sure.

The important question however is whether I can still play at being this man or not. I need to go into Lady Argent’s head and aim her suspicions in the right direction. I need to feel like somebody completely different, surf the edge of her frustration at being mind-raped, and direct her at whatever target I choose. I know who to pick of course, Locus have been missing for the past months and the papers have run with the story. An alpha level telepath gone missing is always fodder for the media, and I’ve read enough about the woman to push Lady Argent in the right direction. The perfect patsy, if I can pull it off. It’s not like this is a lie that needs to hold up forever, all I need is a month or so to have my last plans come together, and then it won’t matter. I will be outed. So, still watching my old smile on the screen, I lean back in the chair and let myself slip.

The dislocation always hits me when I open my eyes, Yasmin’s eyes. From male to female is more disconcerting than most people would give credit for. The body feels different, and I need a few moments to adjust at I pull her body from the bed. She rests during the day, but at night she is all mine. Especially tonight, I need to forget, need to get the anger out and cleanse my head. I stumble into a shower, then clothes, and wanders into the street in search of distraction. I need the gym; I need to hit something, something hard. If I’ve let my normal body go, that is all because I spend that time on her. She is where I go to be free, to be strong, to be angry. It was necessity at first, because she was in such a bad shape when I pulled her from the hospital that I needed to put her back together from the ground up. But, after a little I begun to enjoy the escape. The silence. When I am in her, my thoughts are quiet. I hear nothing. I am not a telepath. Sometimes a little silence goes a long way to keep a body sane.

A little silence and a lot of violence. I give in to the anger as I punch the sandbag, putting my whole body behind the blow. The gym buzzes around me, I rarely go here except when I need to be alone with the bag. It is my enemy, my receptacle of agony. I pound it again and again, until my hands ache in their gloves, and my microfiber top is working overtime to keep up. I want to get it all out, the fear, the hatred, the frustrations. I breathe hard and my heart pounds in my chest, my lungs burn and my eyes have teared up. I am not sure why I’m crying, but I am. Maybe for lost chances and missed opportunities, maybe for what I fear I might have to do. I honestly don’t know, and I don’t care as I step back, burying my face in my towel. It smells like sweat and perfume, the scent of a stranger that is as familiar to me as my own body. I’ve spent so much time in the quiet corners of her brain lately. Yasmin. My sanctuary.

“Are you alright miss?” The voice rumbles into familiarity, and I look up, eyes red and moist.

“I’m not sure” I confess and look up, stomach making another turn as I recognise the man. “Just stress” I tell Rick where he stands, completely unaware of who rides inside the skull of this woman he is concerned about. Rick, with his impossibly blue eyes and fashionable gym clothes, the towel around his neck smelling of sweat.

An impossible fluke, I tell myself. A coincidence.

jag älskar fåglar

2010-04-11T12:49:00.002+02:00

Dom kan dansa, eller i alla fall försöka dansa.
Dom kan sjunga som motorsågar.
Dom har en känsla för stil.
Dom är tuffa nog för att man inte vill möta dom i en mörk gränd.
Dom kan bygga hus som gör mig avundsjuk.
Och framför allt så håller dom på värdigheten, även när det går mycket fel.

Fåglar och människor är nog ganska lika ändå.

kollagepoesi

2010-04-10T15:59:00.004+02:00

Man kan göra poesi av det mesta. På engelska finns en term som heter 'found language poetry' som egentligen är ett poesikollage. Man har stulit texten någonstans ifrån, och styckat upp den till poesi.

Idag läste jag en helt hysterisk version, med språket stulet från supportbiten hos Livejournal, en av dom gamla blogghostarna. Allting är frågor som har skickats in till supporten, och resultatet känns som en billig fredagsfylla dubbat till främmande språk och sen översatt tillbaka med google translation.

Några utdrag:

I am thirty years in the future. The page looks different.
There are more buttons. The writing, if I'm not mistaken,
is in Latin! It says in order to become a member, Eva.
What and were is Eva? Is that your favorite animal?
What's with the panda? Is "flaming" arguing, calling someone
names, or some other negative activity? I can't figure it out.

...

The only reason I ask is because someone is counting
the characters in my profile. I am feeling a bit fragile today
about my intellect. Please let me know why my enthusiasm
for a new crock pot, air conditioner, and mattress would be
offensive to minors. Please send a return email to me today
and tell me what I think about the new page I have created.

Please make sacrificial offerings and perform
whatever voodoo is necessary to teach my children.
Please tell him to watch out for cars. Please
are there any special places in this community
that are likely to match my current desires best or better?
Please stop my thank you.

...

Hela poemet kan du hitta här.

Jag undrar vad som vore roliga källor för kollagepoesi på svenska...

kapitel 1

2010-04-09T21:18:00.003+02:00

Jag har hittat en intressant sajt vid namn Kapitel 1 Den är fylld av författardrömmar, några brustna, andra hela. Jag gillar formatet och hur överblickbart allting är, och även om mycket är hemskt så finns det en del läsvärt om man ändå sitter och slösurfar på nätet. Jag lade upp min oavslutade pestroman för att testa formatet, och det är ganska intressant. Jag vet inte om jag skulle vilja dela med mig av någonting som jag jobbar med på allvar, men den kan ju funka för saker som man ändå dumpar på sin blogg.

Är man medlem så kan man gå in och rösta runt, bland annat på min icke-bok.

Pestsommar

hello kitty lego?

2010-04-09T14:35:00.005+02:00

Jag växte upp med lego. Det fanns ingenting som fyllde mig med mer passion än att kunna plocka fram den stora hemmagjorda legolådan på hjul och doppa ner händerna och rumstera runt. Vi byggde krockbilar som vi rammade mot varandra, rymdskepp och hemliga agentbilar. Redan på den tiden så visste jag att lego var grabbigt, och det här var på åttiotalet. Men visst, på den tiden så var ju bitarna bara legobitar och inte formgjutna plastspektakel i olika specialformar som knappt gick att använda till någonting annat än vad dom var menade för. Min högsta önskan var lego technics och liknande, men det fanns det sällan pengar till. Enda anledningen till att vi hade så mycket lego var att vi fått så mycket av våra äldre kusiner. Våran stora legolåda vandrade runt i släkten, och förhoppningsvis så finns bitarna jag byggde med nu hos något kusinbarn någonstans. Man kan ju aldrig få för mycket lego.

Har lego blivit mera grabbigt? Kanske. Kanske har vi bara blivit mer medvetna om det. Kanske det bara finns mer reklam nu, jag minns inga legotidningar, och även om de hade funnits så hade jag nog aldrig köpt dom. Man bygger inte med tidningar trots allt. Nu när jag läser om vad som finns nu för tiden så kan jag inte låta bli att undra lite...

Är det här anledningen till att lego gått från att stå på ganska skakiga ben till att helt plötsligt gå väldigt bra? Dom säger själva att dom ger ut relevanta leksaker. Kanske det här bara är en följd av att de starkaste franchisen är så väldigt grabbiga. Kanske saker och ting skulle ändra sig om dom startade ett samarbete och gav ut hello kitty lego.

Det finns ju redan Hello Kitty vin trots allt.

kvinnan under ytan

2010-04-09T14:06:00.001+02:00

a supervillain writing experiment (5)

2010-04-08T00:08:00.000+02:00

And that is how I found myself inside the Justice Quartet’s headquarter for the second time in just a few days. The first thing that strikes me is how different it looks through my own eyes compared to the multi-spectrum vision of Lady Argent. Now the walls are normal, painted in discrete colours and hung with posters and pictures. I see no trace of electricity humming through hidden circuits, or of the multitude of security systems I know are there. I have my mental shields up as tightly as I can, but I can do nothing about the nervous sweat darkening my armpits. Once again I’m glad that I choose to wear a suit today, a good suit hides many things. There is a reason why they are so popular in a high stress business environment after all.

“I didn’t know you were affiliated with the Quartet” I say to break the silence as we stand in the elevator, surrounded by the hum of sensors checking out every aspect of us. There is probably somebody sitting in a room far from here, seeing how nervous I am on their thermal readings. I only hope that’s natural for most people who are let into this place.

Rick is silent a moment before he replies, “We are friends. I wouldn’t be here otherwise. This is too personal… well, you will see.” He leans forward into the security scanner, the pale blue light playing over his eyes and face. “I helped to get them set up after things went back from normal five years ago.”

“Still the mentor then” I manage to say with a smile as the doors hiss open, and we step out into the hallway leading to the fourth floor conference room. “I hope they will make you prouder than I did.” In an absurd way I actually mean it.

“You always made me proud Cyr; there is no shame in retiring.” There it is again, that voice so filled with caring and confidence. Can all this be true? Maybe he really doesn’t suspect a thing. But why seek me out then?

“I still don’t understand what this is all abou…” I begin, but fall silent as we enter the room and I see Lady Argent standing motionless near the window, as still as a statue with her back to us. Porphyry sits slouched in an oversized chair that just about holds up under his bulk. Herald looks up where he stands, and there is a haggard, nervous look on his face as if he had been pacing. He still has bruises on his face. I can sense the tension even with my telepathic gifts in their most dormant state.

“I’m sorry I’m late” Rick apologises, and then gestures towards a chair. “Have a seat Cyr, and we’ll explain everything.”

I take the seat, face carefully calm though I half expect restraints to snap shut around me, and telepathic dampeners to pop out of the walls. But, there is nothing. Herald sits down, Lady Argent remains standing, and Porphyry taps his fingers against the armrest of his chair. “It is an honour to meet you all” I say, with what I hope is suitably nervous anticipation.

“Static has spoken highly about you, Sidestep” Herald begins, and I quickly raise a hand to interrupt.

“Cyrus. Just Cyrus. Sidestep was fifteen years ago.” And Cyrus was five years ago, I feel like I have almost forgotten what I was like then. But I can’t sense any suspicion from them, though I don’t dare to probe. I wish Lady Argent would turn towards me so I could see if her eyes would flash with recognition or not. The tension makes my gut twist.

“As you wish… Cyrus.” Herald smiles, that wide and easy grin that has melted the hearts of millions of fangirls. “I apologize for the urgency of this, I know that I should respect your retirement, but we cannot trust anybody else with this.”

“Why?” I find myself asking. “I live an ordinary life these days; I have not had anything to do with the heroic business since the Incursion.” I speak the truth; it is not on the side of Angels that I have taken my strolls.

“That is exactly why we need you.” Herald leans forward, apparently the chosen spokesman for the team. “You are retired. You are out of the business. And Static vouches for you.” Lady Argent has still not turned around, but Porphyry is watching me intently with those narrow slits that pass for eyes in his rocky state. “Three days ago, an unknown assailant mindwiped Lady Argent into stealing an experimental item. Now, she does not remember much, but she got the impression that this was not one of our normal villains.”

I sit quietly because that is the only thing that I can do. I sit and wait for it. What could I have missed that she had picked up on? What tracks had I not erased? When would they grab me and drag me to jail? The thought of spending years in dampened facilities sent shivers down my back, and absurdly I feel the need to be sick again. I wish I hadn’t had that second cup of coffee.

“It was a hero.” Lady Argent speaks up for the first time, her voice as hard as her silvery skin. “I don’t remember much, but that was the impression I got. This was someone who is supposed to be on our side.” She is looking straight at me, sizing me up. But there is no flash of recognition. No widening eyes. No pointed fingers and accusations.

“A hero?” My surprise is not faked, because I wonder how she got that impression. Perhaps my lingering bad conscience that I had to use her so? Perhaps I had to watch my subconsciousness more when I possessed people, not just my conscious thoughts. I had not prepared adequately for the emotional residue. Lesson learned, now I just had to stay out of jail to use it.

“Yes” she says, and finally sat down, silver lips curled in an unhappy scowl. “Now you understand why we couldn’t turn to any of the psychics that we know. It could be anybody.” Unlike Herald she has no outward marks from the fight, she is as smooth and perfect as always, the blue suit as tight as a second skin atop her silver one. “We asked Rick if he knew any psychics who were out of the loop, and your name came up.”

“I… am flattered?” I give Rick a quizzical look. “But my psychic powers are not that strong. I used to browse surface thoughts to get an edge in a fight, that’s hardly telepathy powerful enough to go up against someone who would mindwipe somebody.” I am grateful that they seemed to have gone for that line of reasoning instead of plain possession. Hopefully that would lead them barking down the wrong track.

“You are still a telepath” Rick breaks in, giving me that look again, the trust in his eyes made me want to smack him. I didn’t need this on my conscience too; the deed was over and done with. But they didn’t know that, they knew that something was wrong, that they had been betrayed by someone they should trust, and they would keep looking.

“I suppose I am.” I nod and make up my mind. Since I could not stop their investigation it was far better that I was involved. If I turned them down they would go to somebody else, and they might pick up on other things I had missed. And now they are aware of me. Not a pleasant combination. “If Lady Argent would permit it I can try to make the memories clearer and see if there aren’t any more clues that she just can’t remember.”

Lady Argent looks as if I had promised I’d slap her, but she nods reluctantly. “If that is what it takes.” She tosses back her silver hair with a flourish as if I had just issued her a challenge. “Let’s do this.”

“Wait a moment! I quickly interrupt. “I have not used my powers this way for years. Please, give me a day or two to centre myself. I need to cleanse my mind.” That was one word for it, I had to come up with a distinctively different telepathic feel, I didn’t want her to associate me with what had happened to her. That would take work. Not to mention figuring out in which direction I should have the evidence point. “How about the day after tomorrow? And I would like to have Rick there as well. He won’t influence the process since he is unreadable.” I give Rick what I hope is a suitably nervous smile. The truth was, I wanted Rick there as a witness, and an anchor. If he was around I found it easier to remember the man I used to be. The hero. He was the mask I needed.

“If it is fine with you Argent, I would be honoured.” There is something there that I can’t pick up on, something between Rick and Lady Argent that almost makes her turn him down. Something that causes her to frown. Something interesting.

“Fine” she says, after a few moments of hesitation. “It is agreed then.”

I’m not sure which one of is the most relieved when I am finally allowed to leave the building.

framsteg

2010-04-07T14:52:00.004+02:00

Skrev ut min deckarnovell idag, och om ingenting behöver åtgärdas så går den också iväg för påseende. Resten av veckan får jag ägna till att söka mera jobb och byta språk till engelska igen. Jag har ju en översättning som måste bli klar, och en halvfärdig engelsk novell. Det är fantastiskt hur hårt jag jobbar med en deadline...

Har inte fått någon feedback tillbaka ännu, men jag fick en liten uppmuntrande nyhet. Jag vann en liten tävling på Författarcentrum Öst som gick ut på att skriva en mening. Bästa meningen vann en bok, och jag fick två. En antologi samtidspoesi, Orden brinner i hjärnan, och Jentl, Jeshivapojken av Isaac Bashevis Singer som jag inte läst någonting av sedan högstadiet.

Meningen jag vann med var:

Om han märkte att skyltdockorna iakttog honom så påpekade han det inte.

Den var faktiskt knyckt från min roman, så jag får ta det som ett gott omen.

göteborgskravallerna (1)

2010-04-03T21:24:00.002+02:00

-folk och fä-

Folk.
Jag är som folk är mest.
Och å deras vägnar skriker jag:
Att folk inte lyssnar!
Att folk inte ser!
Den tråd som binder allting samman.
När röster höjs i ilska emot makten.
Suffragetthynda.
Ådalssocialist.
Antiaktivist.
Det vore nästan komedi på hög nivå.
Om det inte hade varit för att faktiskt ingen vet.
Därför att manuset lärs inte ut nåt mera.
Därför att det stoppas in i tvätten
med spermafläckiga lakan
och kommer ut igen.
Rent som snö.
Rent som samvetet.
Samvetet säger: ’kvinnorna Fick rösträtt’.
Samvetet säger: ’arbetarna Fick bättre villkor’.
Efteråt… när svaren redan är givna är allting så enkelt.
Men folk är som folk är mest.
Och folk glömmer.
Därför att ingen vill komma ihåg.
Att här handlar det inte om att Få.
Utan om att Ta.
Och svaret ifrån makten är alltid detsamma.
Våld. Demonisering. Stämpling.
Lagens fulla möjlighet att så tillbaks.
Mot dom som är fräcka nog att tro
att man faktiskt kan protestera emot verkligheten.
Bara tänk tanken:
En 'socialdemokratisk', 'jämlik' regering
som behandlar protester
likadant som de konservativa gjorde
i början av vårt århundrade.
Bara tänk tanken.
Visst svindlar den?
Visst hade det varit en vacker löpsedel?
Men ingen vet.
Ingen tänker.
Ingen ställer frågan om vad detta säger om vårt samhälle?
Jag vet vad det säger mig.
På hundra år har vi inte kommit särskilt långt.
Folk är trots allt som folk är mest.

(en av de dikter jag skrev i samband med Göteborgskravallerna för länge sedan)

fragment

2010-04-02T20:20:00.000+02:00

så byggs en framtids illusion av bilder
stumma, föremål för tolkning blott
sprickorna i spegeln krackelerar
när verkligheten ser sitt hår bli grått

Jag har inte hunnit blogga mycket dom senaste dagarna, eftersom jag just skrivit färdigt en novell till Catahya, och just håller på med en annan med deadline nästa vecka. Med skrivande och jobbsök så har hjärnan mycket att hitta på.

snälla ta mig med

2010-03-29T18:12:00.005+02:00

... inspirerat av Darling River av Sara Stridsberg.

vila i frid John Hicklenton

2010-03-27T17:04:00.003+01:00

John Hinklenton har nu slutligen tagit sitt eget liv efter att hans MS blev allt värre. Eller, för att citera vad han sa till Pat Mills innan han åkte till självmordskliniken: "MS, you have a week to live. You've met someone you shouldn't have fucked with."

Han tog livet av sin sjukdom innan den tog livet av honom. Det gick en dokumentär om honom på svensk television för ett tag sen, men om ni inte vet vem han är så finns här en intervju från 2006. CJ Håkansson skrev lite om honom i samband med att dokumentären visades.

Eftersom att ta sitt eget liv är lika olagligt i Storbritannien som i Sverige så var han tvungen att resa till Schweiz. Det är tur för honom att han hade råd att åka dit, och fortfarande kunde. Om man ligger totalförlamad på ett sjukhus så har man ju inte mycket val över vad man vill med sin framtid.

alla vill vinna

2010-03-27T02:11:00.003+01:00

Ibland undrar jag om jag läser samma saker i tidningen som andra människor. Jag kan suga mig fast vid en debatt och fläka upp den för mitt inre igen och igen, men när det kommer till kritan så verkar jag inte alltid läsa samma sak som många andra. Ord kan kännas enkla, men när det kommer till tolkningen så blir det komplicerat.

Jag håller med Hanna Hallberg när hon frågar om kritiken inte ska ställa frågor om estetik och politik? Det är klart den ska, det är ju det som är själva poängen med den. Men därav kommer inte alltid att alla ska hålla med vad kritikern kommit fram till, lika lite som kritikern kanske håller med författaren om att deras bok är den bästa den kunnat vara.

Men sen börjar vi glida ut på hal is. Plötsligt blir Göran Greider populist för att han har ifrågasatt, och hans ord vänds till bra mycket vassare än dom jag läste. Nu vet jag ju att man alltid blir känsligare när någonting man själv har skrivit recenserats, men jag vet inte om jag känner igen hur Greiders inlägg i den här debatten framställs.

De riktiga råsoparna riktas dock mot Anneli Jordahl. Finns personligt groll i bakgrunden kanske? Här är det helt plötsligt fråga om vitsvenska rena klassbegrepp som inte ska smutsas ner av kön eller ras, och det insinueras så till den milda grad att om jag inte själv hade läst inlägget det refereras till så hade jag trott att det handlade om någon högerextrem.

Och så, helt plötsligt så har debattjudon slagit till igen. Nu är det Greider/Jordahl som anklagas för att vara invandrar fientliga bakåtsträvande antiglobalister som slagit sig till ro vid förra sekelskiftet. Men var det inte det här som Greider/Jordahl på sätt och vis anklagade Hallberg för? Helt plötsligt så verkar alla sidor enas om vad det är som behövs, men alla vill vara på den rätta sidan.

Alla vill vinna.

Kan vi inte ta och ena oss om att det behövs ett nytt uttryck? Kan vi inte använda det sociala berättandet? Där kan både klassisk arbetarklass, tjänstemannaslavar, timdaglönare, arbetslösa, fattiga och flyktingar få plats, oavsett ursprung eller kön. Då slipper vi ha diskussioner om vilka som vill bygga murar för vad som får kallas arbetarlitteratur och hur den ska se ut.

Jag är verkligen tacksam mot Hallgren. Om hon inte hade lagt till de där sista raderna i sin recension så hade det nog aldrig blivit någon debatt. Jag citerar:

"Jag skulle faktiskt önska att den samtidsprosa som önskar gestalta samhälleliga orättvisor tog till uppgift att odla litterära stilar som varken nöjde sig med att vila i det igenkännbara eller att anpassa sig efter marknaden.

För vad händer med de viktiga emancipatoriska berättelserna när de kan läsas utan motstånd? Troligen att deras läsare i stället övergår till att konsumera dem. Om läsaren förvandlas till konsument, kan man fråga sig för vem de emancipatoriska berättelserna egentligen skrivs?

Varför?

Och på vems premisser?"

Jag tycker faktiskt att debatterna har fört oss lite närmare dom här svaren. Och jag tycker också att det här verkligen bevisar vikten av att ta en debatt om recensioner. För antingen man håller med den eller inte så kan ju en recension som ger upphov till en debatt om de frågor den ställer sig inte vara så dålig. Och jag håller till största delen med. Jag gillar stilar som sticker ut, som vågar vara egna eller bjuda motstånd. Men, för vem? En sak som bjuder motstånd för mig kan vara ogenomtränglig för någon annan. Språk som jag tycker känns för enkelt och tråkigt kan hyllas som avskrapat och stilistiskt av andra. Det är en viktig frågan men den har inget enkelt svar.

Men tack ändå Hanna Hallgren för att du har fått oss att prata om det!

att missa poängen, del två

2010-03-25T11:56:00.002+01:00

I en nyligen genomförd undersökning (som jag gärna skulle se detaljer om), påpekas att välbeställda personer jobbar mer än fattiga.

Hmm... jag undrar om det här kanske har någonting att göra med arbetslöshet? Eller med det gamla fackliga kravet om rätt till heltid? Eller med att så många utan pengar hankar sig fram med timanställningar och tillfälliga påhugg? Eller kanske att låginkomsttagare generellt blir utslitna och sjukskrivna? Eller om man vänder på steken, kanske det faktum att vanliga löntagares arbetstid är reglerad med vilken övertid man får arbeta, medan cheferna ofta avtalar bort övertidsersättningen mot mer semester och jobbar livet ur sig?

Jag förnekar inte att personer i ledande ställning jobbar mycket. Men jag förnekar insinuationerna i artikeln om att folk skulle vara fattiga för att dom inte vill jobba. Att som artikelförfattarna hävdar tro att allting bara handlar om prioriteringar är ren och skär idioti. Men det är klart, har man aldrig jobbat inom hemtjänsten och försökt få fler timmar så kanske man inte förstår begreppet att vilja jobba mera men inte få...

bokutdrag (4)

2010-03-24T13:36:00.000+01:00

"Du vet… till och med jag hade varit färdig nu" retades Meja från teve soffan. "Du är värre än en fjortis! Och det är inte ens en dejt!”

Lasse stormade förbi från duschen, nyrakad och fräsch, men fortfarande med håret slickat bakåt som den värsta östermalmare. "Käft Meja, det är ingen dejt, Alise behövde bara nån att prata med." Han försvann in i sovrummet för att hitta en ren skjorta, men ingenting han hade var struket så till slut högg han en av sina bättre t-shirts istället.

"Det är visst en dejt" förklarade Meja för Jovan där de satt och tittade på CNN i vardagsrummet. "Han har bara inte vågat bjuda ut henne ännu, hon har lite mer hjärna än hans normala bimbos."

"JAG HÖRDE DET DÄR" ekade Lasses röst från sovrummet.

Meja och Jovan såg på varandra och log, och Meja upptäckte att hon tyckte om det. Att dela ett leende kändes lite som att dela en iglooglass när man var liten med sin bästa kompis. Hon hade saknat det. Jovan kunde le utan smärta nu, svullnaderna hade lagt sig och händerna var betydligt mer rörliga. Det var otroligt hur mycket bara några dagar kunde göra. Ibland var tiden ens bästa vän på hela planeten, men hon trodde inte att den åt glass.

"Shhh" Jovan höjde volymen, och CNN spydde upplopp och våld över vardagsrummet. Han hade varit klistrad vid teven sen han kom hit, det fanns inte så mycket annat att göra, och till slut hade han fastnat vid CNN allteftersom rysslandskrisen blev värre och värre. Det verkade som om hela världen var inne i en av de där perioderna när studenter brände bilar, och regeringar slog ner förtryck med automatvapen. "Dom har förklarat undantagstillstånd i St. Petersburg nu också. Synd, det var en trevlig stad." Han lät nästan nostalgisk.

"Har du varit i ryssland?" Meja nappade på kroken, hon var alltid intresserad av allt som kunde avslöja mer om deras hemlighetsfulle gäst.

"Det var länge sen, men jag arbetade väl…" Jovan såg fundersam ut, och räknade efter för sig själv. "… sju år där. Det kändes som längre." Han hade sänkt volymen igen, men bilderna var kvar på rutan i en tyst pantomim av brinnande fordon, gatstenar och polis med vattenkanoner.

"Dom gillar revolutioner där." Meja tittade kritiskt på teven som om hon jämförde det här upploppet med alla andra gamla som hon bara sett på nätet. Varför brydde sig folk om att ha gatsten istället för asfalt när folk bara bröt upp den och använde som vapen? Eller var det vad stadsplanerarna ville? Fanns det en hemlig agenda, en världsomspännande konspiration av byråkrater som långsamt byggde om städer för att programmera folk till våld? "Så vad jobbade du med däröver?" frågade hon oskyldigt.

Jovan tvekade lite, som om frågorna kröp för nära in på skinnet. "Sömnforskning" svarade han till slut. "Ett fascinerande fält, men inte så intressant att prata om." Han höjde ljudet på teven igen och lät kommentatorsrösterna sopa bort det förflutna.

Meja ville säga att hon visst tyckte det var intressant, men det var så uppenbart att Jovan inte ville prata om det att hon bara suckade och tittade bort på teven igen. "Jag undrar när dom drar fram tanksen?"

"Vem vet" suckade Jovan, och gav henne en tacksam blick för att hon bytte ämne. "Den nya tidens sanningar får man inte genom teven. Inte efter Irak när militären insåg att man kunde kontrollera vad som sändes ut. Dagarna då nyhetskanaler verkligen avslöjade någonting är förbi."

"Du är verkligen en fossil" fnittrade Meja. "Du borde kolla nätet istället. Det är där man verkligen får reda på den osminkade sanningen om man bara letar fram den bland knäppgökarna. Vissa av teorierna där är helt hysteriska. Man skulle kunna tro att världen är på väg att gå under, dom säger att hela norra Kina är i karantän, och att folk svälter och äter varandra på gatorna i Nordkorea som i den värsta zombiefilm."

"Lyssna inte på henne" suckade Lasse när han skyndade förbi för att föna håret. "Hon har hela huvet fullt med konspirationsteorier och 2012."

"Har jag fan heller!" pep Meja med en konspiratorisk blinkning åt Jovan, men Lasse hade satt igång fönen och hörde ingenting. "I alla fall inte lika mycket som vissa." Hennes teorier var små och privata, hon inbillade sig inte att världen skulle gå under eller att ryssland skulle invadera norrland. Allt sånt var trams. Verkligheten var tråkig och platt, skola, skola, skola, och sen jobb, jobb, jobb och pension. Det fanns ingen plats för äventyr och underverk längre, varken bra eller dåliga. "2012 är bara båg ändå, jag tror inte världen går under i december även om det innebär att man slipper ännu en julhysteri." I år var bara ännu ett år bland alla andra för henne, speciellt enbart för att hon snart skulle fylla femton.

"Vet du vad som verkligen är intressant?" Jovan lutade sig tillbaka i soffan, men tog inte blicken från teven. "Hur svårt det är att se om vi är mitt inne i ett historiskt skede. Allting blir så uppenbart först några decennier senare. Fascinerande."

"Om man är så lastgammal som du kanske." Meja tittade på Jovan, som tittade på teven. Hade han läst hennes tankar, eller hade de bara följt samma spår? Hon önskade återigen att hon kunde se vad han såg, vad som fick honom att bli så fascinerad av saker som hon inte kunde se nått samband i. Hon hade aldrig brytt sig om nyheterna förut, men nu fann hon sig motvilligt fascinerad av allt våld och otäckheter i världen. Hon var just på väg att fråga, när det ringde på dörren.

"Fan" hördes det inne från badrummet, och Lasse dök ut ett ögonblick senare, med håret fortfarande fuktigt. Det verkade inte som om han ville att Meja skulle öppna, för han gav henne en blick där hon satt oskyldig som ett ljus i soffan. "Uppför dig!" Sen öppnade han dörren. "Alise, kom in, jag är strax klar."

Alise klev in i hallen, och vinkade lite till Meja och Jovan i soffan. "Hej, låt inte mig störa, vi skall snart gå." Hon såg nyfiket på Jovan, men Lasse hade försvunnit in efter ett par sockar, så hon hade ingen att fråga.

"Det här är Jovan" fyllde Meja i. "Han stannar här lite efter en olycka han var med om." Hon undrade vad det var som Lasse såg i Alise, hon måste vara bra mycket äldre än honom eller kanske det bara var de stränga glasögonen och den tråkiga frisyren som lurade henne. Men hon hade i och för sig kurvor trots att hon var kort, och en intressant näsa, en riktig östeuropeisk kran. Meja var tvungen att kväva ett fnitter och titta bort.

Jovan övergav teven och log bort mot Alise. "Trevligt att träffas." Han vände sig om mot rutan igen, abrupt nog för att Meja och Alise skulle utbyta en förvånad blick.

"Vad är det som är så intressant" undrade Alise, och lutade sig in i vardagsrummet samtidigt som hon försökte sparka av sig skorna.

"Krig tror jag" fyllde Meja i, men tittade nyfiket på Jovan, som skakade på huvudet.

"Nej, Kina gjorde just ett uttalande om att spannmålsskörden i norra Kina hade blivit förorenad av mjöldryga och lett till det största utbrottet av ergotism i modern tid. Men, de drabbade områdena har blivit avspärrade, så WHO kommer inte in. Precis som när SARS startade." Jovan suckade och skakade på huvudet. "Mjöldryga. Knappast."

Alise hade klivit in i vardagsrummet nu efter att ha stigit ur sina klackar, fascinerad. "Inte på den skalan, det är väl inte ens fuktigt nog däruppe för att möglet skall kunna spridas. Tror du det kan vara någon ny epidemi dom inte vill erkänna?" Hon rättade till sina glasögon, men teven avslöjade inte mer hemligheter för det.

Jovan rynkade på pannan, men tog inte blicken från utsändningarna. "Svårt att säga från tevesoffan, men jag har känslan av att de inte berättar hela sanningen. När saker blir för stora så blir de politik, och att erkänna svaghet hade aldrig varit någonting som diktaturer eller supermakter tycker om." Han sträckte sig efter tekoppen som stod bortglömd och kall på soffbordet.

Meja skrattade högt. "Varför skulle dom va annorlunda än några andra politiker? Sanningen är inte populär, det har den väl aldrig varit. Folk är idioter." Hon var säker på att verkligheten var bra mycket konstigare än någon ville erkänna på teve.

"Idioter med maskingevär" påpekade Jovan bistert. "Världen är fylld med galningar som provocerar varandra." Han lät som om han hade lyssnat lite för mycket på nyheterna, som om världen bara var det urval av elände som de valde att visa för att dra tittare.

Alise såg ut som att hon var på väg att säga någonting, hennes panna var lagd i djupa bekymmersveck. Men Lasse valde det ögonblicket att komma ut ur sovrummet, äntligen presentabel nog. "Så, ledsen att du fick vänta, jag försov mig."

"Åh" Alise såg skyldig ut när hon log mot honom. "Jag tänkte inte på att du jobbade natt, du skulle ju egentligen ligga och sova nu." Hon klev i sina klackar och plockade upp sin handväska igen

"Ingen fara, jag kunde inte sova ändå" log Lasse. "Kom, vi lämnar dystergökarna åt sin teve nu." Han var på väg att lägga en arm om henne när de gick ut ur lägenheten, men behärskade sig i sista stund. Det fanns en tid och en plats, och det var inte här och nu.

hål i himlen

2010-03-21T01:13:00.000+01:00

’Det finns ett hål i himlen, men jag kan inte hitta ut.’ Orden var hennes, men glömda, tänkta på en hållplats i livet där hon ännu inte vetat vad som väntade på andra sidan. När hon trodde att plastgatorna och de svala silvertågen var så nära himlen man kunde komma. Dom sa ju det till henne trots allt, alla, allting. På stora flatskärmar basunerades det ut, det perfekta samhället var här, och alla var lyckliga. Det måste finnas ett hål någonstans, i denna himmel. Hon mindes att hon hade tänkte det, ett litet råtthål där hon skulle kunna slinka ut utan att bli märkt. Utan att någon skulle sakna henne. Där hon skulle kunna vara fri från all den perfektion som omgav henne. Där hon skulle kunna vara fri från den lagomsvala minen hon bar, från den sedesamt mjuksexiga munnen och frisksportfiguren där hon bara slängde med höfterna på ett käckt och inte utmanande sätt.

Det måste finnas någonstans, ett hål i himlen där hon kunde komma undan de vakande elektronögonen (för hennes eget bästa) och den lilla box av avmätt uppträdande som hade tilldelats henne. Någonstans. Ett hål. Hade hon tänkt detta? Hade hon glömt detta? Hade hon en kväll stigit av rullbandet och bara sett det? I hörnet av velicopedkuren, där någon ofint nog hade valt att urinera. Märkt sitt territorium som en hund från gamla tider. När det articifiella mörkret (bara lagom dunkelt) hade fallit så skulle det städas upp, renhållingshjonen som man inte såg skulle skrubba och feja så att himlen återigen skulle vara skinande frisk när gryningskvittret sattes på. Hade hon stannat upp där och stirrat istället för att bara stega förbi och ignorera stanken? Var det då hon hade sett det?

Hålet. Känslan av att här fanns en spricka in hennes själ in till någonting primalt. Någonting som avlats och polerats bort från den sentusenåriga människorasen. Hennes ögon såg ingenting förutom den lätt gulbestänkta plasten, det hypnotiska mönstret som bildats när strålen träffade väggen och skvättande rann ner emot golvet. Men hennes mage, tarmpaketet fyllt med hälsoyoghurt och fiberkex drog ihop sig, träffad av en bortglömd knytnäve. Hålet. Hon kunde känna det. En blick över axeln avslöjade ingenting, hennes bostadsblock var nästan öde, de flesta hade redan dragit jalusierna för sina dörrhål och startat upp kvällens mediaurval.

Skulle hon? Ville hon? Hade hon verkligen hukat sig ner vid fläcken och luktat på den? Hade hom sträckt ut ett finger och dragit det över den lätt klibbiga ytan? Som spilld sportdryck, proteinerna koagulerade och värdelösa. Ja, hon hade rört det. Ja, hon hade fört fingret till näsan och luktat, känt den fräna odören, så annorlunda emot vad hennes näsa var van vid. Ja, det minnet kom tillbaka till henne, bittert och metalliskt, som ett hemligt budskap. Det fanns en fläck på perfektionen, som en dröm, ihågkommen när drömrensaren hade strjekat.

Det fanns ett hål i himlen.

Och hon hade hittat det.

har du ingen Stam1ina eller?

2010-03-19T14:51:00.002+01:00

Ibland suger livet. Det är jämngrått, dötrist och dystert med mulna himlar och snöslask. Man peppar sig för glatta livet men ingenting hjälper förrän man fyller hörlurarna med skön musik. Jag vet not inget band som Stam1na när det gäller att fylla mig med metalpepp. Kanske är det en självbevarelsedrift mot den finska dysterheten, kanske det bara är för mycket vodka eller nån slags galenskap som jag gärna skulle bli smittad av. Man glömmer alla pengabekymmer och dras med i historier man inte förstår ett skit av. Jag förstår inte ett ord finska, men jag vet inte om jag blir klokare när jag ser videorna. Hur som helst så är det briljant genomfört, jag sitter nu här med ett leende på läpparna och kan inte sluta studsa på min pilatesboll. Viimeinen Atlantis är ett lika bra album som Raja var, vilket innebär högoktanig röjmetall av bästa slag. Lyssna. Köp. Njut.

zen and bread

2010-03-19T12:54:00.002+01:00

People love making bread these days, and so do I. These are the reasons why.

The smell is what strikes me first as I peel open the package, revealing the creamy cube within. The smell of life itself, a city block filled with billions of fresh yeast cells, all tucked up and asleep. I gently crumble the yeast into the bowl, the texture strangely alive beneath my fingers. For a moment there I feel like a god, seeding my mixing bowl with life ready to awake at the first touch of water. It was one of the first experiments I remember in biology class, to add a bit of yeast to sugary water. We would then look into the microscope and see the little cells race back and forth like tiny speedboats, now and then splitting in two to go their separate ways. I let the water run until it feels comfortably lukewarm against my fingertips. Too warm and my tiny minions will die, scalded in a massacre of epic proportions, so I always err on the side of cold. I don’t mind if the yeast takes a bit waking up, I love the slow mornings myself so I can understand them. I pour the water into the bowl and slowly start to stir. The yeast yawns awake and dissolves, turning the water rich and creamy as each little cell swim their separate ways in search of food.

I add the oil next, a generous dollop of cold-pressed rapeseed oil. It smells like nuts and summer, a brilliant golden yellow that forms little puddles all over the surface of the yeasty lake. In the summer I would ride the bus past the fields where it grow, mile upon mile of brilliant gold, all waiting to be harvested come autumn. Now it ends up in my bread, a reminder of the warmer seasons. The smell is divine, so I add a bit of salt for flavor and texture. For a moment there I hesitate, do I want some grated carrots in there perhaps? Or a bit of apple or olives? In the end I decide that today my bread will be pure, just the perfect symphony of flour, water, yeast and oil. By now the yeast is awake and hungry, so I open the pantry and survey the flours.

The bag of rågsikt is what speaks to me this morning, the perfect mixture of 60% finely sifted wheat, and 40% equally finely sifted rye. It is an all purpose athlete combining the speed and rising power of the wheat with the taste and strength of the rye. I pour a generous helping into my bowl and start to stir. My peaceful lake of yeast has now turned into a soggy brownish marshland, a lumpy horrible mess that looks as if someone threw up their morning gruel into the bowl. I stir and add more flour until the dough has become so thick that I can stir harder without splashing it everywhere. This is a crucial moment; I cradle the bowl like a baby on my arm and put some effort into stirring it. The lumps slowly get torn apart as flour and water decide to get along, aided by the slick splashes of oil. I stir and I stir, until the dough is soft and uniform. I start adding flour by the handful as I continue to stir until the dough decides that it likes being in one piece and not sticking to the bowl anymore. Unification has been achieved. Houston, we have dough.

Wheat is fickle flour and needs a gentle touch to come out right, so I cover the bowl with a towel and go to brush my teeth. It is still early and Aleph is tucked up in bed. The apartment is so very quiet and I smile at the heart he has drawn for me in toothpaste on the bathroom mirror. It takes about fifteen minutes for me to freshen up, which is just what the flour needs to become more amiable. If I hadn’t given it that extra bit of time it would have been sticky and hard to work with, but if I allow it the time to adjust and absorb, it becomes a much nicer friend for the rest of the baking experience. Much like a certain someone still curled up in the bedroom.

I dust the countertop with flour and dig my fingers into the dough as I scoop it out. I am generous with the flour, adding more and more as I knead, always keeping one step ahead of the sticky. This is the hardest part of baking bread, to decide when the dough is just perfect. It flexes as I knead it, a warm and alive little entity, with flour-dusted skin and a bellyful of hardworking yeast. I massage and press my fingers into its flesh, relishing the elastic texture. One can never knead bread too much so in the end it is my fingers and hands that give out, exhausted by the rough massage. The dough now lies purring on the countertop, kitten-warm and soft. I pet it, and reach for the knife.

One piece of dough becomes two, then four, then eight, then sixteen, breeding like rabbits in springtime under my blade. I roll each piece between my palms, warm like the little baby rats I used to have curled up in my hand. I arrange them on the baking tray, and then cover them with the towel once more. They need their rest now, the poor little things, and I know that in our kitchen they prefer to get their sleep on top of the stove. Now that the oven is turned on, the surface becomes comfortably warm, and beneath the towel the yeast can work undisturbed.

Once more I abandon the kitchen, meandering over to the computer as I wait. I flip through news and journals, keeping an eye on the timer. I know that in general, thirty minutes will be enough to get a rise out of my bread, but as always it depends on weather and mood. The yawn comes unbidden and the couch tempts me from the corner, but I know that to lay down there is to invite sleep and then the dough might over-rise and collapse. So, I tough it out as the minutes creep past, denying immediate snoozing gratification in exchange for the future happiness of warm fluffy bread.

The towel is all bumpy with growth as I return to the kitchen, and when I lift it, the revealed buns look perky and round. I gently poke one of them, satisfied with the soft firmness. Well-risen bread is like a woman’s breast, soft, yet firm, and if you poke it, it flexes back. I open the oven and very carefully slide the baking tray inside, right in the middle. Never make any quick movements around risen bread. An open window or a slammed door might cause them to collapse if you’re unlucky; the best way to treat them is as if they were a trayful of baby bunnies that had just fallen asleep. Now it is time to wait again, so I decide to wash up and clear up the countertop. The buns will only be in the oven for about fifteen minutes, so I don’t have much time to do anything else, and there is a certain satisfaction in a clean kitchen. Once fifteen minutes or so have passed I very carefully open the oven and tap a bun with a kitchen knife. It sounds dry and hollow so I decide that it is probably ready and pull the tray out.

With a quick move I slide the buns over to the oven grate I have put on the countertop to let them cool without moisture collecting underneath. No mold to be for my buns, just crispy golden crust. The smell of freshly baked bread has filled the entire kitchen by now, and I hum a little to myself as I put on a pot of tea. This is the perfect time to sneak into the bedroom and wake up sleeping beauty. Then we can break our fast with tea and fresh bread, still so warm that the cheese hangs limply from the split buns, a plateful of happy pac-men sticking out their tongues at us. Perhaps we’ll watch a movie to entertain them as we eat.

Lazy Sunday mornings are the best.

barn hittar alltid böcker

2010-03-19T09:59:00.004+01:00

Det pratas om censur i barnböcker nu igen. Det får mig att tänka på vad man själv läste när man var liten. Jag var förtjust i gamla barn- och äventyrsböcker från sekelskiftet till femtiotalet och där så gick det vilt till ibland. Bondage, skalperingar, mord och våld, rabiessmittade hundar, barnmisshandel, slaveri, fylleri, rasism och jag minns inte allt. Nu blir ju majoriteten av dom böckerna inte utgivna igen, redan på den tiden hittade jag dom för småpengar i den gamla antikhandeln på landet, men man undrar ju hur det är med dom större? Finns fortfarande hänvisningar till barnaga med i Elsa Beskows bilderböcker? Får folk fortfarande dricka och tjuvröka i alla socialrealistiska sjuttiotalsböcker jag inte ens kan komma ihåg namnet på? Jag tror ju aldrig att nån skulle censurera Astrid Lindgren... det vore ju att göra sig omöjlig.

Får mig att tänka på ryktena jag hörde att 'Låt den rätte komma in' censurerades ganska hårt innan den gavs ut, jag vet inte om det är sant eller ej men efter vad jag har hört så var den ganska mycket mer brutal. Förlaget ville ha den mer nedtonad.

Så blev man då förstörd av barnböckerna? Jo, antagligen så blev man det efter samhällets mått. Jag blev nyfiken och intresserad och ville veta mer om alla hemskheter jag läste om och varför saker och ting var annorlunda på tiden när barn släpade i kolgruvor och lärare kunde misshandla sina elever. Om jag bara matats med tillrättalagda böcker så hade jag nog tappat intresset för att läsa mycket tidigt och blivit en mer produktiv samhällsmedborgare.

Jag minns bara chocken när jag började kunna läsa själv. Mina föräldrar läste alltid för mig och min bror när vi var små, och speciellt min far lyckades alltid hitta hysteriskt roliga böcker. Mina favoriter var små bilderböcker med disneyfigurer, speciellt en om en maskin som gjorde glass och löpte amok. Jag var så glad när jag lärt mig läsa tillräckligt mycket för att kunna traggla mig igenom den själv! Nu behövde jag inte vänta på sängdags för att ha roligt. Men, till min besvikelse och fasa så var boken jättetråkig! Min far hade bara hittat på historier utifrån bilderna, och när jag kunde läsa vad som verkligen hände så var det bara urtrist. Jag tror det var därför jag gick direkt på ungdomsbokhyllan i biblioteket som liten, och på vuxenhyllan som ungdom. Ja, förutom serielalbum då förstås... där blev man ju sällan besviken.

at the gates (of awesome)

2010-03-19T02:14:00.004+01:00

There won't be another dawn
We will reap as we have sown
- At the Gates

Then.
1995.
This was the year that the war in Yugoslavia ended, the year when Ireland finally allowed people to divorce one another, and the year I published my thesis and ran away from College. It was also the year when our small group of friends had traveled to Uppsala to visit a gaming convention in order to promote a game that we planned to release the next year. Lamenting our lack of new and decent music to be inspired by, a local acquaintance led us down the cold streets towards Fyrisån, the murky little river that bisects the city. There he unveiled a small music store, filled to the brim with metal of all kind and set us loose inside. After a brief rummage through the shelves we ended up in a discussion with the owner of the shop about the bands we currently were enamored with. My friend, ever the impatient one, popped the big question: Was there any band that we should listen to but didn’t? In a metal store this amounts to throwing down the gauntlet, suddenly the store owner has to prove not only his expert knowledge of the music he sells, he also has to judge what the customers might like, and, perhaps most important of all, set himself apart as a true metalhead, one in the know.

Surprisingly enough the owner didn’t have to think at all, he immediately ripped out a CD that he had kept underneath the counter, revealing an eerie cover in orange brown and black, and a name we had never heard before; At the Gates. Intrigued, we made a move towards the headphones, already preparing to argue over who would get to listen first. But the owner simply smiled and shook his head, putting the CD in the player that connected to the store’s speakers and turned the volume up. We waited with bated breath as a static hiss filled the store, followed by a sequence of grinding mechanical noises that evoked images of unknown terrors. Then, through the noise, a voice hissed "We are blind to the worlds within us, waiting to be born." And, a silent breath later, the drums were unleashed, half a beat ahead of the base, followed by guitars whipping up a frenzied rhythm that left us gasping for breath, regaining it just in time for the growling, bitter vocals spitting out the lyrics. I could feel my face hurting, but it took a moment to realize that it wasn’t because I was being flayed by soundwaves, but because I was smiling so hard. I looked to my friend, mouthing a ‘Bloody Hell’ since no words could be heard above the music, and saw that he was smiling like a shark as well. As one man we reached into our pockets to pull out the money we had saved for food and games, because we did not really need to hear more than those first 30 seconds, we were sold. Completely.

I later learned that we were not the only ones having that reaction to the album, but it was too little, too late since the record company dropped the ball on promoting them. At the Gates broke up, torn apart by the lack of recognition and tensions between the singer and the rest of the band. They all went on to form other bands, but none of them reached the heights of that pivotal album, Slaughter of the Soul. Over time, word of mouth did its thing, and it eventually became cited as one of the albums that pioneered the Swedish Death metal sound, or Gothenburg Metal as it is sometimes known. I kept playing my CD, and I kept wearing the longsleeve I bought at the same time, saddened by the knowledge that I would never get another studio album from them, or have the possibility to see them live. Or so I thought.

Now.
2008.
The global financial crisis is gathering steam, oil has hit the 100$ per barrel mark, and I am feeling like a refugee from some low budget porn-nazi movie with my black rubber raincoat and the cleavage from hell. I have lost my friends somewhere in a crowd of 50 000 metalheads meandering back and forth between concerts and beer-tents, somewhere just outside the tiny village of Wacken, Germany. I have little hope of finding them by now, even though we had decided on a designated meeting spot outside one of the tents. The drizzling rain has made people wrap themselves in the black plastic raincoats the festival included in the welcoming package, or failing that, in cheap disposable garbage bags. By now the entire concert area had turned into a black muddy field filled with shiny black shades sliding past, pale faces and ghostlike hands in the darkness. The colored flashes from the show in progress was turning everybody two-dimensional and strange. I wouldn’t be able to find or recognize anybody, not even myself if I happened past a mirror.

I felt a bit strange when I sat down on my concrete block next to the bar where we were supposed to meet up. The block was next to a tarp wall, and one by one, very drunk metalheads would wander up to piss against the tarp. I wonder if it is an old reflex from the days of marking their territory on the plains, or whether it is the instinct to at least not show full frontal nudity when you piss. Regardless of the reason, there was quite a stench but at least I could sit down. And my feet required sitting, stench or not. During the fifteen hour bus ride to get here I had noticed that they had started to swell up, only to become infested with a rash that turned to blisters, making me unable to wear anything but sandals. In the mud. And the piss. And yet I was smiling.

You see, I was there to see At the Gates. They had finally fallen to the multitude of fans begging their return, and had agreed to go on one final tour to end all tours. Me and my friends had decided to intercept them in Wacken, thirteen years after we had first listened to their record. I was feeling like a child on Christmas eve, filled with breathless anticipation, tinged by a deeply rooted fear that nothing could live up to what I had already imagined. Would they be good? Would they be able to capture the spirit of what they once had been? Would they even be a good band on stage? Not all bands are, and I have had more than one set of heroes spoiled after I saw them lack charisma on stage. Would this happen again?

With my gut tied in knots a sailor would be proud of, I meander towards the stage where the show would soon begin. The rain had let up by now, and people shed their plastic cocoons, revealing a hoard of fans looking just as lost and nervous as me. I clutch the camera I have around my neck, determined to capture this moment any way I could, and then I wait, quietly, together with everybody else. It is an eerie feeling, a crowd of tens of thousands quiet fans, watching every movement on the stage as it slowly is prepared. Then everything turns black, and the crowd falls utterly silent. Out walks the band to a subdued ambient tune, their backs towards the audience. Then, as one, they turn around and let it rip. The best opening ever. The one from the very song that named the album, Slaughter of the Soul.

First the twin guitars riff for a moment, then comes the drums DUM DUM DUM DUM DUM and then the singer screams, at the top of his lungs GO!. I am blown away. No, not even that, I am crushed, demolished, ground to a pulp, raised to the heavens and so bloody amazed that I can’t even feel anything but abject joy. I have ended up in a group of people that together with me has our own little mini concert, we scream along with all the lyrics, we dance in the mud, and we celebrate the amazing thing that is happening right now. The air is crackling with energy. There is magic and joy. Oh such joy. And on the stage, towering above us all is the band we all have come here to adore. At the Gates.

And they are smiling. That is the thing that strikes me the most as I try to snap of some pictures in a sea of heaving, dancing flesh. Their smiles. They smile as if they have waited for this as long as we have, the singer bounces across the stage, a huge grin plastered over his face, covered in a beard that could only make Chuck Norris proud. The guitarists smile as they grind out riff after steely riff. You do not smile and play death metal, but At the Gates do, they smile and we dance, and sing and scream and all those thirteen years melt away, and I am still that girl in a store, discovering their music for the first time, discovering a whole new world. I smile as I remember.

And I am still smiling as I write this.
I doubt I will ever stop.

I left the festival with trench foot, and I will leave you with a youtube clip from the concert. Unlike the pictures above, this one is not mine, but I wanted to share the feeling I had that night. You will not be able to hear the singer at all, only the crowd singing along, even going dundumdum to the guitar riffs. This is the sound of fifty thousand dreams coming true, all at once.

valfrihetens tyranni

2010-03-18T15:15:00.002+01:00

Dagens samhälle har gjort oss till kung i våra egna liv. Vi har valen, och det är upp till oss att ta dem. Väljer vi fel är det vårt eget fel, men vi kan aldrig välja att inte välja. Det här är valfrihetens tyranni, vi får skulden för misslyckanden som vi aldrig haft några alternativ till. Jag gillar frihet. Men för mig är det inte friheten i att få välja läkare eller skola eller apotek eller pensionsform. Frihet är det mest missbrukade ordet i politiken. Vad är frihet? Frihet från inblandning av andra? Frihet att få sköta sig själv? Givetvis, har man några smaker som kryper utanför mittfåran så inser man snart att den största friheten är att få bli lämnad ifred. Men hur mycket jag än gillar den här typen av frihet så finns det någonting som är större. Viktigare.

Frihet ifrån skräck och oro.

Jag sitter med ena benet i Sverige och det andra i USA och slås av tanken på hur givet det ändå var att jag och min älskade skulle bosätta oss här och inte i hans hemland. Vi ville bli fria från oron över vår egen trygghet och säkerhet. Jag tror att det här kanske är någonting man inte tänker på om man inte drabbats av det själv. Oron över vad som skulle hända om någon blev sjuk. Oron vad som skulle hända om någon förlorade jobbet. Oro över om man skulle ha råd till skolor och utbildning, eller att ha kvar bilen man behövde för att leva. Vi valde trygghetens frihet, friheten att vara en del av ett samhälle. Att betala våra skatter och veta att vi fick någonting för dem. Inte ett perfekt system, inte en hög ersättning, men det fanns där. Gatan var inte det enda alternativet.

Jag undrar hur många som sjunger den liberala frihetens lov som verkligen har varit fattiga? Som inte alltid haft en familj som kunnat backa upp dom? Hur många har levt två personer på en a-kassa som snart är på väg att ta slut? Hur många har varit långtidssjukskrivna? Hur många har sökt jobb efter jobb bara för att inte ens få ett svar? Som inte har kontakterna? Dessa människor är de som behöver frihet. Som behöver känna att det finns en trygghet även när allting annat rasar. Det är inte den frihet som politikerna oftast pratar om.

För mig så finns det en skala. De viktigaste friheterna är givetvis friheten från att bli förföljd, att få leva i fred, att få säga vad man vill, att få älska vem man önskar och se ut som man gör. Men därefter så kommer friheten att få vara trygg. Att få vara en del av samhället även när man inte är på topp. Jag vill ha frihet under ansvar, och ansvaret måste komma från båda håll. Både från individen och samhället. Och eftersom samhället är den starkare parten så måst eden ta det största ansvaret. Det är bara naturligt.

Det är mycket man börjar fundera på när man surfar runt i blogglandet.

och mönstret blir synligt...

2010-03-18T12:42:00.003+01:00

Anneli Jordahl fortsätter diskussionen om klass på aftonbladet med en reflektion jag inte tänkt på förut: Att kanske klass behandlas lite styvmoderligt på den tidningen.

Jag måste erkänna att jag sällan läser recensioner för att korsreferera dom. Jag snubblar över en och annan när jag läser kultursidor här och där, men det är inte så att jag har möjlighet att jämföra. utom i ett fall: Fjärilen från Tibet av CJ Håkansson. Eftersom jag känner författaren så var jag naturligtvis nyfiken på att se vad folk hade att säga om hans bok. Överlag så var de flesta recensioner positiva, många mycket positiva även om några var lite äcklade av våldet. Vilket var helt naturligt. Men, på det stora hela så gick de flesta på HDs linje och såg samhällskritiken däri. Jag citerar:

"Känslan är omisskännlig. Någonting har hänt. Något har förändrats även om de synliga skillnaderna inte är stora eller påfallande, bara tydliga. Samhället håller på att förvandlas till en social sophög där andrarangens invånare tvingas leva sina utarmade liv. De är marginaliserade och utstötta. De lever sedan sida vid sida med de välordnade och lydiga. Men de är parias."

Vissa gillade skräcken mer, andra verkade beklaga att skräcken överskuggade den mörka samhällsvisionen, men det var mest grader på en skala.

Och sen kom Aftonbladet. Det intressanta här är inte att hon inte gillar boken, det vore väl en lustig bok som dyrkades av alla. Nej, det är att hon ser en trygghet i den, för att citera: "...allihop varianter av den konservativa grundsagan Naturens hämnd. Gamla helvetesmönster ger trygghet". Till skillnad från de flesta andra recensenter så missas här helt och hållet samhällskritiken. Istället så erkänns på slutet att den är "förvisso välskriven". Lite som en omvänd Håpas du trifs bra i fengelset, innehållet faller inte i smaken men språket gör det.

Jag kommer nu nog att hålla ett extra öga på aftonbladets recensioner i fortsättningen...

det sociala berättandet

2010-03-17T18:30:00.001+01:00

Jag är inte precis arbetarklass. Jag är inte precis medelklass heller, jag är som så många andra fångade i suddet däremellan. Där strecken inte är dragna med linjal utan med målarroller på fri hand. Ibland är jag det ena. Ibland är jag det andra. Min klassresa har gått både upp och ned, men det enda som alltid har varit där är böckerna. När jag var liten så tyckte jag arbetarlitteratur var hemskt. Vem ville läsa om verkligheten man lever i? Nej, jag ville ha fantasy och historia, science fiction eller absurdism. Jag ville bort och ut, vart som helst som inte var hemma i Sverige.

Jag ville inte läsa det.

Nu har jag gått varvet runt. Jag har insett att arbetarlitteratur inte behöver vara bara Ivar Lo. Det är böcker skrivna av dem som inte har. Men, det finns en linje där också, en linje som folk tvingat dit, en skiljemur lika stor som vilken palestinabarriär som helst. Den som skiljer mellan böcker som är skrivna för folk som har, och dom som är skrivna för folk som inte har. Det är där ironin ligger, vilket är egentligen det rätta? För vem är arbetarlitteraturen skriven? Är det för den som lyckats tillkämpa sig ett avancerat språk för att fly ur skiten? Och vem bestämmer vilket språk som är det rätta? Det fina? Är en bok bättre för att den skrivits för någon annan eller är den mer äkta för att den inte har det? Fångar en bok med dåligt språk arbetarklassen i en fälla där den inte tillåts utvecklas?

Jag hoppas att ni hör precis hur nedvärderande det här låter. Som att folk inte har makten att välja själv- Som om dom behöver lura någon att läsa bättre. Ett bättre som dom har bestämt, som dom tycker är bra. Vad är det som gör språket i till exempel ’Ett öga rött’ så mycket bättre än ’Jag håpas du trivs bra i fengelset’? Språket är bara en del av historien, det kan bjuda in likväl som skapa en barriär. Det är därför som jag kommer att haka på ett yttryck som Göran Greider använder: det sociala berättandet.

Jag gillar det här bra mycket mer än arbetarlitteratur som fångats in och tämjts som begrepp alltför länge. I det sociala berättandet kommer berättelserna från samhällets skuggsida, där är det inte bara arbetaren utan alla maktlösa som kan komma till tals. De arbetslösa, de som är utanför, de som är fångade i maktlöshetens ekorrhjul vad än anledningen må vara.

De som inte har. Det är dem jag vill läsa om.

våndor

2010-03-17T12:32:00.003+01:00

Ibland hatar jag att bry mig om andra människor så här mycket. Jag vill ha en knapp i skallen som kan stänga av medkänslan och få mig att sluta fundera på saker och ting jag ändå inte kan påverka. I de flesta fall har jag lyckats, min mentala disciplin kanske suger i de flesta fall men när det gäller ångest så har jag nästan lyckats betvinga alla mina demoner. Men empati är inte lätt att tampas med.

En av mina nätvänner är svårt sjuk. Och när jag säger det så menar jag på en nivå som om hon vore ett fall för House. De två senaste åren har hennes kropp börjat göra uppror utan förklaring och det blir bara värre. Ingen vet vad som är anledningen, läkare efter läkare kommer med långa listor av olika förklaringar bara för att ha hennes kropp göra någonting oväntat i nästa minut. Hon lever med svimningsanfall, cellgifter, tappat hår, minnesförluster, kronisk smärta och organ som bryts ner och get upp ett efter ett. Nu väntar hon på att läggas in för att ta bort ena livmodern eftersom cystorna på den är så stora att dom kan explodera och hon kan dö i blodförgiftning. Hon han inte gå upp för trappan till sitt sovrum, så hon sover på soffan och hennes man hjälper henne upp för att duscha.

Jag har bara känt henne sen i höstas, men hon är den av de där personerna som man bara känner direkt att man tycker om. Att man har någonting gemensamt med. det händer mig väldigt sällan, och kanske det är därför som det tar mig så hårt. Det är inte rättvist. Livet är inte rättvist. Hon har just nu skrivit färdigt sin första bok och håller på och renskriver den, och jag gillar verkligen hennes stil. Lite som en outvecklad Joyce Carol Oates. Och jag sitter här och tänker bra tankar, ger uppmuntrande kommentarer och försöker bara vara där. Hon vet att hon är älskad. Hon har fantastiska vänner och en man som ställer upp men nånting i mig bara brister när jag ser hur hon försöker lugna och trösta folk som oroar sig för henne. Hon är den typen som vill att alla ska må bra.

Men vi läser nog alla mellan raderna. Vi ser att saker och ting bara blir värre, inte bättre. Medicinerna gör ingen skillnad eller förvärrar. Det blir värre vecka för vecka. Och jag vet inte vad jag ska göra. För det är ju det här som är den ultimata mänskliga själviskheten. Att inte veta vart gränsen går mellan att jag vill att hon ska bli bra för sin egen skull, och att hon ska bli bra så jag slipper att tänka på det. Och hon vet nog, det är därför som hon lugnar folk. Hon vill inte få folk att må dåligt. Och vi är alla frustrerade för att det inte är någonting vi kan göra. Vi har bara ord.

och ibland är inte ord nog.

- ett litet pengarim -

2010-03-15T23:00:00.000+01:00

((under arbete))

Att leva utan pengar
är att andas utan luft
Till en början går det bra
men sen blir det ganska tufft

Och om det mot förmodan
skulle ordna sig ändå
Så kommer syrebristens skador
förevigt att bestå

… alternativt:

((Och om det mot förmodan
skulle lösa sig till slut
Så kommer ändå alltid traumat
att ligga där på lut))

failure to communicate

2010-03-14T00:36:00.002+01:00

Thinking about LSD and mind control experiments made me think of the brain. Isn't it amazing how much trust we put in it? How are we certain that it tells us the truth? I mean we all walk through life failing to communicate in other ways. Our partner doesn’t understand us, our boss doesn’t appreciate us, our children never listen and how come our friends can be such insensitive assholes anyway? Life is a continuous breakdown of meaning; one misunderstanding stacked upon the next, a beaver dam of tiny twigs of intent blocking our ability to live life to the fullest.

But really, it is not so strange that we have problems understanding other people. First we must understand ourselves. Who are we? What do we want?

It all begins in the brain.

First let us take a tour down the corpus callosum, the busy highway bridge of our consciousness, linking the left and right hemispheres of our brain with 800 million nerve fibers exchanging over 4 billion messages each second. This is the hub of our twin cities of the mind. But what if something goes wrong? Through fluke of birth or the surgical blade, sometimes the bridge gets blown up, the interstate is closed down and suddenly each hemisphere is left to its own device like partners from a failed marriage. No longer are we a single cohesive whole, with a dog and a house and kids and mutual friends. Suddenly we are separate halves, where one will get the dog, the other gets the house and kids and friends have sides to pick as we try to find a new definition for our single self. This is the split-brain syndrome. This is where we go through the rabbit hole.

Consider this:

Case one: Subject holds an object in his right hand behind a screen. If asked, she can name the object with no problem. Asked to do the same with the left hand, the subject can’t find the words to describe it. If asked to pick out a similar object however, there is no problem.

Our brain has two hemispheres, left and right. The left side of the brain controls the right side of the body, and is often considered to be the dominant one in today’s society. The right side of the brain controls the left side of the body, but like in every successful partnership it is not as much subservient, as it is different. The left side handles language and grammar and writing, it is the half I am calling upon to write these words and make them understandable. You use the same half to read them. The right side deals with abstract concepts, spatial relationships and emotions. You will need your right side to understand the philosophical implications of the words. Of course nothing is ever clear cut, the left side can be creative, and the right side can learn words and writing, but in general both sides tend to be lazy. They keep doing what they’ve always done unless spurred to do things differently.

Case two: Subject can see one half of the screen with his right eye, while the left eye can see the other half. On the left half of the screen is shown a cat. On the right half of the screen is shown a hat. Each of the subjects hands have access to a box of items they can pick to associate with the picture shown.

Case three: Subject as above, each eye seeing half a screen. Subject is now told to press a button whenever the image of a ball is shown. As long as the ball shows up on the left side, everything is fine. But as the ball shows up on the right side and the button is pressed, the subject spontaneously apologizes for getting it wrong.

The right eye sees the cat; the left eye sees the hat. We see the cat in the hat, and can pick out a book from the box, at least if we have fond memories of our childhood Dr Seuss. In our mind we have a single story, a unified whole of cats in hats on rainy days with spoilsport fishes saying nay. But if the bridge between our hemispheres is cut, there is a failure to communicate the whole story. The left hemisphere sees the cat, and the right hand picks a collar with a bell to relate to it. The right hemisphere sees the hat, and the left hand picks a feather to put in it. We suddenly have two tales, existing side by side, like the cats of Schrödinger, neither dead nor alive until we ask. Because the act of asking employs words, the left hemisphere tells the story of his cat, with a bell on his collar so it won’t kill the birds. And since it sees the feather that the right hemisphere picked out, it makes up a story for that too, that it is the feather of the bird that got away. Suddenly our left hemisphere has become a liar, making up stories to fill in the blanks that it doesn’t know. Just as when it apologizes for pressing a button when a ball is shown to the other side. Our verbose left side bullies our silent right side as soon as words become involved. The left side literally does not know what the right is doing.

Case 4: Subject’s right hemisphere is developed in verbal response, thus both sides of the split brain can be interviewed. When subject is asked what he would like to be, the right hemisphere answers an automobile racer while the left wants to be a draftsman.

Not all right sides are mute, some have mastered words though they use them differently, they write with the shoulder and arm, and not with the fingers and wrists. They talk in poems not in grammar. And even if it remains mute, it can answer with pictures, the left hand can move pebbles, or place rings on pegs to grade emotions and provide answers to our questions. And there, the duality is revealed. The right and the left side each have its own dreams and its own emotions. One half might still be hurt by childhood bullying that the other half has forgotten ever happened. So, if each half of our brain has its own personality, is there any wonder that we so often feel conflicted ourselves? There is a theory that since each half of our face is controlled by a different half of the brain, we can get snapshots of our inner selves by taking our picture and mirroring it. Then we have portraits consisting of two left sides, or two right sides; one face for each hemisphere of the brain. Is one part of us happy while the other one is smirking? It is certainly food for thought.

Case 5: Subject is discussing with his wife when suddenly his left hand tries to slap her. The right hand intervenes to defend her.

Case 6: Subject’s right hand is trying to pull up his pants, while the left hand is trying to pull them down.

So what might this say about so many other aspects of failure to communicate in our lives? What about when we say one thing but mean another? Are we lying? Or are our hemispheres simply in disagreement? If someone never says anything positive, but expresses affection in gestures and touch, is the right side of the brain madly in love while the left is disinterested? And if someone speaks of eternal love but sleeps around every chance they get, which part of the brain is the problem here? When we say that we feel torn between two options, the answer might be more literal than we intended.

We might all do well to consider this the next time we get upset over reading something on the internet, or when someone misinterprets something we write online. The left side might have words, but the right side is the one that translates the emotional content of those words. In real life, our right hemisphere can supplement the words of the left with body language and nuance, but online there are only words. We are reduced to left <--> left brain communication, with no consideration for the emotions involved. It is easier to misunderstand, and to infer meanings to what is said online. Only our right hemisphere is involved after all, not the one of the other party. So listen to yourself. Pause long enough to judge what impression your words might give before throwing them out there in arguments and flame wars. And conversely, in real life, take a little time to try to find the words, even if you feel that there are none that can adequately express how you feel about the other person.

The right side might be mute but it does not need to be silent. The left side might be verbose, but it doesn’t need to be an asshole.

Failure to communicate is not inevitable.

verkligheten överträffar dikten

2010-03-13T18:28:00.004+01:00

CIA LSD-förgiftade en hel fransk by på femtiotalet.

Ibland är verkligheten så bra mer fantastisk än man kan ana. Om jag inte redan hade två historier på gång så låter det här ju verkligen som någonting ur en roman. Hur måste det ha känts när man satt där i byn på morgonen och verkligheten började förvrida sig? Jag måste ta reda på mer om det här, det hade varit intressant nog bara med mjöldryga, men när man adderar CIA blir det ju ren dynamit.

Så, ännu ett projekt att gräva i. Jag återkommer till ämnet, var så säkra på det.

snigelsommar

2010-03-13T15:16:00.004+01:00

Snigelspåren rann nedför fönsterrutan. De intorkade linjerna silade skymningsljuset där det föll in över köksbordet. Man kunde nästan ana gallerskuggorna. Joanna tröttnade på att se dom brunbleka bukarna glida förbi och rullade bort till kaffekokaren.

Så börjar troligen min första novell på svenska, får se om jag kan få den klar i helgen så jag kan skicka iväg den till Eskapix

plan eller poesi?

2010-03-12T11:58:00.003+01:00

Döm själva.

Jag vet inte vad det är med detta plan som myller mig med lycka, men jag vill ju bara åka med. Nej, jag vill att hela världen ska taggas upp så här! Tänk att gå ner på stan och se stora gula pilar utanför HM med texten värmeutblås, trottoaren framför markerad med frizon för sommarklädda, och små textrutor i skyltfönstren som proklamerar innehållet kan variera beroende på bäraren.

Hur skulle skyltarna på arbetsförmedling se ut? På bussarna? Om jag vore klottrare skulle jag ha mitt nya uppdrag klart för mig...

SAMHÄLLSUPPLYSNING!

a supervillain writing experiment (4)

2010-03-11T20:48:00.001+01:00

The world of telepathic crime is a lot less dramatic than you might think. Stock markets and banks tend to have scramblers in place, or their own telepathic security team to detect intrusions. These days, guns and locks don’t have to be physical to keep things safe, they might as well be mental or mystical. If you want to rob a bank, the sad truth is that the simplest path is still to go in and blow things up, and be ready to deal with the consequences. That is why I stick to skimming. I know that people look down on it, and few true villains ever admit to it, but frankly, for day to day living it suffices. Little things add up to bigger things, and nobody will be the wiser.

Stand behind a man in an ATM line and gently suggest that he’ll forget to take the money when he leaves. You can pick it up with no trouble, he will curse himself for being stupid, and if you do it at a place without cameras, there will be no trace at all. Take a walk down Manhattan looking suitably down on your luck and ask people for a dollar for a cup of coffee. Then, when they pull out their wallet have them mistakenly give you a hundred dollar bill instead. Since most bills look similar, they will once again feel foolish, but never guess there was a crime committed. Same with buying things for cash, it is so easy for a cashier to give you back the wrong kind of bill, and if you spread your attentions, nobody will ever catch on. I usually spend two days or so each month skimming, ending up with enough cash for the rent for two apartments, food and clothes. I could make a comfortable living this way, but I want more than comfort.

So I pull bigger scores. Like with Lady Argent, though that was a calculated risk. What I needed was in the Quartet’s headquarter, and nobody could get in there as easily as one of them. I hope I have scrambled her mind enough that she won’t remember me, and I wore a disguise when I slipped into her mind, but it still make me nervous dealing with heroes. I used to work with these people for crying out loud, I know how they work. I know they won’t quit. Hence the butterflies in my stomach. The best thing to do is to keep up my daily routine and change nothing. Sweating at the gym. Lunch at the local café. Pretend to be normal. Be nobody.

“Cyr?” The voice startles me enough to spill my coffee,

“Who?” I manage to sputter out as I look up. I had not sensed anybody approach, and the voice sounds oddly familiar. Who around here still knew me as Cyrus anyway? I hadn’t used that name for five years.

“Don’t you remember me?” The man is oddly familiar now that he mentions it, but I always was better with mental impressions than faces, and this man is blank. A blank slate in the form of a middle-aged man with a straight jaw, and startlingly blue eyes in the tanned face. The hair is blond as well, but then I pick up the low level static hum and remember.

“Of course I do Rick” I manage to say, still looking as if I had seen a ghost. “I just… God, what has it been? Fifteen years and change?” Fredrick Niva, known to the public as Static Discharge. One of the good guys who still stuck around doing his job. Fifteen years ago we used to work together, the veteran and the rookie. Back then I always liked teaming up with him, because what most people don’t know about Static is that he is an epileptic. And, like most epileptics, he is immune to telepathy. I could relax my guard around him and not feel a thing. It has something to do with the electrical storms in the brain that causes the seizures, there is enough static in there to make it nearly impossible to pick up thoughts. Thus epileptics are very sought after in high security occupations, even with the health problems.

“That’s about right” he nods, and takes a seat without an invitation. “Looking good there Cyr, I had hoped you made it through the Incursion intact.” Those eyes are as sharp as ever, and their intensity is focused directly on me. I can almost smell the ozone. I’d saved his life once, after he collapsed from a seizure in the middle of a fight. He’d saved mine four times. God I was stupid back in the day.

“More or less” I said evasively, mopping up coffee from the table with one of the napkins. It turned a slushy brown, like dirty snow. “The decade after it was tougher.” What do you say to someone who used to be your friend? Everything is suddenly fraught with risk. I didn’t dare open too many cans of worms.

“I’m sad to hear that.” And he sounds like he means it too, his forehead laced with worry wrinkles. I find myself worrying how I look to him. Do I look like a failure? A has-been? A former superhero who just couldn’t take the heat? I’ve tried to keep in shape, but I know I am nowhere near what I used to be. Now I’m just a normal guy, especially since I can’t even pick up his thoughts. “Remembering was tough for us all.”

“That’s why I walked away from it” I fill in without having been asked. “I just couldn’t go back. Not after what I saw.” I let my eyes shift down; even though I don’t have Yasmin’s lashes, I am a lot more aware of my body language than I was before.

“The Incursion was horrible for everybody.” Rick jumps to the conclusion I hoped he would, little does he know that those three days scarred me less than the awakening five years ago. I knew monsters would be monsters; I was not prepared for the darkness inside normal men and women. What I would see when my shields were down.

“I am just living a quiet life now.” I take the chance to order more coffee for Rick and me when the waitress comes around. Café mocha, just how he used to like it. “Sidestep is dead.” It was just as well, the name was a stupid pun from the start, to let people think that my powers were based around martial arts rather than predicting my opponents actions. But it is easier that way, if it is common knowledge that you are a telepath they take steps to defend against it. Just like almost nobody knows about Rick’s epilepsy.

“Do you still have your powers?” The question hangs silently in the air as he sips his mocha. I have an almost overwhelming urge to jostle the table so he would spill some on his immaculate white suit. Who wears a white suit these days anyway, apart from people wanting to challenge fate itself?

“I do” I confess, because to say anything else would mean making up things. And the truth always seemed simpler. “But it’s a long road from having talents to having the guts to use them. These days they mostly save me from getting jostled when someone hurries through a crowd." I laugh; the joviality false even to my ears.

“I’m glad.” Rick laughs as well, and for a moment I feel a sudden urge to give up. To tell him everything. To ask for help. To go straight. I’ve missed this, I’ve missed him, and since I can’t read his mind to see what he really thinks of me I can still allow myself some illusions of friendship and trust. “I could really use your help” he finally admits.

That makes me startle visibly, and my mouth stops working for a moment before I manage to get out a confused “What?”

“I know you are retired, but I just don’t know who else to trust.” Suddenly Rick looks his age, a man of power pushing towards fifty. That’s not an age for a superhero, in many cases the power we have keeps us younger and fitter than is fair, and for the rest, there is always money and technology to wipe away any traces of aging.

“Why me?” I manage to get out, paranoia wrapping around my spine as I try to process this. Was it a trap? Did he suspect? What was he up to? Had he followed me here? My heartbeat quickens and I have to busy myself with the coffee to stay in my seat.

“Because I trust you.” Rick looks straight at me, the words so simple and honest that I want to call the bluff. But the man in front of me looks so tired and frail that before I can help myself, the words slip out:

“Tell me all about it.”

empty gestures and foreign aid

2010-03-10T22:35:00.004+01:00

Trespassing the shores of your world,
Piles of dead bodies at the walls of Fortress Europe
Cast a shadow on your paradise
Oblivion and apathy will keep you warm
-Heaven Shall Burn

Kriskaravanen by Linda Polman sounds like a book that I really need to read.

I mean I live in a country that likes to think of itself as the conscience of the world. We proudly tout the fact that we give one percent of our BNP as aid to countries less fortunate than us. You see, this magical sum of one (1!) percent has somehow become the norm of when things are deemed to be enough. Who have decided this? I have no idea; quite possibly we did ourselves, decades back. We had to do better than the UN goal after all, which is 0.7 percent. But still, one whole percent of an, admittedly small, country’s BNP is still a whole lot of money, almost 4 billion dollars to be exact. Isn’t that something to be proud of? We are after all only 9 million people in total, and the biggest giver in the world if we count money given per person. This isn’t an empty gesture, is it?

Well, yes and no. It all depends on how you look at things. For example, our current right wing government has embraced this goal wholeheartedly, at first glance succeeding better than the social democrats ever did. But as always when things change in politics I find myself asking why, why would this be important to them? It’s not something that normally draws their voters in, with a few exceptions this is a classic leftist issue. Well, because more and more people are thinking that if we help them there, it stops them from coming here and we’re certainly not racist, but we don’t want to have our country overrun by strangers from any weird and possibly icky cultures. We are only nine million people after all, and having our essential swedishness undermined would be bad. So, by giving aid to the governments that more or less actively terrorizes their citizens we feel entitled to deny those very citizens the opportunity to come here. Things are getting better there after all, look, our money built an entire hospital, surely now you can go home and don’t have to stay here for medical reasons.

Yes, I do not deny that our foreign aid helps people, but that’s not the main reason for it any more than giving that beggar a few coins is to actually help him buy his next meal. No, mostly it is for our own sake. So that we can turn away and not think about it anymore, content that our tax dollars have taken care of helping the world while we go off and do other things. It is a condolence card on the grandest of scales, a bouquet of roses to say that we’re sorry we slept around, and that expensive Christmas gift to justify all the time we spent at work instead of with the kids.

Because honestly, truly, if we REALLY wanted to help, as individuals or as a country, we could do so much more. But that would actually require that we meant it, and thought about exactly what we did with that money.

But what really drives home the point that this is an empty gesture, is when we look behind the numbers. You see that sum of almost 4 billion dollars and might think that hey, that actually IS a lot of money, but you would be mistaken. A lot of it isn’t even actually money. Like so much in the financial world it is imaginary money, make-believe sums that looks impressive but flies away like straw if you just huff and puff hard enough. So let us huff a little and see what we can find.

First, a lot of these poorer countries have one thing in common, at one time or another in their history they have been ruled by oppressive dictators that borrowed vast amounts of money abroad to pay for their regime, or maybe they listened too much to the world bank and dismantled their country wholesale, leaving them impossibly deep in debt. Sweden have lent a lot of money to countries like this in the past, and well, let’s be fair, nobody have really expected to get them back. Hell, asking for it back would be a rather shitty thing to do, like patting someone on the back for ousting that horrible dictator and then asking that they return all the money that he borrowed. It’s not unlike China billing the family of the victim for the bullet that was used to execute them. So if we have no plans to ask for the money back, what is the problem here? Well, the first thing that our current right wing government did was to include what we call ‘skuldavskrivningar’ in our foreign aid. So, that means that if we tell a country, ‘okay, you don’t have to repay that million that your former dictator borrowed’, that counts as actually giving that sum in aid. No money actually changes hands, and we can still feel very good about being generous. And, when the loans have some form of security, we can always write up the value of that security as being a lot higher than it actually is, and then it will count as more money on paper.

Second, our troops abroad for UN peacekeeping measures, in Afghanistan and other places? Foreign aid. I mean they are there to aid people and rebuild their country, so we can totally write off a bit of that cost under the foreign aid banner as well. More money that actually never reaches the people, and used to come from other coffers but we are slashing our military budget and it looks oh so good on paper. The same goes for embassy costs, they could also possibly seen as aiding the country they’re in, so let’s add that to the sum as well, opening a Swedish embassy in Afghanistan really helps the people there a lot. And if we pack in more bits of the administrative business under the actual banner of foreign aid, that means the sum looks larger without actually adding more money. Why else would the money spent on administration have doubled since the new rules took effect? They certainly haven’t hired more people.

Third, there are all those pesky refugees that keep coming to Sweden to escape the horrors of war, poverty and occupation. We are helping them, and they technically are not Swedes, so we are aiding foreigners. And that is foreign aid, right? The OECD says it is okay, and suddenly we are including that as well. More money that looks like money given but technically is not. It was just moved from a different budget, and as a bonus the government can say that they have lowered the cost of dealing with refugees in whatever part of the budget that used to come from.

And that is why our foreign aid has turned into an empty gesture to make Swedes feel good about ourselves. We don’t give more than before; we are just told that we do. It is all there on paper, but nobody never ever bothers to read those. At least nobody that the media listens to.

bussmorgon

2010-03-10T10:53:00.003+01:00

det är ljuset som förför
inte motivet
inte bilden
utan ljuset

den förtrollande gryningslystern
krypande över verklighetens flathet
och förvandlande
transformerande
djup
glöd
en blinkning eller två och sedan borta
eftertankens kranka morgonljusa blekhet
avslöjande
avklädande
som för att gottgöra
det förförande skimret över tillvaron
som för att visa
att så här är verkligheten
i det skarpa monokroma dagsljuset

kanske skulle naturen diktera villkoren
och alla syreglansiga, guldskimmermålade modeller
fotograferas en och en
nakna
i det kalla provrumsljuset
och hängas ut
på stadens alla busshållplatser
som för att visa
vackrare än så här blir inte verkligheten

men istället vill vi alla vara gryningsflickor

kunde man göra piraya 2, de flygande mördarna

2010-03-10T01:38:00.004+01:00

... så kan man ju göra Hajen 5, luftens käftar!

a confession

2010-03-09T10:18:00.007+01:00

Blessed are the blind for they see no evil
Every moment a chance, a chance to forget
Like animals we flee from the flames
Ignorance conceals the blood on our hands
- This Ending

I am rebooting my brain into English to finish my translation project now that my book is finally edited. So there will be a day or two when I play tag with my other language, but rest assured. Swedish will return, it just hurts to switch too hard and too fast. Last night at the birthday party of a friend we started talking about guilt, activism, animal rights and the fact that we, as people, seldom do as much as we might want to for the causes that we support. So, in that spirit I have a confession to make.

This is a confession not made lightly.

I am an activist. No, that’s not the confession, that’s the background to it. I am an activist, with an opinion on every subject. I’ve been in Greenpeace back before it turned weird, I’ve worked on the issues of integration that bisexuals have in both the straight and gay communities, and I’m a union representative negotiating salaries and benefits. At least I was before I lost my job to the recession. I consider myself to be interested in almost any form of social injustice, and willing to speak out on most of them. I can debate healthcare, abortion, animal rights, veganism, socialism, religion and pretty much any kind of -ism and I will have an informed opinion on it. I will care. I’m a very empathic person, to the point of getting utterly depressed if my friends are having difficulties. I suppose by some standards I am a pretty decent human being.

Except things are more complicated than that.

Because, you see, I don’t care about people.

Oh, I do, on an individual level. But as soon as I take but one step back, it becomes as much an intellectual exercise as anything else. You see, when I fight, I fight against things more than I fight for people. Anger is my motivator there, a deep, unquenchable fury over the injustices of the world. I didn’t do my union work because I cared about my fellow workmates (with a few exceptions), I did it because I felt that it was unfair that they would be screwed over by the company, and even more, I felt that companies and corporatism on a grand level was wrecking our world, and that this little grassroots thing was my best way of striking out against the system. I like having enemies to fight. I am not Gandhi, and neither am I Mother Theresa. I am pissed off, angry as hell, and smart enough to know that going out to plant a bomb somewhere has never solved a thing. I should care about the people involved, I know, and in a vague, detached way I actually do. Had it not been for what I am about to tell you next, I would probably have thought myself a humanitarian.

And then, we have disasters.

I am sure you all have seen them on the telly. The falling towers of 9/11. The sinking of Estonia in the Baltic seas. The Tsunami. Katrina. The Greensburg tornado. Haiti. And just recently the fifth strongest earthquake ever measured. We get disasters flooding into our lives from across the globe on a regular basis, where people’s lives are ripped apart and spread out for us to ogle. And I know I should be sad. And I know I should be horrified. People are dead. People are dying, people that I would probably have liked quite a bit if I just got to know them. If not for the luck of being born elsewhere, one of them might have been me or someone I loved. And yet…

… the destruction is nothing short of glorious.

There is something about vast, wholesale destruction that makes me gasp, not in horror of what is destroyed, but in awe at the wonder that is our world. There is that bit at the back of my brain that watch as the towers topple, utterly fascinated by the fact that this is history in the making. What will happen now? Where will the world go? Is this the gunshots in Sarajevo that will ignite World War 3? Or will it just be a Hindenburg? I spare no thoughts for the people trapped there until later, looking back and feeling slightly sick that while people were jumping to their deaths, I was transfixed by the importance of it all. And yet I go online to watch it all again, with the same sick fascination I get from poking an open wound or holding my finger in the candle flame.

When the Tsunami hit, it was our national trauma, since it killed a huge number of Swedes as it hit our most popular holiday resorts right around Christmas. This could very well have happened to my parents, who go there almost every winter. There were interviews everywhere with survivors, shell-shocked from the experience of losing everything and everyone. And yet, when I watch the footage of that first wave rolling in, a single man standing upright on the beach, only turning to walk away moments before it engulfs him, I wonder if he felt the same as me. That some things are so devastating that we cannot turn away, even when it kills us. I watch the footage from Banda Ache, where the wave is not water but wreckage, an enormous grinding flood of dark debris growling through the streets like some ancient beast, devouring everything in its path. I watch it, and I am in awe of the destructive power of nature, there is no room in my head at that time for the people. There never is.

I wonder sometimes, if this fascination is what can make people do terrible thing in times of war. I wonder if people have stood, transfixed by the beauty of artillery bombardment, despite the casualties it caused. I wonder if the pilots that bombed Dresden ever looked down and thought the flames were pretty or whether the survivors of Hiroshima ever thought that the bright light and mushroom cloud in the distance was ethereal and serene before the pressure wave tore them away. I wonder how it felt to stand there and see the wave approach the shore, bearing down on you. I should feel empathy with the people affected, I know this. Deep down, I am angry for myself for not doing it. I can, once things are over I am sometimes racked with nightmares of being there myself, of my family and friends being caught with erupting volcanoes, floods and hurricanes. And yet, I seek out more. I watch movies. I watch documentaries. I watch online footage and I feel. And I think; there is a terrible beauty in watching the world burn. The same beauty as it is looking down from the top of a tall tower, feeling the almost irresistible urge to jump. It is horrible. It will lead to pain and death. It will lead to suffering for the ones left behind. And yet, for that single moment of freefall… how glorious would the world not be?

upploppsrakan är värst

2010-03-08T12:40:00.000+01:00

Så nu sitter jag här en måndag morgon efter att ha gått igenom ännu en laddning platsannonser. Tre kapitel kvar tills första omskrivningen av min bok är klar. Tre kapitel.

Jag borde dansa på borden, sätta blommor i håret eller dricka mig kanonfull och bada naken i snön för att fira, men istället sitter jag här framför skärmen och stirrar. Det enda som hindrar mig från att dunka huvudet i skrivbordet är att det faktiskt är av glas, och jag har kört näven genom glasrutor tillräckligt många gånger för att inte vilja göra det med mitt huvud. Jag vet med mig att den här boken har problem. Stora problem. Men, eftersom det är den första som jag faktiskt går igenom hela omskrivningsprocessen med så vet jag också att problem är oundvikliga. Den här boken kommer nog inte att bli publicerad. Den kommer att vila i min hårddisk som en igelkott i väntan på en vår som aldrig kommer och kanske så småningom kannibaliseras på idéer till någonting nytt där jag kan göra allting rätt från början.

För ärligt talat… den här boken är på väg att bli ett Frankensteins monster! Det hela började med att jag inte kunde få till slutet. Jag fann mig själv bli uttråkad och irriterad när jag skrev och varje kapitel var plötsligt torrt som wellpappkex. Efter att ha svurit i några veckor så slutade det med att jag insåg att anledningen till att jag hade problem var att jag satt och skrev kapitel som bara var där för att jag trodde att dom var tvungna att vara där. I själva verket hade dom ingenting att göra med historien jag verkligen ville berätta. Det hela slutade med att jag skar bort fem kapitel, två karaktärer och ändrade slutet helt och hållet. Boken blev bra mycket kortare, men nu hängde den i alla fall ihop. Den blev färdigskriven. Whohoo!

Och så började omskrivningarna. Det första som slog mig var att det var idiotiskt att börja boken med en karaktär och avsluta den med en annan. När jag skrev om slutet så hade jag funderat mycket på vilken den centrala historian egentligen var, så då var det ju bäst om jag faktiskt höll mig till den genom hela boken. Helt plötsligt var jag tvungen att flytta om ordningen på de fem första kapitlen och skriva om hela inledningen. Texten var späckad med fossiliserade rester av idéer som jag haft när jag påbörjade det här projektet i huvudet för många år sedan. Men de flesta hade jag redan kapat bort för att… tja, låt oss säga att de passade bättre i en helt annan typ av historia som jag kanske berättar i framtiden. Det var inte så svårt att klippa bort resten också och lägga in nya saker som passade bättre med vart jag ville komma. Visst, det hela blev bättre, istället för att ha tre separata linjer som förenades någon gång i kapitel fem så fanns här nu en tydlig struktur. Man leddes från historia till historia och fick direkt reda på hur karaktärerna relaterade till varandra.

Men det fanns fortfarande problem. En av karaktärerna hade muterat efter hand och fått en helt annan bakgrund än vad jag hade planerat från början. Så nu när jag gick igenom boken så var jag tvungen att inte bara skriva rent utan också skriva om många av nyckelscenerna, för det fanns helt enkelt ingen logik i vad han sa längre. Men, när jag nått halvvägs så var det mesta av det upprensat. Tror jag. Nu måste väl det värsta vara över. Jag är så naiv ibland.

Nu är mitt stora problem att det finns vissa kapitel som jag själv tycker är bra, och andra som är styltiga och stötiga. Det finns saker därinne som jag borde skriva om från första paragrafen, och andra som kanske bara behöver poleras, men jag känner att jag börjar tappa fokus på vad det är som jag vill säga. Hur jag vill säga det. Boken är ett sånt lapptäcke av ord skrivna med olika känslor vid olika tider. Fungerar det ens ihop? Blir det bara rörigt eller platt? Jag har bestämt mig att renskriva dom sista tre kapitlen också innan jag ens tillåter mig själv att fundera på det. Det känns som om jag inte kan ta det här beslutet, jag är för nära, jag är för hatisk och för missnöjd. Jag skulle vilja skriva ut det på papper och få lite distans, men jag tror inte jag har råd. Det är helt enkelt för dyrt för mig. Jag borde kanske skicka ut det till en vän eller två för att läsa igenom, men de flesta av mina vänner pratar engelska.

Det är mitt andra problem. Jag skriver varje dag nu, på både svenska och engelska och beroende på humöret så tar det ena överhanden. Just nu så känns min svenska förvirrad och styltig, jag tänker för mycket på vad jag skriver istället för att skriva vad jag känner. Det blir problemet med det analytiska, jag går över helt på struktur istället för på inspiration. Men… det finns bara en sak att göra. Skriva mer. Skriva vildare. Skriva bättre.

Att skjuta upp saker har aldrig fungerat.

creative magic in the real world

2010-03-08T00:13:00.005+01:00

You think it is hard to do magic?

Far from it, one touch is all that it takes, anybody can do it.

Magic is not science. It does not need hard evidence to make it true, and its laws changes with the perspective of the viewer. In science, even something as vastly out of the realm of human understanding as the very beginnings of the universe can be charted and foreseen. Theories can be crafted with mathematical formulas that can be proven and disproven according to what scientific paradigm that currently is closest to the truth. Magic has no proof of its existence.

Magic is not religion. There is no praying to a higher authority, no sense that when something beneficent happens, it is because prayers have been granted or our karma has been good. In magic, there is no faith that there is some greater goodness out there that, as long as we follow the rules, will take care of us. In a way, religion is socialism for the soul, if one believes that either of those concepts exists. In magic, there are just us.

Magic is Art, and has been such since our ancestors painted cave walls with dirt and ashes and named the patterns for animals and had others agree that it was so. Their act was to tame the world and draft it onto stone, their palm prints forever reaching for more. But today, the true Art, the powerful Art is not done with brushes and paint any more than it is done with wands or cauldrons.

No, magic lives in our collective subconsciousness, existing only because we have agreed that it does. As an Adept you do not pray, you make things happen. You can rely on nobody but yourself, and when you fail, it is because your reach has been larger than your grasp.

The laws of magic are laws in word only. They are crafted with a singular purpose in mind; to make others believe in them as well. They are viral ideas out to infect the human subconsciousness, leaving us Adepts with the advantage because we know in our hearts that the rules are false. They are there because we, or someone much like us, made them, committed them to paper because people are followers at heart. If we have made the rules that they follow, we will be able to predict what they will do.

We dress our Art in clothes of science, craft mathematical formulas of such intricacies that none but the scientists themselves understand that they are lies, based on false presumptions. They decry us for false imitators, but lack the words to explain what the difference is between us and them as the surface is indistinguishable to everybody else.

We cover our Art in the guise of faith; we make it desirable, something to replace or complement the true gods while asking for so very little in return. Our path is a simple one, and though priests and proselytes rail against our words, more and more of them are turning to our path, where the rewards are in this life, and not the next.

There is not a single path of magic out there, but there are some that are more powerful than others. I am an Adept of the engine that turns the world, the most powerful of them all, its history ranging back hundreds of years. Billions of people worldwide feed into our power, all agreeing upon one thing; our system is real. This belief supports us, gives fuel for me and my fellow Adepts. This agreement between the rest of humanity and us bestow upon me my powers of creation and destruction. Without the belief of others, I am nothing.

Every morning, when I prepare for the day ahead of me, I take a moment to give thanks to my forerunners. Did they know what they begun, all those hundreds of years ago when they managed to convince the world that a simple piece of stamped metal could represent something other than what it appeared to be? Did they understand that they were giving birth to a system, where arbitral values would suddenly be assigned to objects that were useless outside of it? What act of faith and power was needed to make the first person accept a piece of paper in exchange for a bull? Think about it. That is magic.

Today, things are different. We weave our Art on a grand scale, my fingers on the keyboard control the sorcerers’ stone itself, or as we Adepts call it, the stock market. With a few keystrokes I can make currencies crumble, or raise them to the skies. I can weave a web that will cripple companies or indeed make gold from what is worthless. We can dress ourselves in the guise of good deeds. This is my Art, what some call Economics, and others Capitalism. But those are just names we use to cloth our true purpose.

We name it the science of Economics, and make imaginary connections to true science, by giving prizes of pretension and write books with rules that is said to guide our progress.

We name it Capitalism, the new faith of freedom and progress, what one can believe in when the gods no longer shower us with miracles.

And then, when the rules that we have created enable too many to profit from them, we simply rewrite the very laws themselves, and people let us do so because they do not understand what we are doing. They call it a failure and a crisis, but for who? For them, not us, we have entrenched our positions and thrive on the losses of everybody else.

So I name it Magic, because what else can it be? With one touch of my finger I can make interest rates soar, and make you lose your house. With one touch I can sell all my shares in the company you work for, and send my fellow Adepts scurrying for cover, and leave you without a job. With one touch I can ruin you, because you foolishly believe the rules we have told you, and you have agreed that I do have this power over you. Everybody does. If that is not magic I don’t know what is.

Just one touch.

bokutdrag (3)

2010-03-07T16:54:00.001+01:00

Lasse trampade upp för backen mot Universitetssjukhuset med andan i halsen och den fuktiga t-shirten klibbandes mot ryggen. Han var mer försenad än han hade velat, men han kunde ju inte gärna lämna Meja ensam med en naken karl i badrummet. Han hade inte velat lämna henne över huvud taget, men ett löfte var ett löfte och han hade lovat Sara att ta hennes skift redan igår. Om han inte dök upp så skulle Narîn få ta ett dubbelpass om de inte kunde ringa in nån annan, och hon hade både man och barn. Regnet hade nästan slutat strila ner över honom där han trampade på, men det gjorde honom inte lyckligare. Han hatade regn nu för tiden. Det hade han inte alltid gjort, ett uppfriskande sommarregn hade legat högt på hans lista över saker och ting som gjorde dagen lite bättre. Om han mindes rätt hade det legat strax efter den där koppen kaffe på eftermiddagen när tröttheten kom krypande längs ryggraden. När han tänkte tillbaka så hade faktiskt tre av de fem översta platserna innehafts av kaffe i olika former. Han borde kanske ta en vit vecka. Under semestern givetvis, för inte en chans att han skulle klara av det när han jobbade, inte efter hur de bytte skift fram och tillbaka. Det hade blivit nästan lika illa som när han varit timanställd. Förbannade besparingar, sjukhuset gick på knäna som det var redan. Och förbannat vare regnet när han ändå höll på, redan när han svängde in cykeln under det lilla skärmtaket utanför sjukhuset kunde han känna stanken. Den oundvikliga.

För nu när regnskuren upphört och molnen långsamt drog vidare från den kubistiska labyrint som sjukhuset utgjorde, så kom stanken. Den hade en nästan fysisk närvaro, en söt, ruttnande odör, tjock och kväljande. Marken var klibbig och bleksiktig, fläckig som ruttnande hud beströdd med mördarsniglar. Och allt var kajornas fel. I åratal hade de massiva flockarna belägrat stadens centrum och täckt både gator och bilar med litervis av träck. Kommunen hade fört en ojämn kamp mot fåglarna, men det ekonomiska hål som bildats under finanskrisen blev bara djupare. Gatukontoret skickade ut slangbil efter slangbil för att tvätta stadens stolthet ren varje morgon. Hur många timmar som hade spenderats på att skrapa skit visste ingen, och ändå klagade alla. De boende klagade för att de var tvungna att leva med stanken och det eviga kraxandet när solen sjönk. Affärsidkarna klagade när de fick sina markiser nedskitna och sönderfrätta. Shopparna klagade, de var ju tvungna att gå i det, för att inte tala om att tvätta sina cyklar och bilar om de haft oturen med sig. Till så slut fick kommunstyrelsen nog och deklarerade krig mot den svarta, befjädrade horden. Högtalare sattes up i träden, och vid valda tillfällen spelades skärande skrin från döende kajor upp. Lasse hade alltid undrat hur de hade fått tag i sådana inspelningar. Fanns det en anläggning någonstans som torterade kajor och spelade in deras dödsskrik? Fågel-snuff? Inte för att det hade hjälpt, fåglarna hade flyttat för ett par nätter, men hade snart lärt sig att det inte var någon fara på färde. Så till slut gav sig helt enkelt en brigad med parkarbetare ut en mycket tidig morgon, ovilliga att erkänna sig besegrade av en skock fåglar. De sågade ner alla träden innan några trädkramare insåg vad som var på väg att hända. Träden hade bedömts vara alltför stora och vildvuxna för en representativ stadskärna och så de ersattes med små taniga sticklingar som ingen kaja med självrespekt ville sitta i. Så, kajorna flyttade till slut. Ut till sjukhuset, ut till den labyrintlika massa av tak, byggnader, träd och torn där de snabbt fann sina nya hem och nattkvarter.

Hem som de tyvärr delade med den mindre arme av anställda och patienter som varje dag strömmade in och ut ur sjukhuset. Södra entrén hölls mer eller mindre ren, men sidoportarna till de mindre byggnaderna, där Lasse jobbade, innebar att man fick trippa genom en såphal sörja som klibbade fast vid skor och dörrmatta. De borde klaga igen, men landstingets budget var inte mer i balans än kommunens, så ingenting skulle ändå hända. Det var bara att hålla andan och trampa på, vilket Lasse blivit expert på vid det här laget. Torka skorna så gott det gick och sen gå direkt in i omklädningsrummet där han kunde skölja av dem, byta om, och bara hoppas att han tvättat sig ordentligt nog för att inte sprida salmonella till hela sjukhuset. Inte för att han tillbringade så mycket tid i huvudbyggnaden nu för tiden, inte sen han äntligen fått ett fast jobb på den lilla palliativa avdelningen. Det var få människor som orkade arbeta med döende hela sin karriär, de flesta såg det som en genomgångsposition i yrkeslivet. Lasse hade haft samma inställning, men ett fast jobb var ett fast jobb, och han hade till sin förvåning upptäckt att han trivdes ganska bra. Det fanns en viss frihet med att arbeta med de döende, när man visste att allt hopp var ute så fanns det plötsligt mer tid att ägna sig åt människan bakom patienten. Givetvis fanns det aldrig nog med tid, neddragningar hade skett här som överallt annars, men man fick göra så gott det gick. Det var något som Lasse var van vid.

radial

2010-03-07T11:09:00.002+01:00

a radial symmetry
a glimmer of sanity
no longer dumb duality
we could escape this daft reality
and be like apple kernels circling 'round the core
or starfish holding hands and hands and hands
being jellyfishhappy in our ocean

but then it came
the applecore bore
clearing the path
kernels evicted in preparation
for the bilateral blade
splitting hairs and apples
into dull duality
black and white
wrong and right
our halves eternally at war

rotten to the empty core

bokutdrag (2)

2010-03-06T18:33:00.000+01:00

"Meja, du fattar väl att du inte bara kan släpa hit folk hur som helst! Om han inte ville till sjukhus kunde du ha ringt mej eller nåt, du är bara femton, du kan inte bara släpa hem främmande män för att du känner för det. Tänk om han försökt våldta dig? Eller råna oss?" Lasse lät faktiskt rädd, som om hon plötsligt hade talat om att hon brukade bilsurfa eller klättra på tågvagnar för att få en kick.

"Mitt beslut, mitt ansvar” snäste hon tillbaka. ”Är det inte det du har predikat för mej hela tiden? Att bli mer ansvarsfull?" Meja kunde känna hur hon tappade sin tillkämpade behärskning, bit för bit. Det var som en plastkasse som det bara packades ner mer och mer ilska i. Till slut började handtaget ge sig, bli längre, segare, skära in i handflatan. Snart skulle det brista och all ilska och besvikelse skulle rulla ut på marken.

"Min lägenhet. Så länge du bor här och så länge jag är din förmyndare så gör du som jag säger" skällde Lasse. Oron fick honom att höja rösten mer än han menat.

"Jag bryr mig inte jävla idiot, fattar du inte det?" skrek Meja och stampade med foten. Måttet var rågat och kassen tappad och ilskan bet henne i anklarna som arga mopsar. "Jag bryr mig inte om vad du säger, du är inte min farsa så håll käft!" Om blickar kunde döda så vore Lasse ett förtorkat lik vid det här laget.

-språk del 1:a; Utbildning Gällande Miljöledningssystem-

2010-03-06T14:11:00.003+01:00

Ledningssystem
Korrigerande
Förebyggande
4:3:2 Revisionsschema
Dokumentstyrning
Lik artat
Resultatet av en sådan aktivitet
Avvikelserapport
Rekommenderad åtgärd
Tillrättalagd
Av ekonomisk karaktär

Språkförbistring
vart finns alla mjukrunda stavelser?
så hårdfläkta
ett urval av fraser under fem minuter
formar orden världen?
formar orden värden?
hårda vassa R och K och Sch
väser
skorrar
karvar
Formas en person i system som detta?
Äter uttrycken upp själen?
det finns ett avstånd i orden
en pistongens stötighet
man kan inte viska dem i örat på sin kära
att tala på detta viset kräver ansträngning
och att lyssna till det kräver mod
så torrt
så sömnigt
när man lyssnar lider man
tvinar
dör

’Våran tidsaxel när det gäller den processen har förskjutits’

vi har inte hunnit med
ett språk som talar runt
inte rakt på
ett galler av ord för att fastslå
att här är det kontroll över processen som gäller
ingenting flyter fritt
allt styckas upp
värderas
mäts

Kanske är det detta som makt gäller
språket
ett staket för att skydda folket ifrån sig själva
man kan ju inte bara prata rakt ut
det skulle ju uppmuntra medverkan
aktivt lyssnande
och inte passivt vyssjande
och sen förundras demokratisjälar
över att ett öppet sammanträde
blir en ödslig ö vaktad av skarpa taggtrådsdimridåer
eftersom ingen förstår
och därför inte kommer
därför att det inte känns viktigt

Och i utkanten av denna torrsubstansvärld kan jag bara hoppas
på den reformation som gör
att makten åter predikar
på folkets eget språk
Och överger denna fasans byråkratlatin.

Kan kyrkan kan staten

Kanske

Den här dikten skrev jag för en tio år sedan när jag jobbade på på miljökontoret. Det minne som jag främst tog med mig därifrån var språket som användes, och hur det i varje steg syftade till att fjärma sig från användarna. Språket var sin egen verklighet, sin egen maktstruktur med överstepräster som tolkade och tydde vad som skrivits på högre ort. Makt var det viktiga, och den markerades med språket. Jag kan inte låta bli att fundera på om det är lite av samma reflex inom litteraturen, där språket måste befinna sig på en viss nivå för att boken skall tas på allvar.

Tio råd för att skriva en bok

2010-03-05T22:27:00.004+01:00

Jo, jag har snöat in lite på att läsa om att skriva (snacka om rundgång) på sistone, och multimanus hade hittat dom här visdomsorden i the Guardian.

Nyfiken på vilken författare som ger rådet att inte placera ett foto av sin favoritförfattare på skrivbordet om dom begått självmord, eller som förklarar att bara dom dåliga författarna tror att vad dom skriver är bra? Läs artiklen och få råd av Roddy Doyle, Elmore Leonard, Neil Gaiman, Margaret Atwood, PD James, Michael Moorcock, Joyce Carol Oates och många mer.

Ett av mina favoritråd:

Have more than one idea on the go at any one time. If it's a choice between writing a book and doing nothing I will always choose the latter. It's only if I have an idea for two books that I choose one rather than the other. I always have to feel that I'm bunking off from something.

bokutdrag (1)

2010-03-05T11:30:00.006+01:00

Idag har jag lovat mig själv att sätta mig ner och edita min bok tills svetten sprutar ur porerna. Jag är nästan halvvägs, och nu får det van vara nog. Jag hade planerat att ordna det i februari, men livet kom emellan och nu är det redan mars. Det var helt enkelt mer jobb med det än jag räknat med. Jag var tvungen att skriva om hela början två gånger och ändra ordningen på kapitlen där. Visst, det blev bättre, men jag kommer nog att gå tillbaka och fila på början en gång till innan jag skickar iväg den. Är inte helt säker på om det är någonting som skulle göra folk nyfikna, men vad vet jag? Jag bläddrar alltid och läser mitt i boken innan jag köper den. Titeln är också någonting som jag funderar över. Från början var arbetsnamnet Hål, vilket jag tyckte var för kort. Sen funderade jag ett tag på Hål i himlen, men temat förbyttes så sakteliga när jag skrev. Det senaste är Den femte vågen, men jag vet inte om det får alla att tänka på Eva Dalgren... Hmmm, jag får nog fundera på det. Hur som helst, här kommer början på boken som den ser ut för tillfället:

Det var en lördag som alla andra lördagar. Första dagen på helgen var också sista dagen på veckan om man tänkte som förr i tiden. Då hade folk gått i skolan även på lördagarna och sen till kyrkan på söndagarna för att börja veckan med Gud och Jesus. Meja gick inte i skolan utom när hon måste, och kyrkan hade hon inte satt sin fot i sen mamma dog. Solen stirrade ner på den tomma byggarbetsplatsen där maskiner lämnats övergivna, tysta stålkäftar inväntandes måndag morgon. Rangliga byggnadsställningar slingrade sig upp längs betongskeletten som skuggade de små knubbiga trailervagnarna som fortfarande luktade unket av byggjobbare och pinupkalendrar. Det var här som Manhattan skulle byggas, bo högt i Linköping och inbilla dig att du är i storstan; framtidens bostäder byggda på gårdagens fossilerade drömmar och nedlagd regementesmark. Det var hit som Meja kom när hon ville ha en stund för sig själv och ta en cigarett utan tjat och förmaningar. Det var så lätt att ta sig in, staketet glipade och gapade, och hade man tur kunde man hitta kvarglömda cigaretter och tidningar.

Lasse hade ringt. Han skulle jobba sent igen. Det fanns lasagne i frysen till middag. Lasse. Mes-Lasse. Inte-pappa-Lasse. Morbror Lasse. Hon viskade namnen tyst inom sig när hon lossade ståltråden som höll staketet stängt. Lasse ville så väl, men hon var inte tio längre. Hon var femton och fri och behövde inte middag när hon kunde snatta en macka på ICA. ICA. ICArus, brinnande, vingarna smältande. Hon stannade till på grusplanen och tittade upp mot solen. Den brände hett för att vara i maj. Hett nog för att smälta vax. Hon slöt ögonen och njöt. Gul sol. Klarblå himmel. De mörka molnen vid horisonten var inte här ännu. Hon föreställde sig en liten, liten ICA-Stig uppe i skyn, fåfängt flaxande med sina vingar. Högre, bättre, billigare. Den vita rocken fick honom nästan att se ut som en ängel. Men änglar faller, och vingarna lossnade, och ICArus störtade, brinnande ner, ner, skrikande någonting om extrapris, vilket blev hans sista ord. Hon kunde känna splatten när han landade, den lätta darrningen i marken och doften av smält vax. Sakta öppnade hon ögonen, men det var bara grus och byggmateriel som bredde ut sig runt de grå betongväggarna. Inget lik som störtat från himlen. "Fan." Meja svor besviket med den lilla rysning av välbehag hon alltid fick av att göra någonting förbjudet. Någonting mamma inte hade gillat. Ta djävulens namn i sin mun. "Satans helvete djävla ski…"

Hennes röst sprack, blev tom, tungan lam och kraftlös. Hon var inte ensam här.

att ha rätt men missa poängen

2010-03-04T13:16:00.004+01:00

Jag hatar att ta en mening från en artikel, plocka ut den och polera den tills den säger bara vad jag vill säga. Men jag känner mig nästan tvungen nu. Vi är tillbaka i diskussionen om arbetarlitteratur igen, och Hanna Hallgren ifrågasätter Göran Greider:

När Göran Greider hävdar att en bok som får förstadagsrecensioner, diskuteras i radio och tv tillhör en mobbad genre har jag svårt att förstå vad han menar.

Tillåt mig att svara på den frågan.

Därför att EN bok inte är en genre, den är ett alibi!

Bara för att en bok plockas upp och hyllas betyder inte det att en genre behandlas väl och får uppmärksamhet mer än att det faktum att vi har en utlandsfödd som integrationsminister innebär att vi löst alla integrationsproblem. Med jämna mellanrum så händer det här med alla saker som befinner sig i utkanten av samhället, man väljer ut ett eller två objekt och hyllar/åtgärdar dom och sen är allting som vanligt igen. Jag unnar verkligen Alakoski all framgång, men jag har då inte märkt att det finns någon plats för vad man nu ska kalla arbetarlitteratur på andra ställen.

Hon har dock en viktig poäng. Det är en svår väg att gå när man väljer sitt språk. För svårt eller för lätt? Det är en debatt som är väl värd att tas. Jag kanske skriver lite om det när jag väl fått lite mer te i kroppen.

hur skriver du din roman?

2010-03-03T22:57:00.004+01:00

Det finns hur många sätt som helst att skriva den stora romanen på. Man kan gömma sig på badrummet, krypa ihop i hörnet på ett tåg eller noggrant planera varenda liten detalj innan man skriver ner sitt första ord. Jag brukar fly bort från nätets frestelser med papper och pennor, gärna i flera färger så man känner sig som om man var tillbaka på lekis igen. Jag vet inte vad det är med färgpennor och kritor, men dom får mig att känna mig fri och lycklig, och utan några krav. Och eftersom det är på papper så har man ju ingen stavningskoll, och man vet med sig att man ändå säkert kommer att skriva om skiten igen när man knattrar in den i datorn.

Hur gör just din favoritförfattare? Kanske den här artikeln har svaret...

arbetarlitteratur

2010-03-03T12:58:00.004+01:00

Det här är nog en av dom intressantare debatter jag läst på länge. Vad är arbetarlitteratur? För vem skrivs den? När jag läser kritiker ock kultursidor så känns det många gånger som om man hade läst en skivrecension av en klassiskt skolad violinist som försöker recensera dödsmetall. Det blir bara fel om man försöker tolka boken enbart utifrån sin egen horisont och smakklausuler.

Och vad hände egentligen med facket och litteraturen? Som fackligt aktiv till och från så känns det jävligt sorgligt att litteraturen verkar ha satt sig i knäet på kommersialismen. Men, vid närmare eftertanke kanske det är en ganska orättvis jämförelse. Den finns därute, arbetarlitteraturen, underdogperspektivet och utanförskapet. Det växer och frodas och sprids som kvickrot i gräsmattan, men det får inte plats. Det är ju per definition utanför systemet, så få plockas upp av förlag, och ännu färre får den publicitet som de förtjänar. Vad har hänt med alla arga böcker och författare? Får de inte komma in? Är de som hunden i David Lynchs seriestripp ’the angriest dog in the world’ helt fastfrusna i frustrerad ilska? Mår de så dåligt att de inte ens orkar skicka in manusen? Är de kanske arbetslösa så de inte vågar publicera någonting utifall att a-kassan eller arbetsförmedlingen penaliserar dem? Har förlagen helt gett upp att ge ut någonting annat än deckare? Jag har faktiskt ingen aning.

Eller är det som Magnus Ringgren säger i sin artikel, att man har byggt en stor hög mur med taggtråd runt för att skydda begreppet arbetarlitteratur. Där slipper ingen som inte är ideologiskt renlärig över bron. Där räknas man inte om man avviker från utanförskapsmallen, och blandar sin socialrealism med t.ex. skräck som CJ Håkansson gör.

Det verkar som om Göran Greider har en poäng. Det sociala berättandet är föräldralöst, och vad mer är, det är som alltid udda, annorlunda och utanför de ramar som folk vill ställa up för det. Men, hur ska den då bli läst? Vem ska ge ut böckerna? Vem ska skriva om dem på kultursidorna? Vem ska ta chansen och stötta folk som inte har kontakterna eller kunskapen om hur förlags/kultursystemet fungerar? Det är där som Greider har fel. Det räcker inte med att den finns till för läsarna, det behövs en fosterförälder. Det behövs ett forum, någonstans där sådan här litteratur får chansen att synas för vad den är. För hur ska den annars finna sina läsare?

Svara på det den som kan.

how a sandwich started the great war

2010-03-02T12:30:00.001+01:00

The place that can not be. Ypres. The Great War. Naked, branchless trees stand like solitary sentinels against a hostile sky. The mud colours friend and foe alike, the ground a pockmarked labyrinth of trenches. A generation dead already, fresh-faced innocents sent out to die in battle. A quarter million dead and it has only just begun. The air turns poisonous, the first whiffs of a chemical warfare so horrible it scars souls and lungs and eats out eyes. Another hundred thousand dead and the survivors drench their scarves with urine and wrap them around their faces. The shelling never stops, it turns people into bugs, crawling and digging in the ground. Deeper and deeper they dig, to hide from the vengeful thunder above. The rains keep falling and the whistle blows, tired feet climb out of the trenches stumbling towards the guns that are waiting for them. The mud swallows them without a trace and the rats eat the rest. A week later over half a million more have died; slaughtered in a battle condemned as meaningless even in its own time.

The Great War. Ypres. Over eight hundred thousand dead during four years of fighting over a small patch of land, a single town in a world-spanning war. The place that can not be. How is a place like that even possible? Is it Hell? There is no fire in my hell, no demons with pitchforks. There is mud, and barbed wire and burning eyes and lungs. There is industrial death turned into nightmares so horrible that few dare remember them. I put my book down and walk into the kitchen. I am feeling peckish, and there, as I stand in my green fleece robe and make a sandwich, my path once more crosses with the past. I am struck by the insanity of it all, that the simple act of getting a sandwich could spur something as completely unbelievably horrible as the battle of Ypres. A sandwich would trigger hell on earth.

It was almost a hundred years ago. In Sarajevo. An important man in an open car parades the street, a Kennedy of the day perhaps, an Archduke with a beautiful wife visiting to celebrate the opening of a hospital. In the crowd hide seven young men, members of the Black Hand. Poor and desperate agitators, they are armed with guns and grenades, and out to change the world. Some claim they were sponsored by French freemasons, some that they simply were in it for the nationalistic glory. A martyr’s death on cyanide and royal blood. A grenade is thrown, but the Archduke bats it away and it bounces off to explode underneath another car in the cortege. People are injured, the crowd screams in panic, and the would-be martyr swallows his cyanide pill and makes a run for the river. But martyrdom is never easy, and the cyanide is old enough to make him vomit bile all over the street. The river has no mercy, being only inches deep in summertime, and he is caught and dragged ashore. An amateur attempt by amateur assassins and the Archduke speeds away.

But this story does not end with a speedy escape. People were wounded and appearances have to be upheld, so after venting his ire on the Mayor, the Archduke decides to visit the victims at the hospital. He is there for goodwill after all, and people have been hurt because of his presence in the city. But, clearly people are out to kill him, so what would be the wiser cause of action? There are soldiers on manoeuvre just outside the city limits, but since they lack the requisite dress uniforms they are not brought in. Appearances must be kept. Instead it is decided to abandon the planned route, and just drive as fast as possible to the hospital. If nobody knows where the Archduke is, nobody can try to kill him. Unfortunately the driver was amongst those kept in the dark, and in addition, he was a man who did not know the town very well. So, bereft of preparations and instructions, he takes a wrong turn down a backstreet.

This is when paths cross once more, probabilities climbing towards the unreasonable. Back in Sarajevo one of the Black Hand, a young man named Gavrilo Princip, has waited a long time for the Archduke. But, as the rumours of the first failed attempt start to circulate, he decides that he has probably lost his chance. There is no way the Archduke is going to continue with his parade through the city, and as lunchtime approaches he starts feeling peckish. Gun hidden safely inside his coat, he walks over to a sidewalk café to get himself a sandwich. He is sitting there, in his chair with his sandwich, when a fancy car pulls into the street. It takes a moment for him to recognize the Archduke’s car, but it is hard to miss the uniformed man arguing with his driver that he has taken a wrong turn. Princip drops his sandwich and grabs his gun, then steps out into the street to make history.

The driver spots the man as he walks out with gun raised, pistol-whipping a nearby pedestrian that happened to be in the way. He tries to back up the car, but stressed as he is he messes up the pedals, the gears lock and the car stalls. Gavrilo Princip fires two shots. The first hits the Archduke in the neck, the second hits his wife in the abdomen as she instinctively throws her body across her husband’s to try to protect him. They both die before reaching the hospital. Princip’s cyanide capsule also fails to work; he is arrested and later sentenced to 20 years in jail as he is too young to be executed. This was 28th of June, 1914, and is considered the start of the Great War.

The first battle of Ypres was 18th of October the same year. The two events are separated by less than four months. That was all it took for the world to go from understandable to nightmarish. Four months. A dead Archduke. A peckish assassin. A lost driver. A half-eaten sandwich. Paths cross, like ships in the night, and we find ourselves in places we never thought we would be. Places that should not be, that can not be. A dead end street outside a café. A battlefield littered with the dead. In the kitchen I put my sandwich down.

I have suddenly lost my appetite.

a supervillain writing experiment (3)

2010-02-27T12:27:00.002+01:00

Five years ago, the world was turned inside out and vomited back the wonder it had swallowed, like a bulimic purging a meal too rich for them. Now we all live in the half digested remains of a world that once was glorious. Nothing is pure, nothing is clear, we are all scarred, some of us more than others. We have all seen the stories on the television about the former superbads who decided that enough was enough. Monsters that came back out after those ten dreary years and decided that they didn’t want to hide in the shadows anymore. They all talk about those, the amnesty act, the pardons offered to people in exchange for counselling and treatment. We have to forgive, the heroes told us, and we have to give people a second chance. Break the cycle. Allow people a new start. And people trusted them, because suddenly we had our heroes back. We had an Idealist again that could stand in front of the congress and give a speech powerful enough that the vote was a landslide and grown republicans openly wept in the benches. We had hope, she told us. We had a chance to make something out of this. Something new. Something better. She asked us all to stand together.

She didn’t talk about the other side. She didn’t talk about us. And I know that I am not alone, not by a long shot. See, that is the case with any upheaval. So many people plod along with the crowd that you never have any idea how they will react once they are separated from the herd and forced to relearn the rules. Some of us just decided that rules were no longer for us. Trust me; it’s not an easy step to make. People have a hard time believing that someone that used to be on the side of angels would willingly cross into the darkness. If I came out openly to the people I work with, I would be shunned. Suspected. Possibly killed, at the very least tortured because these are not men and women you fuck around with.

This is why I have Yasmin. Yes, I did name her after the doll, because I don’t care what her real name ever was, and neither does she. I found her in a hospital two years ago, catatonic and comatose. We have an agreement her and me, I use her empty body, and in return she does not waste away in a hospital bed. Not that she has signed any papers, it’s been years and I’ve yet to find any traces of thoughts in that pretty skull of hers. She’s gone, so I doubt she’d mind I’d help me to her leftovers. I got her an apartment right on top of mine, because to truly slip into someone’s mind (or lack of it) and possess them, I need to be close. Close enough to single out their thoughts from the hive that is humanity. We have a system set up. During the days I go about my life. I pay bills. I shop. I work out. I steal money. But by nightfall I lay my body down to sleep and slip into hers. I take her swimming to keep inactive muscles in check; I take her to beauty parlours to keep her beautiful. I take her shopping to keep her representative. And I take her to Joes.

Joes (no apostrophe) is a bar, with a difference. There are bars like it all over the world, some are pretentious and calls themselves things like Darkside, or the Black Hole. But most are like Joes, discrete and quiet, unwilling to draw attention to what goes on inside. To all appearances, Joes is a seedy bar in a seedy district, a place you go to get drunk and not much else. It’s not a friendly place, and few but the ‘regulars’ stay there for long. Joe has a tendency to hire the scariest down and outs he can find to keep strangers from staying put, and it works. There are far better place for a drink within walking distance. Unless you’re bad. Unless you’re one of us. Because then the door at the back will open, and reveal the real Joes, securely concealed beneath a layer of scramblers thick enough to fool anybody that does not know exactly what they are looking for.

The scramblers are another reason I take Yasmin to Joes, because scramblers like this leaves me with a headache that will plague my head for days. But tonight I am safe and secure in her non-powered body, my telepathic talents busy driving my vehicle of female flesh. I have nothing to conceal, no powers to dampen, and the scanners flash a pleasant green as I blow a kiss to the guard at the door. I have to say I’ve come to enjoy it. Attractive women do get treated differently, and by now I am as familiar with her body as I am with my own. It took practice, but I have the gait, and I have the smile. And by now, I have the reputation. I have put my neck on the line; I have done enough illegal things that no undercover legal would have had the stomach for them. I’m officially one of them, I might not have powers, but there is always science, and for a girl with the right kind of smile, there are always men of science bending over backwards. Like Dr Mortus.

“Ah, good evening mademoiselle.” Dr Mortus bows before pulling out my chair, as always the perfect picture of a gentleman though I know that he was born in Detroit and has never left the country. Still, his degree is legit, and his mind is as sound as his manners. And, unlike many others in his business, he showers, dresses smartly and sports a ridiculous little moustache that I suspect he actually waxes.

“I have what you asked for” I smile sweetly, crossing my legs to make sure the slit in my skirt reveals just the right amount of stocking. I suppose I should feel insecure in my manhood dressing up like this, but it’s an act I’ve actually come to enjoy. It’s not as if I let them touch me after all. I look around the darkened room, but the tables in this section offer a certain amount of privacy, and an early Tuesday night have left the place almost deserted. I reach into my ridiculously expensive handbag and slide the padded envelope over to him.

“I never doubted you” he says in that ridiculously faux-french accent. Still, his hands tremble like a kid on Christmas day as he reaches in and carefully pulls out the electronics I stole from the Quartet’s headquarters. “Ah, ma chérie, this is perfect. The glove will be ready on schedule.”

I find it amusing that when faced between the choice of technology or cleavage, he goes for technology every time. This is the reason why most mad scientists are single I assume, if you devote your life to science there is little room for anything else. “And it will work according to my specifications?” I lean forward a little, running a red-nailed finger around the rim of my glass. I have caught his attention again, the mouse once more transfixed by the snake. I take a moment to sip my drink, and his eyes follow from hand to lips. Sucker.

“It will surpass your wildest expectations mademoiselle.” He kisses the hand I hold out for him, and I smile sweetly to suppress the shiver down my spine. “Two weeks from now, and it will be ready for testing.” My frown must have registered, because he quickly continues “It is impossible to get done sooner. On my honour.”

I sigh and empty my drink. “I will hold you to that promise my dear Doctor. I am on a schedule here as well.” I allow myself to look worried; I know that he already suspects I am a go-between for somebody else. Perhaps someone with a limited patience. Perhaps I might get hurt if he delays. But the truth is that I have a deadline. Every villain needs a grand plan, and I am no different in that respect.

You have to keep up the traditions after all.

a supervillain writing experiment (2)

2010-02-20T12:26:00.001+01:00

It feels odd walking down the street as a normal man where I had fought as a silvery goddess just minutes earlier. I was cutting it close, but I wanted to get there before the police started cordoning the area off, or some overly ambitious public worker would empty the trashcan I was searching for. Of course I wasn’t insane enough to go out as myself, enough people down there might still recognize me if I gave them the chance, and I have no intention of chatting about old times. It was easy enough to slip inside the bellboy, and sneak out to watch the show. Everybody else did after all, now that the punching had stopped, the crowds were gathering. A firehydrant had broken, spraying the street with rain. I can swear I saw an actual rainbow there as the sun peeked through the clouds.

I walk fast; I have no intention of costing the man his job if I can help it. I might have stopped playing for the good guys, but that didn’t mean I had lost every trace of a conscience. It wasn’t a bad kid I had crawled into, just the normal sack of hormones and frustrations that any young man in a dead-end job would carry around. I speed up a bit as I see Porphyry stand talking to the police, unconscious Lady Argent wrapped in steel at his feet. She looks untouched, still picture perfect, silver skin washed clean by the water. I wonder what she would remember. I wonder what story she would tell him. But it isn’t really my concern anymore, is it? I walk into the alley, just another curious bystander. The tangle of circuitry is still there when I rummage through the trash, and I pocket it and walks back towards the hotel. Nothing to see, move along, the police is pushing back the crowd now, and I gawk with the rest of them, just another normal, eager for a look at real live superhero. Nobody even looks at me twice as I walk back to the hotel.

Once the bellboy has left what he collected inside the door of my room, I quickly lead him back downstairs and abandon him where I found him. He would remember nothing but a few blurred moments of his time, lost forever to daydreaming. I make sure to leave a final feeling of flushed arousal, I have found that people question a lot less if their minds are wrapped in sensuality. It truly do short our brains out, either with pleasure or guilt, and both are equally effective when it comes to distracting people from wondering about what they have been up to. We fill in our own blanks in the crossword of life.

Slipping out this time as hard on my body as ever, the vertigo floors me for a while, but my gut is already empty where I hang over the porcelain throne, contemplating its depts. I shouldn’t be doing this, not two jaunts after one another, but it was not as if I had much choice. I strip off my clothes and stumbles into the shower, and it’s not until the steam has painted every surface opaque that I step out and wraps myself in crisp hotel towels. My own reflection is misty in the mirror, and I jokingly draw a smiley face there, as if to telling myself to turn my frown upside down. I should be elated. I have what I needed, finally. Soon there would be no turning back.

Not that there ever was. Not after the Event. The bed catches me when I fall, wide enough for two, let alone my wasted frame. My head was throbbing harder than it had since the world turned from black and white to bright once more. See, this is another thing they never talk about. What it is like being a telepath. When my gifts first showed, in those Technicolor days before the Incursion, I was taken in and trained. I had a teacher and mentor to explain to me how my gifts worked, and how to use them responsibly. I built shields to keep myself sane, and I made rules to never probe deeply into another human being. I became a man of surface thoughts, trained myself to glance intentions and intent, to ride the slippery world of instinct and action. I carried gadgets. I became a hero. I fought for what was right.

And then the Incursion came. I was hopelessly outmatched, we all were, the groundsloggers, the footsoldiers, we were dwarfed by bloody-handed gods streaking through the skies, by monsters seeking to devour our world. But we fought, and in the end someone must have found a solution. Someone must have figured out a way to win. Even if by winning we would loose everything that made us special. The world changed that day, gone were supermen and aliens, and shining cities in the skies. There was no more magic, no more fantastic science, no more aliens or alternate dimensions. The world was normal. Black and white. Dull. Without wonder. People lived their lives, without drama, and without passions. The world was safe once more.

We all lost something there. I can still remember how it was, maybe more than most. I still have the dreamscapes of my imprisonment in my head, and sometimes I take a stroll down memory lane. It was such a perfect trap, for all of us, for every man, woman and child on earth. We never knew things had been different. Superheroes were something children read about in comics, and magic was what you saw a Friday night on a stage in Vegas. I was no longer a hero, I was a just a man. Just a young man failing university, not knowing what to do with himself. I turned to drugs of course, I knew I had lost something, but I didn’t know what. I turned to religion, to yoga and to meditation. I tried peyote and LSD, I tried to open my mind, but no matter what, it was as closed as ever. At one point I contemplated killing myself, but I got nauseous enough to throw up the pills before they could do the job.

And then, ten dreary, fruitless years later, we all woke up. I don’t know what tore away the veil and made reality come back in full glorious colour once more, no more than I know why the wonder went away in the first place. It was gone, and then it was there. I think I screamed where I sat, in a restaurant surrounded by people, all their thoughts crowding me at once. I had never read anybody’s mind that deeply before. I had always shielded myself. But then I suddenly knew why my teacher had warned me against those intrusions. Because as I sat there, weeping, I saw the truth. I saw what the people around me were truly thinking. I saw the horrors, the ugliness, the things they concealed from themselves and each other. I saw their dirty secrets. I saw their evil. These were the people I had protected. This was what I had been fighting for. Humanity.

That day I denounced humanity as an ugly scam. I rebuilt my shields, but never my rules. And the more I slipped inside people, the worse they were. The more I learned, the greater the lies I had been told. I couldn’t go back to what I had been; that naïve idealist afraid to open his eyes and see reality for what it truly was. Ugly. I couldn’t go back, but neither could I stay in place. I couldn’t pretend anymore, I lost my job, I lost my girlfriend, I lost touch with my parents and my friends. Every time they spoke a lie I knew. Every time they thought something nasty, I felt the sting. And so I decided to go forward instead. To take that final step. If I couldn’t be a hero, there was only thing I could be. A villain.

It seemed like the only sane response in an insane world.

pestsommar (4)

2010-02-14T01:05:00.002+01:00

Hanna bet tillbaka tanken att hon inte kunde förstå vad som var barmhärtigt med att låta någon dö, men istället så släppte hon taget om Larsa och kröp långsamt bort mot britsen, mot sin vilja fascinerad av dödskampen. Hon visste att mormor varit redo att dö, men hennes kropp verkade inte vilja ge upp kampen. Hon höll andan och väntade på nästa andetag som aldrig kom. Hennes lungor sved, och hon var tvungen att dra in en nypa luft långt före mormor. Hade hon dött redan? Just när hon var säker på det så kom ett sista andetag, djupt och fyllt med vätska som hos en drunknande kvinna. Hanna kunde se senorna spännas i den skinntorra halsen, bröstkorgen kämpa uppåt, för att till slut kollapsa och bli stilla.

Axsel tryckte försiktigt fingertopparna mot hennes hals. Han höll dem kvar, länge och väl innan han viskade ”Gå i frid.”

”Så hon är borta nu.” Larsas röst darrade okontrollerat. ”Hon är död.” Han sade orden som om han inte riktigt trodde på dem, som om det hela var en ond dröm som han inte kunde vakna ifrån. Han kröp bort till britsen, som om han var rädd för att väcka henne. Men spänningen hade släppt i rummet, någonting hade gett sig av och lämnat dem alla ensamma. ”Hon är verkligen död.”

”Hos Gud” sa Hanna tröstande, men hon hade dragit sig tillbaka till härden igen, lite rädd för liket som nu låg där mormor hade legat. Hon hade inte trott det skulle vara sån skillnad, mellan en levande kropp och ett död. Mormor hade knappast rört sig förut, och innan dödskampen så hade man knappt sett att hon andades. Hon hade tänkt att hon redan såg död ut, men nu när hon såg den verkliga döden så förstod hon inte hur hon någonsin skulle kunna ha tagit miste. Döden hade gjort mormor till en främling.

Larsa tittade ner på det som varit hans mor, på kroppen som låg där, stilla och tyst. För ett ögonblick såg det ut som om han ville brista ut i förbannelser över livet, förneka döden som tagit vad han älskade och behövde ifrån honom. Men sen brast fördämningarna och han brast i gråt, desperat, hulkande gråt. Axsel sade ingenting, han bara lade handen försiktigt på Larsas axel, och när den inte skakades bort så omfamnade han den gråtande mannen, drog honom försiktigt bort från britsen där liket vilade.

Hanna tittade på de två männen, och på mormor. Hon visste att hon borde gråta, att hon borde vara den som Axsel tröstade. Men hon kände det som om allting hände någon annan, som om det här inte var hennes mormor, inte hennes morbror. Bara nästan, bara någonting till förväxling likt. ”Vad ska vi göra nu?” frågade hon till sist, när Larsa hade lugnat ner sig tillräckligt för att dra sig tillbaka från Axsels omfamning.

”Vi sveper henne” sa Axsel med en suck, ”och imorgon tar vi henne till kyrkan.”

”Det var inte det jag menade.” Hanna rös lite vid tanken att tillbringa natten i sällskap av ett lik, men mormor hade inte velat dem något illa i livet, så varför skulle hon vilja det i döden? ”Larsa?”

”Jag vet inte” suckade Larsa medan han torkade bort tårarna. ”Jag antar att vi fortsätter som innan. Det här är det enda vi har.” Hans röst var blygrått tung, fylld av sorg och hopplöshet.

”Du är en idiot!” Hanna förvånade sig själv med sitt utbrott, men minen av hopplös acceptans på hans ansikte förbytte sorgen till ilska. ”Byrådet hatar dig sen du satte dig upp för Jens skull. Vi har ingen ätt bakom oss, ingen annan framtid än att stanna här och nätt och jämt överleva vintrarna.” Tanken på bara hon och Larsa, ensamma i stugan med hålet som mormor lämnat efter sig gjorde henne skräckslagen.

”Hur…” Larsa skakade på huvudet. ”Hur kan du tänka på det här nu?”

”Därför att ingenting nånsin kommer att bli som förut!” Hanna hade nära till tårarna, hon kände hur de brände bakom hennes ögon. ”Mormor är död. Hon kommer inte tillbaka, det är bara du och jag nu. Och du hatar livet här lika mycket som jag.”

”Jag hatar det inte” protesterade Larsa lamt.

”Så alla gånger vi pratat och drömt om hur underbart det vore att se världen, har du glömt det nu?” Hanna visste inte vad som kändes mera hemskt, att se Larsa så här uppgiven eller att föreställa sig hur framtiden skulle bli nu, utan mormor, ensamma.

”Jag är så illa nödd och tvungen!” Larsa höjde rösten, ilska och irritation kämpandes med sorgen om att ta överhanden. ”Någon måste vara en man nu och ta ansvaret.” Som för att illustrera det reste han sig up, man kunde inte ta ansvar om man satt ihopkrupen i en hög på golvet och grät.

”En man?” Hanna fnös och reste sig också upp, ilskna små knytnävar på hennes höfter när hon stirrade anklagande på honom . ”Du har inte tagit mer ansvar än nödvändigt och rännt omkring i markerna. Jag vet inte vilka du ränt hos, men inte lustigt om dom skäller dig för skamlös i byn. Har du legat med deras fruar också?”

”Hanna!” Larsas hand flög ut och träffade henne rakt över kinden, en rungande, reflexmässig örfil. Han såg nästan lika chockad ut som hon över sin reaktion.

”Jag hatar dig” skrek Hanna, handen pressad mot sin blossande kind. Hon sög ut som om hon var på vippen att säga någonting mer, men pressade ihop läpparna och duckade förbi honom så hon kunde springa ut genom dörren. Smällen när hon smällde igen den efter sig fick båda männen att hoppa.

”Hon har rätt” sa Axsel efter en stunds tystnad. ”Livet kommer aldrig att bli detsamma igen. Inte för någon.” Han hade draperat den gamla kvinnans armar över bröstet och placerat hennes enkla kors i händerna.

Larsa suckade djupt och slutade stirra på den stängda dörren som om han kunde få Hanna att komma tillbaka och be om förlåtelse med enbart viljekraft. Han gav den andre mannen en trött blick och kliade sig i nacken. ”Har någon sagt till dig att du är en dystergök?”

”Många gånger” erkände Axsel med en axelryckning. ”Man blir det när man ser världen.”

”Och ändå vill du dra ut oss där?” Larsa såg misstrogen ut, det var inte det att han inte hade drömt om det själv, men just nu kändes det som om han ville försöka hålla fast vid allt hemtamt för glatta livet.

”Döden har kommit hit, det är dags att fly.” Axsel rättade till filten, och strök ömsint den gamla kvinnan över håret. Det här var en god död, en gammal kvinna som kallades hem i rätt tid, fridfullt, utan vare sig strid eller sjukdom.

”Du skulle kunna resa enklare ensam.” Larsa såg nästan lite avundsjuk ut över hur lätt Axsel verkade ha att hantera liket efter hans mor, själv hade han stora problem att ens titta på henne där hon låg. ”Om du nu är rädd.”

”Ni har varit goda mot mig. Ni förtjänar en chans att överleva.” Axsels svar var lakoniskt, som om han inte tvivlade på vad som komma skulle, utan bara på när det skulle ske.

”Tycker du inte vi förtjänar mer än vaga antydningar?” Larsa gick bort till elden, och stirrade stint in i den som om den kunde bränna bort tårarna som hela tiden hotade att välla upp när han såg på sin mor.

”Det kanske är dags nu.” Axsel nickade eftertänksamt. ”Hämta in Hanna. Ni förtjänar att höra hela historien nu.”

a supervillain writing experiment (1)

2010-02-12T12:24:00.001+01:00

Nobody ever tells you how much it hurts being thrown through a wall. First the initial impact tears the air from your lungs, something not even near-impervious skin protects from. Then, for the briefest of moments, your body is a battleground between the momentum you have built up, and the structural integrity of the wall itself. Flesh compressed, bones creaking, reinforced concrete cracking, metal supports bending and suddenly something gives and you are through, only to smack into something else and rest there, velocity depleted. Nobody ever tells you that, at least nobody ever told me. After all, this is not even my body.

I always saw Lady Argent as invincible, silver skin shedding bullets like rain, muscles strong enough to punch through a tank. I should know. I saw it happen on that day when the world turned itself inside out and the skies themselves tried to devour us. They called it the Antiverse Incursion, and it only lasted three days. Had it lasted four I suspect there would have been nothing left but pieces. She was there, with the rest of us, fighting impossible odds and nightmares from beyond the gate, fighting cackling shadows of ourselves, fighting men of science and women of magic, fighting the very fabric of reality itself as it was torn apart around us. I saw her fight, but I never knew how much it hurt, doing the things that she did. Not until now, when I am inside her skin, when I feel every punch and every bullet and realises this was what she always hid from us, that her invulnerability came with a price. She could still feel everything.

Like I do now. I pick myself up from the floor and try to wrap my thoughts around that part in the back of her mind that controls her reptile brain of speed and strength. She is not like a normal puppet; I can’t dare to let her mind get even close to waking. I can’t tap into her memories or her skills, and so I’m left with a stumbling marionette, a novice in a skinsuit, a bungler hijacking the brain of one of the most powerful women I have ever known. I was never a fighter when I played the hero game; I read surface thoughts and mapped intentions. I knew when somebody would take a shot, and would just choose to be elsewhere. I wove illusions of distraction to keep up with the best; I used guns and technological toys, everything I could to distract from the fact that I have never been able to throw a punch to save my life. I always had a backup plan.

I don’t have one now. I have to use every ounce of my power to keep her mind in my grasp, to piggyback her nightmares, to keep her unaware that this is really happening. That she really is fighting the rest of the Quartet. Or rather, that I am. The Herald swoops through the hole he punched me through, trying to reason with a woman that is no longer there. I almost feel bad for him as I feign weakness and confusion, stumbling to my knees. He lands, of course. It’s no secret that he and Lady Argent are lovers, and for a moment worry overwhelm caution. He doesn’t even gasp when my punch hit him squarely in the groin, he just wheezes a little and falls over, curled up in a ball of unimaginable pain. I take this moment to rise and run, not out in the street but further back, into the building where I was tossed. I barely register nameless offices and screaming people, doors are no more hindrance than windows, and I break through the fire exit in a shower of splinters. I spot an almost empty trashcan and decide that this is my best bet. It takes but a moment to drop the circuitry I stole, and in another breath I am out on the street again, glittering in the sunlight as cars screech to a halt around me.

All that remains now is to go out in a properly villainous fashion. I have got what I came for, and it’s time to let this puppet go, she has done her job. And yet, I can’t quite resist lingering inside her brain. I am starting to get the hang of how her biology works; the thrill of being able to lift a car over my head and toss it down the street is intoxicating. I am a woman of steel in a world of cardboard, and I leap and land on a truck, raising my hands towards the heavens as I laugh maniacally. So this is what makes a proper villain, I find myself thinking. You laugh because you cannot keep your silence. The joy is simply too great, the world is too beautiful when it burns, people scattering around your feet like ants. We are all children at heart; we dress up in bright revealing costumes and play at being gods and devils. I laugh, but already I see Porphyry barging down the street, massive stone fists swinging like pendulums as he gathers speed.

It is time to end this. I tense my borrowed legs and jump to meet him. Part of me wants to stay, to see if she truly would be strong enough to beat even the granite behemoth that once fought The Calamity to a standstill. But, this is going to hurt, and at heart I am a coward. So I detach myself from her brain, jolts her out of her confused dreams and into this waking nightmare of burning cars and onrushing fists of stone. I close her eyes hard, and open my own a second later, the disconnect making my stomach turn over. I rise on trembling legs and make my way to the bathroom just in time to save myself from the indignity of throwing up all over my suit. The air-conditioning hums quietly in the hotel, but I can hear the sirens in the distance. By now the battle must be all over the networks, but I keep hugging the toilet until the world stops spinning around me. I did it. I actually did it. I would have laughed if saliva wasn’t dripping from my mouth.

Step one, complete.

pestsommar (3)

2010-02-08T22:04:00.002+01:00

Den lilla stenstugan kändes större än var den egentligen var, nu när fåren gick ute under sommaren. Fädelen var sopad och stampad, Axsel hade sovit där när han väl hämtat sig från sitt sår. Det var en liten stuga, bara ett rum, och även om fädelen låg en arm lägre än bodelen så skiljde bara ett staket den från resten av stugan. På vintern hjälpte det att vara många, och lukten av får vande man sig vid snabbt när nordanvinden ven om knutarna. Hanna hade hållit eld i härden, och stugan var behagligt varm. Det var inte det att det var kallt ute, men hon behövde någonting att hålla händerna sysselsatta med, och att sitta och peta i glöden var bättre än att sitta och titta på mormor.

Hon såg så tunn ut där hon låg på bädden, en liten skrynkla av den fordom starka kvinna som fött fyra barn och uppfostrat två av dem till vuxen ålder. Hon hade inte varit vaken på flera dagar nu, och även om Larsa hade försökt att tvinga lite soppa över hennes läppar så var det uppenbart att hon hade intagit sin sista måltid. Hanna försökte komma ihåg vad det varit, men kunde inte dra sig det till minnes och översköljdes av skamsen panik. Hon borde minnas det här, eller hur? Varje stund var viktig nu på slutet. Hon borde be till Herren att ta hand om hennes själ, hon borde… det var så mycket som hon borde göra, men allt hon kunde förmå sig till var att sitta här och raka i glöden och försöka låta bli att tänka på att hon aldrig skulle få prata med mormor igen.

”Var är han?” Larsas röst var sprucken, på gränsen till gråt. Han hade tagit en lov runt stugan ännu en gång, men ingen präst hade synts vid horisonten, och nu nalkades kvällningen. Trots nervositeten tvingade han sig att sitta ner vid bädden, knäböjandes som inför ett altare. Han drog händerna genom det rågblonda håret och suckade frustrerat.

”Han lovade att han skulle komma.” Hanna försökte låta lugnande och trygg, som mormor hade låtit. Hon trodde inte hon lyckade speciellt bra. ”Jag sa hur allvarligt det var till honom, jag svär.”

”Värdelösa prästskrälle” muttrade Larsa bittert, innan han och Hanna båda kastade en orolig blick mot den döende gamla kvinnan, som om hädelsen skulle få henne att vakna till liv och ge dem en sträng blick.

”Tur för dig att hon inte hörde” viskade Hanna och korsade sig.

”Jag önskar att hon gjorde det” sa Larsa hätskt, även om det var döden han var arg på och ingen annan. ”Jag saknar hennes förmaningar” tillade han med en mjukare stämma.

”Jag saknar henne” nöjde sig Hanna med att säga. Hon saknade inte bannor för att hon hädade eller uppförde sig illa. Men hon saknade någon som kunde göra allting bättre, som kunde se till att världen kändes förutsägbar och trygg. Hon saknade mormors famn. ”Andas hon fortfarande?”

Larsa svarade inte, han verkade frukta vad svaret skulle bli. Istället lutade sig Axsel fram över den gamla kvinnan, och placerade sin kind nära hennes mun för att känna de nästan omärkliga andetagen. Han var ingen främling inför döden. ”Hon andas.”

”Vad skall vi göra om han inte kommer?” Hanna satt och pillade med en av de små pinnarna istället för att lägga den på elden. Varför kom inte prästen? Hade Gud talat om för honom vad hon tänkte? Tyckte han det var för långt? Var han för lat? Var de för fattiga? Hade de inte gott i kyrkan tillräckligt ofta?

”Jag vet inte” erkände Larsa med en suck. Han kunde vara nog så handlingskraftig i vanliga fall, men när det gällde det här såg han förstelnad, nästan lamslagen ut. Han hade kanske förträngt hennes försämrade hälsa så länge att ny när hon låg på sitt yttersta så var det alltför plötsligt, som om döden legat på lur för att ta henne när han minst väntade sig det. Helt plötsligt var det så mycket kvar att säga. Så mycket kvar att göra.

Axsel tvekade lite medan han gjorde korstecknet över hennes bädd. Sedan harklade han sig och sa ”Jag kan be för henne. Hon vore inte den första döende som jag tröstat på det yttersta.”

Hanna kunde inte hålla sig utan utbrast ”Hon är väl ingen soldat!”

Axsel gav henne en förebrående blick ”Hon är en människa som vi alla. Jag tror att Gud förstår.”

Hanna rodnade lite och tittade in i elden igen och viskade tyst. ”Jag hoppas det.” Veden hon just lagt på sprakade uppmuntrande, små gnistor fyllde luften när kvisthålen knäppte i hettan.

Larsa lutade sig ner över britsen, hans ansikte stelt av oro och sorg. ”Hon…” han fick inte chansen att avsluta meningen innan den gamla kvinnan drog efter andan, och fyllde lungorna med ett obeskrivligt rosslande ljud som ekade mellan väggarna i den lilla stugan. Han nästan kastade sig bort från britsen, som om han var rädd att hans närvaro hade stört den döende kvinnan.

Axsel skakade lugnande på huvudet till de båda, det var svårt att bedöma om Hanna eller Larsa såg mest skräckslagen ut. ”Det är så det är mot slutet. De sista andetagen är alltid svåra. Det är inte långt kvar nu.” Han la sin grova näve över den gamla kvinnans lilla skinntorra hand och mumlade en tyst bön.

Hanna, som hade hållit andan själv, kröp bort från elden och bort till Larsas sida. Hon hade aldrig sett honom så här förut, och kände ett skamset hugg i magen över att hon inte var lika förstörd. ”Hon kommer till himlen” försäkrade hon, ”hon var en god människa.”

”Jag skiter väl i himlen, jag vill…” Larsa avbröt sig när han kände Hannas hand på sin arm. ”Nej, förlåt, jag menade inte det… Gud…” Han snörvlade, och hade det inte varit för ännu ett djupt, rosslande andetag från hans mor, så djupt att det verkade som om hennes bröstkorg skulle rämna under trycket, så hade tårarna kommit. ”Jag vill inte att hon skall dö.”

Axsel tittade upp från sitt mumlande. ”Det är Guds vilja och barmhärtighet, att ta henne nu, när hon kan dö lycklig.”

pestsommar (2)

2010-02-05T21:02:00.002+01:00

”Anna på hörnet spydde utanför kyrkan idag.” Hanna lät jordkrattan vila för ett ögonblick. Hon var redan genomsvett i vårsolen, men de var sent ute med sådden det här året så hon hade get sig ut på tegen så snart hon kommit hem från kyrkan och gett sitt budskap till en mormor som inte längre svarade på tilltal. Sen Larsa kommit ihop sig med byrådet ville ingen längre låna ut ett årder och några dragare till honom. Så de var hänvisade till hacka och räfsa som några andra fattighjon. Inte för att de var rika, mormor hade ofta berättat att hon var född som träl och blivit fri först när både lagen och Vite Krist höll med om att alla var lika inför Gud. Hon och hennes man hade blivit tilldelade jord i utkanten av det lilla samhället, hård, oförlåtande jord, men den var deras. Och hade inte Gud fader själv sagt att man skulle förtjäna sitt bröd i sitt anletes svett? Om det var fallet så visste Hanna att de hade sitt på det torra.

Axsel lät hackan falla i ännu ett hugg ner i den hårda tegen. Jordkokan splittrades och han ruskade runt med hackan för att skaka sönder den. Hanna tittade beundrande på hur hans svettiga särk klibbade fast vid huden. Han attackerade jorden som om den vore hans fiende, högg in på den med hackan som vore den en yxa. Hanna log lite i mjugg, hon hade sagt till Larsa att Axsel jobbade mycket hårdare än han någonsin gjort. Larsa hade bara skrattat och bett henne se efter hur mycket som blev gjort. Det var skillnad på att hantera en hacka och ett svärd. ”Så det börjar nu” var Axsels svar, en lakonisk liten mening som slank ut när han lyfte hackan till nästa hugg.

”Vad börjar? Undergången som du yrade om?” Hanna skrattade och kastade bak flätan på ryggen igen. ”Hon kanske är gravid, det skulle vara rätt åt henne. Jag vet hur hon har slagit sina lovar runt Henrik, tyskättad som han är. Det var inte det att Hanna var avundsjuk, men Henrik hade varit i Visby, och Hanna hade aldrig kommit längre än till kyrkan på söndagarna annat än i fantasin.

”Du kommer att få se” muttrade Axsel. ”Det är så här det börjar. Din mormor har tur som ligger för döden nu. Snart finns det inte tid för varken präst eller vigd jord.” Hans fårade ansikte var förvridet i en oläsbar mask, ögonen mörka som havet på natten. ”Du och Larsa borde förbereda er på flykt istället för att så.”

Hanna torkade bort lite svett från ansiktet, hennes fingrar lämnade bleka linjer över hennes kinder, hon var täkt av ett tunt lager dammig jord. Det hade inte regnat på länge, inte sen stormen som sänkte Axsels skepp med man och allt. Nåja, inte alla män och inte riktigt allt. Bara nästan. Hon visste fortfarande inte varför han vägrade att gå och kräva tillbaka det lilla av lasten som bärgats. Visst, det hade gått en vecka innan han vaknade från sin medvetslöshet, och hon hade trott han skulle dö, men döden hade lämnat honom ifred. ”Du måste ha slagit i skallen när du kastades i land.”

Axsel begrundade detta och suckade sedan ”Kanske har du rätt. Jag hoppas det, för allas vår skull. Men han har inte haft fel ännu.” Han lyfte åter hackan, men satte ner den innan slaget föll. Hans ögon smalnade när han kisade mot den flata horisonten.

”Han?” Hanna visste att det inte var lönt att fråga, Axsel var pratglad när det gällde det mesta, men vissa saker höll han tyst om. Den mystiske ’han’ som dök upp ibland var en av dessa.

”Bry dig inte om det du” kom svaret, nu som alltid.

”Larsa tycker du skall stanna.” Hon bytte ämne och attackerade jordkokorna igen med räfsan. ”Med två mäns arbete så tror han att han skulle kunna få in så mycket hö att fler får skulle överleva vintern. Då skulle vi kunna så mer mark nästa år, och inte ens byrådet kan vara ilskna på honom så länge.”

Axsel skrattade och bröt upp mer jord för henne att luckra. ”Är du säker på det?

”Jo, jag vet att han kan vara frispråkig,” erkände Hanna, ”men folk glömmer.”

”Vi får väl hoppas att han håller sig i skinnet då” sa Axsel allvarsamt. Han hade en bekymrad uppsyn som om han tvivlade å Larsas förmåga att undvika att mucka gräl eller säga vad han verkligen tyckte.

”Jag tror att mormor…” Hanna tvekade, hon hade tänkt säga mormors dödskamp, men plötsligt blev allting så verkligt för henne. Mormor var inte bara lite sjukare än vanligt, hon var på väg att dö. Verkligen dö. Dö och lämna dem ensamma för gott. ”… att hon är sjuk är jobbigt för honom.”

”Du verkar ta det bättre?” Axsel delade en liten rot med ett träffsäkert hugg. Han böjde sig ner och drog upp den, vilket var svårare än han räknat med.

”Alla dör, och mormor var inte rädd för det” konstaterade Hanna. ”Jag kommer att sakna henne, men vi ses i himlen.” Hon tittade på Axsels kamp med roten, hon borde kanske ha skrattat, men ämnet var för allvarligt.

”Amen” fyllde Axsel i. Han kastade bort rotstumpen mot kanten på tegen, nöjd med sin seger, men inte nöjd med att han inte hunnit mer på en dag. Jordbruk var svårare än han mindes. ”Och Larsa har inte lika stark tro?”

Hanna ryckte på axlarna medan hon luckrade. ”Jag tror han är räddast för att vara äldst. Han borde ha gift sig vid det här laget. Han är ju över tjugo! Mycket över” lade hon till efter ett ögonblicks eftertanke.

Axsel hade slutat hacka igen och betraktade henne tankfullt. ”Jag trodde ni var bror och syster först. Inte morbror och systerdotter. Det måste vara stor ålderskillnad mellan honom och din mor.”

”Varit. Hon dog i hostan när jag var liten, jag minns henne knappt.” Hanna kunde mana fram bilden av en blekblond, allvarlig kvinna men hon visste inte om hon verkligen mindes, eller om det var alla mormors historier som hade etsats sig in i hennes ögon. ”Och jo, ingen trodde mormor kunde bli gravid igen när gud välsignade henne med Larsa.”

”Borde du inte se dig om efter en man också?” Axsels allvarliga, fårade ansikte röjde inget mer än neutral nyfikenhet.

Hanna rodnade ändå, och stirrade ner i marken medan hon räfsade. ”Jo, men jag har precis blivit kvinna” erkände hon som om det var något att skämmas för. ”Och vi har ändå ingen hemgift. Och Larsa får marken, så man kan inte ens gifta sig till den.” När man såg det på det viset så var läget ganska hopplöst för henne. ”Kanske skulle jag dra iväg och bli nunna som min mor.”

Axsel skrattade och skakade på huvudet. ”Du hade blivit en hemsk nunna.” Han fortsatte skrocka medan han hackade, som om tanken var för underhållande för att låta fly alltför snabbt. ”Hur kommer det sig att en nunna fick en dotter?”

”Djävulen” sa Hanna fräckt. ”Har du inte hört vad dom säger?”

Han gav henne en road blick under buskiga ögonbryn. ”Hanna, jag har varit här i tre veckor, och i byn hela två gånger.” Och en av veckorna hade han legat till sängs med ett djupt sår i skalpen. Han kunde fortfarande känna ruvan när han drog fingrarna genom det korta håret.

”Det är hur som helst inte sant” Hanna ryckte på axlarna som om det inte hade varit en självklarhet. ”Jag har brunt hår, inte rött.” Hon kastade tillbaka sitt mörkbruna hår, trälbrunt som mormors, nej, ännu brunare, nästan svart. ”Och hon blev våldtagen säger mormor, men jag tror hon kanske hade en älskare och blev utkastad ur klostret och inte vågade berätta när hon kom hem.” Hanna trodde att om hon hade varit nunna hade kanske hon också haft en älskare. Klostret låg i Visby så det måste finnas många unga män att titta på. Hon ville inte ha tillkommit under en våldtäkt.

”Så du är en löskeunge?” Axsel hade slutat att le nu, det här var ett allvarligt ämne. Utan ätt och ättelängd fanns inte mycket framtid.

”Oja” nickade Hanna, hon hade sen länge lärt sig att anfall var bästa försvar. Hon vägrade skämmas över saker och ting hon inte kunde rå för. ”Så det är inte så lätt att hitta någon för nån av oss.”

”Du låter inte så nedslagen” påpekade Axsel godmodigt.

”Jag vill inte ha en man ännu, jag vill se världen först” utbrast Hanna, innan hon rättade sig ”eller i alla fall Visby.” Visby var nästan världen, det var där skeppen kom, det var där som Gotland sträckte sina armar över östersjön. ”Kanske jag hittar en köpman som inte bryr sig om hemgift och släkt utan blir förtrollad av min skönhet och som tar med sig hela världen hem till mig.” inte för att hon såg sig själv som skön, snarast ganska alldaglig, mager och tanig som hon var. Men skulle man drömma så skulle man.

”Vill du inte resa själv?” Axsel såg frågande ut, som om han hade väntat sig det efter hennes brinnande inledning.

Hanna suckade och vilade på räfsan. ”Inte som lekare eller lösdrivare, och det är det jag skulle bli.”

Axsel nickade tyst för sig själv. ”Det kan inte vara lätt att vara kvinna.”

”Nej, vi kan inte dra ut i krig som ni.” Hanna lät nästan sorgsen vid tanken.

”Krig låter alltid bättre när man är långt ifrån det” sade Axsel filosofiskt. ”Vi var sex som drog söderöver för att söka lyckan och bara jag är i livet. Varken rik eller lycklig, och utan kvinna och härd.”

Hanna begrundade detta under tystnad innan hon gav honom en lång, längtansfylld blick. ”Men du har sett världen.”

”Jo”, svarade Axsel med en nickning ”jag har sett världen.”

”En dag skall jag säga detsamma.” Hanna lade handen på sitt hjärta för att understryka allvaret i hennes löfte.

Axsel var tyst ett ögonblick innan han skakade på huvudet. ”Akta dig för vad du önskar Hanna, det kan slå in.”

pestsommar (1)

2010-02-03T01:01:00.002+01:00

Litanian slingrade sig sin vanliga väg, och Hanna lät sig driva bort på de obegripliga latinska irrvattnen. Hon gungade sakta från sida till sida där hon stod, blicken fäst i kyrktaket. Det var en liten kyrka, Axsel hade berättat om kyrkorum där taket var lika långt borta som himmelen, men bemålat med bilder starka nog att väcka den värsta syndaren till insikt om sitt liv. Men det här var en liten kyrka med en liten präst i en liten by med en liten hamn och Hanna drabbades plötsligt av den hädiska tanken att Gud fader skulle plocka upp den med en hand och börja leka med dem alla som små dockor. Hädiska tankar, men hon trodde inte att Gud fader skulle missunna henne dem. Hon stod ju bara här och tänkte på hur vackert allting var i skapelsen, hur våren var här, hur åkrarna såddes och svälten hade missat sitt mål ännu ett år. Hon blev jämt så drömsk när prästen började läsa sina besvärjelser och latinet väckte bilder av fjärran länder och den heliga staden. Den måste vara minst lika stor som Visby själv, kanske ännu större. Vit som kalksten och gyllene som solen.

Prästens besvärjelser närmade sig slutet, och just nu kändes Axsels illavarslande profetior så långt borta. Målningarna som Mäster Erik hade gjort var klara och levande, hon kunde se ansiktena på helgonen och kunde till och med namnen på många av dem. Hon visste vilka man bad till när man ville ha en son, och vilka som skyddade mot röta i höet och vilka man skulle åkalla när lammningen började. Mormor visste mer än prästen där, för som hon sa, präster ser till himlen, men vi andra måste leva här på jorden tills vår herre kallar hem oss. Hanna saknade henne, men mormor hade inte varit frisk på långe, och att vandra två timmar fram och tillbaka till kyrkan i Västergarn var inte att tänka på. Om de hade varit rika så hade de haft en häst, så mormor kunde åka fram till kyrkbacken och ta del av prästens välsignelse. Men de hade ingen häst, bara en handfull magra får och tak över huvudet. Och Hanna var den enda i hushållet som gick till kyrkan idag.

En rossling ekade genom folkmassan, en kvävd hostning som släpptes ut först när prästen tystnat med sin välsignelse. Anna på hörnet såg det ut som, Arnes syster. Den bästa sömmerskan i byn. Hanna kikade lite förstulet åt henne när de gick ut genom norrporten, hon såg verkligen inte frisk ut. Hon borde inte ha kommit hit alls, men kanske hoppades hon att prästens välsignelser skulle hjälpa vad som fattades henne. För ett ögonblick hoppades Hanna att hon inte skulle bli bättre, att Arnes familj skulle hemsökas av samma saker som hennes egen. Dom hade inte haft rätt att lägga beslag på hela den ilandflutna lasten, hon var den som hade sett vraket först. Kanske var det Guds straff för deras girighet. Kanske var det straffet för deras synder. Anna vacklade till och spydde på marken, hennes kinder blossade av feber, och det var bara med några väninnors hjälp som hon höll sig uppe. Bra, tänkte Hanna, rätt åt henne.

Folk hade börjat samlas utanför kyrkan nu, och där kom prästen farande som en orolig sugga vars kultingar var i fara. Hon visste det var hädiskt, men den lille rödmosige mannen hade alltid påmint henne om en gris. Guds gris. Hon var tvungen att hålla handen för munnen för att inte fnittra, men alla tittade på Anna och prästen. Hon var osynlig och osedd, som alltid. Hon lät blicken glida upp mot skyn och bad Gud om ursäkt för sina tankar. Hon skulle botgöra dem senare, som hon alltid gjorde. Anna var på fötter nu, men såg ut som hon sprungit med huvudet före in i ett nässelsnår. Huden blossade och ögonen såg otäckt glasartade ut. Hanna korsade sig som de andra, och tittade på när folkmassan delade sig så de kunde dra sig hemåt. Prästen stod kvar, baddande sin panna med en bekymrad min. ”Ursäkta” pep Hanna och neg djupt. ”Jag kommer med bud från gammelmor.” Hon kunde se prästen kämpa med att försök placera henne, så hon tillade ”Gammelmor Elsbet ute mot hallarna”

”Ah, jo, jo, givetvis. Det var länge sen man såg henne på söndagarna, jag såg inte din morbror heller.” Prästens röst var vagt förebrående, men hans blick och tankar var redan någon annan stans.

”Hon är döende” förklarade Hanna nyktert. ”Hon tar sig inte upp ur sängen längre, men hon skulle önska att hon fick göra syndernas bekännelse en sista gång innan Vår Herre hämtar hem henne. Och morbror ville inte lämna henne ensam hemma när det är så långt hit.” Hanna visste att det inte var rätt att ljuga för en präst, men det var en liten vit en och besparade dem en massa problem. Att säga att Larsa stannade hemma för att han inte var klar med vårbruket ännu skulle bara ha lett till förmaningar.

”Ah, jo, så tråkigt att höra.” Prästens röst hade blivit mjuk och försonlig, en tröstande klippa i sorgens tid. ”Jag skall givetvis besöka din gammelmor och ge henne sakramentet. Hur brådskande är det? Kan det vänta till i morgon?”

Hanna himlade inte med ögonen. Det var en lång väg till deras gård, och hon var säker på att prästen hellre skulle gå på sjukbesök hos Anna på hörnet, och få god mat och uppskattning. Så hon sa bara blitt ”Morbror tror inte att hon klarar veckan ut. Men till imorgon borde hon klara sig. Nu när hon vet att hon får själasörjning.” Hon gav prästen sin bästa troskyldiga blick, hon ville vara säker på att han verkligen kom och det inte kom någonting annat emellan.

”Gå du hem då och ta hand om din mormor.” Prästen rörde lätt vid hennes panna, mumlande någonting på latin. ”Gud vakar över oss alla.”

pestsmittade idéer

2010-02-02T11:46:00.002+01:00

Jag har idéer.

Om man får vara ärlig har jag för många idéer. Så fort jag griper tag i en av dem och börjar arbeta med den så kommer det en ny och knackar på. Det känns lite som att gå naken i en myggsvärm, för varje mygga man misslyckas att smälla så kommer det tre nya. I normala fall så brukar jag stoppa undan dem längst ner i lådan för att låtsas som om de inte existerar, men va fan... om jag ändå inte gör någonting med dom kan jag ju lika gärna låta dom sippra ut på nätet, kanske får jag tillbaka inspirationen någon gång.

Som Pestsommar till exempel.

En historia om böldpesten när den kom till Sverige 1350 kommer jag att skriva någon gång. Men kanske inte just den här. Vi får väl se.

varför skriver jag på svenska och engelska?

2010-01-25T12:22:00.002+01:00

Ibland skriver jag på engelska. Det blir så när man är kluven mellan två länder och använder båda språken i vardagslivet. Så, bli inte förvånad om det plötsligt dyker upp stycken och historier som inte är på svenska. Ärligt talat är jag fan så mycket mera van att skriva på engelska, vilket är anledningen till att den här bloggen slutligen sett dagens ljus. Det är helt enkelt inte rättvist att engelskan skall få någon slags övertag bara för att jag har bloggat på det språket i flera år. Nej, då är det bättre att skapa en ny och ta tjuren vid hornen och vänja mig att snacka skit med fingertopparna igen.

Så… here we go!